Ur värmländska domböcker från 1600-talets förra hälft. I 1600-talets värmländska domböcker möter man ej sällan värjemålsed.Ett par fall kunna kanske förtjäna att refereras.
Den 23 mars 1629 tingfördes vid Jösse härads ting hustrun Margareta Larsdotter från Lerhol (Brunskog), anklagad för hor med ogifte drängen Olof Svensson. Hon nekade »och begierade gå Lagh och eed för sigh, Men alldenstundh mannen sielf Tilbödh sigh hänne welle der före wäria och frija, wardt honom aff rätten (doch effter flitigh warningh för meeneedh) som Lag förmå det tillåtet». Edgärdsmän synas icke ha förekommit vid detta tillfälle.
På nästa ting var målet åter före. Då bekände både hustrun och drängen det brott, varför de anklagades, och dömdes båda till döden. »Oluf Clawesson för bemälte hustro Margretas man gick Seenste tingh Lagh och eedh för sin hustru at hoon icke hade giordt det hoor hoon nu wederkienndes; wardt derföre fält och dömpdh effter thet 21 Cap: i Tingmåla B: för falsk eedh at böta sine penninger ——— 9 mark. »Bötessumman tycks ungefärligen ha motsvarat värdet av 2 st. stutar,1 d. v. s. c:a 450 kr. i nutida mynt. Olof Klasson hade sålunda betydlig skada av sin hustrus otrohet och sin egen godtrogenhet.
Det andra fallet refereras här väsentligen på grund av det svåra straff, som därvidlag drabbade angivaren, sedan den anklagade frikänts efter värjemålsed. En skomakare Sven Bengtsson hade skrutit med att han haft lönskaläge med pigan Elin, dotter till Håkan i Strömtorp (Karlskoga) vid ett tillfälle, då de båda voro i Stenkullen. På Karlskoga ting 1 juni 1636 nekade flickan och uppgav, att han visserligen med sin drängs hjälp hade lyckats få upp henne i en säng i en bod men däremot icke kunnat fullfölja sin onda avsikt; hon erbjöd värjemålsed med edgärdsmän. Den 23 i samma månad hölls extra ting om saken. Skomakaren vidhöll sin »bekännelse» men kunde ingenting bevisa. Mannen och hustrun i Stenkulla vittnade, att de legat i sängen bredvid men icke märkt »någon sådana odygd». Flickan fick nu gå eden: »badh sig så sant Gudh hielpa, som han aldrigh hade henne kränckt eller häfdat; Vtan ded han hade sagt, hade han sagt till att kunna få hen-