ETT SPÖRSMÅL ANGÅENDE GEMENSAMMA INTECKNINGAR. 79Ett spörsmål angående gemensamma inteckningar. I sitt utmärkta arbete "Inteckning förfordran i fast egendom" hävdar Lamm (sid. 122 ff.) den viktiga satsen, att om en av flera gemensamt intecknade fastigheter delas på annat sätt än som skulle föranleda subsidiärt ansvar för någon av delarna enligt reglerna i 37 § 3 och 5 mom. inteckningsförordningen, brist i någon av delarna icke får överföras till den eller de odelade fastigheterna utan att det först konstaterats, att bristen icke kan gäldas i de andra delarna. Om det alltså antages, att fastigheterna A och B äro gemensamt intecknade samt att A genom t. ex. ägostyckning delas i A1 och A 2, skulle enligt Lamms uppfattning den brist, som kan uppkomma i A1, icke till någon del få uttagas ur B, innan det konstaterats, att A2 icke kan betala bristen. Om det ytterligare antages, att t. ex. A1 delas på nytt genom ägostyckning i A3 och A4, skulle brist, som kan uppstå i A3, icke få uttagas ur A2, innan det konstaterats, att bristen icke kan täckas ur A4 och ur B skulle bristen få uttagas först sedan det konstaterats, att den icke kan utgå vare sig ur A4 eller A2. Lamms skäl för den angivna åsikten är naturligen, att en delning av en av de gemensamt intecknade fastigheterna icke bör åstadkomma, att den eller de övriga fastigheterna hårdare belastas för den gemensamma inteckningen. Är Lamms mening riktig, äger den svenska rätten en art av blott subsidiärt ansvar för brist för gemensam inteckning. Denna art står nära det blott subsidiära ansvar för gemensam inteckning överhuvud, i vilket avsöndrade eller avstyckade lägenheter stå jämlikt 37 § 3 och 5 mom. inteckningsförordningen.
Den uppfattning, åt vilken Lamm i förevarande hänseende givit uttryck, äger utan fråga ett starkt bestickande drag. Å andra sidan måste emellertid göras gällande, att den strider mot inteckningsförordningens ordalydelse. 37 § 2 mom. inteckningsförordningen stadgar: "Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blivit delad, skall såvitt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas" (d. v. s. såvida icke reglerna om blott subsidiärt ansvar för avsöndrade eller avstyckade lägenheter inträda) "i fråga om de särskilda delarnas ansvarighet för intecknade beloppet tillämpas vad om flera egendomar ovan är sagt." Bland de bestämmelser, å vilka 37 § 2 mom. inteckningsförordningen med sist angivna ord syftar, ingår även 32 § andra stycket samma förordning, och detta stycke ger den regeln, att, om brist skulle uppstå i någon av de gemensamt intecknade fastigheterna, bristen skall fördelas på de övriga. Uppstår bristi A1 resp. A3, skall alltså, enligt inteckningsförordningens ordalydelse, bristen fördelas å A2 och B, resp. å A4, A2 och B. B. skulle alltså få tagas i anspråk jämsides med A2, resp. A4 och A2, för brist i A1 resp. A3.
Endast på grund av lagtextens lydelse är man emellertid enligt min mening icke berättigad att avvisa Lamms uppfattning. Om de skäl, som göras gällande mot ett lagbud, äro av den styrka, attde icke från någon synpunkt kunna sättas i fråga, torde man äga