ÖSTEN UNDÉN. Idén om krigets kriminalisering. Uppsala 1930. Lundequistska bokh. 22 s. Kr. 0.75. — Uppsala universitets årsskrift 1929. Program 4. — —. Om begreppet anfallskrig. Uppsala 1930. Lundequistska bokh. 27 s. Kr. 1.00. — Uppsala universitets årsskrift 1930. Juridik 14.
Liksom man tidigare sökt till folkrätten överföra många från civilrätten hämtade lärosatser, har man på sistone velat tillämpa även straffrättsliga begrepp på folkrättens område. Ehuru Kelloggpakten väl i främsta rummet är ett politiskt dokument, noga omgärdat med reservationer från stormakternas sida, har man, framför allt i Amerika, förmenat, att genom pakten idén om en kriminalisering av kriget förverkligats. Prof. UNDÉN förnekar emellertid, att pakten, i avsaknad av varje straffsanktion som den är, kan jämställas med ett strafflagsbud, utan anser den mera påminna om en trosbekännelse. »Den kommer att skrupulöst hållas av de stater, som även utan densamma skulle ha följt en fredlig politik. Huruvida eljest staterna skola avstå från kriget efter Kelloggpakten, kommer säkerligen att bero på andra faktorer.» Ej heller de i folkförbundsakten stipulerade »sanktionerna» mot en angripare anser UNDÉN innehålla något straffrättsligt moment och påvisar en rad betydelsefulla skiljaktigheter mellan sanktionssystemet och en strafflag. Sanktionerna äro icke avsedda att vara ett straff för den angripande staten utan ett medel att förhindra och avvärja angrepp. Svårigheterna dels att definiera anfallskriget och dels att bestämma vilken av parterna i en konflikt, som är angripare, äro icke förenliga med en straffrättslig konstruktion, som fordrar objektiva kriterier på den brottsliga handlingen. Såsom numera publicerade dokument angående världskrigets utbrott visa, kan icke ansvaret därför läggas uteslutande å den ena parten, och historiens vittnesbörd från andra tillfällen torde i allmänhet gå i samma riktning. Det strider mot verkligheten, säger UNDÉN, att göra angriparen helt svart och försvararen helt vit, och häri ligger den principiella invändningen mot hela tankegången med internationella straffbestämmelser, riktade mot den angripande staten. Lämpar sig sålunda distinktionen mellan anfalls- och försvarskrig ej som grund för straffbestämmelser, så får den dock sin stora betydelse vid anordningen av sanktionerna.