LARS WERIN. Ekonomi och rättssystem. Liber Läromedel. Lund 1979. 391 s.
De ekonomiska transaktionerna i samhället inramas och påverkas av rättsordningen samt samspelar med denna. Eller, om man så vill, rättsreglernas tillkomst och innehåll avspeglar ekonomiska förhållanden och svarar mot ekonomiska behov. Sådana tankar hade förmodligen en mera central plats i den svenske juristens föreställningsvärld för femtio eller hundra år sedan ände har idag. Ekonomin drevs då inom de juridiska fakulteterna av personer som också svarade för utbildning i juridiska ämnen. Emellertid genomgick nationalekonomin en snabb teoretisk utveckling, avsöndrade sig från det juridiska fadershuset och lät sig avgränsas som en självständig disciplin. I den självhävdelse som är nödvändig för att ett nytt ämnesområde skall överleva i vetenskapssamhället bröts banden med juridiken fullständigt utom på skattejuridikens område. Detta har t. ex. medfört att senare decenniers jurister fått en utbildning i nationalekonomi som i mycket liten utsträckning anknutits till den gällande rätten.
På senare tid har nationalekonomin utvecklats i snabb takt till samhällsvetenskapen med stort S. Inte ens den som tvivlar på den nationalekonomiska teoribyggnaden kan bestrida dess stora prestige både inom och utom den akademiska världen. I det läget svänger åter pendeln i förhållande till juridiken. Den förlorade sonen återvänder i skepnad av Storebror. Förebuden har kommit från USA där många framstående nationalekonomer utvecklat teorier av intresse för rättsvetenskapen, t. ex Coase och Rawls. En vetenskapsgre med sikte på tillämpningen av ekonomisk teori på rättsregler, Law and Economics, har efterhand vuxit fram och gradvis börjat påverka juridisk forskning och undervisning. Jurister som Posner och Calabresi har börjat beskriva och analysera rättsregler mot bakgrund av ekonomisk teori.
Det har gått litet trögt att återknyta banden mellan juridik och ekonomi i Sverige. Ulf Bernitz' avhandling Marknadsrätt från 1969 och Staffan Westerlunds Miljöfarlig verksamhet (1975) visar ett nymornat intresse för ekonomiska resonemang inom civilrätten. Centralt rättsekonomiskt gods presenteras emellertid först av nationalekonomen Göran Skogh i avhandlingen Straffrätt och samhällsekonomi (1973). Skogh har därefter producerat stimulerande rättsekonomiska analyser av civilrättsliga regler på olika områden, presenterat rättsekonomin vid juridiska seminarier samt arrangerat ett internationellt rättsekonomiskt symposium i Lund 1977. Rättsvetenskapliga forskare som Jan Hellner och undertecknad har lockats till rättsekonomiska skriverier i mer eller mindre nära samarbete med ekonomer. Yngre forskare har också börjat intressera sig för att använda rättsekonomiska angreppssätt. Här har det rättsekonomiska seminariet vid Stockholms universitet spelat stor roll.
Det definitiva genombrottet för rättsekonomin är nu ett faktum. Sedan en tid tillbaka far även jurister i grundutbildningen lära sig att använda rättsekonomiska grepp och nu föreligger också Lars Werins Ekonomi och rättssystem, en gedigen och grundläggande lärobok där rättsekonomin beretts stort utrymme utan att det görs avkall på baskunskaperna i ekonomisk teori. Werinbygger direkt på amerikanska lärofäder i de rättsekonomiskt vinklade avsnitten i boken. Som framgår av den skissartade redogörelsen ovan är Werin dock
inte först på plan, även om hans lärobok — kanske helt oavsiktligt — ger det intrycket.
Syftet med Werins bok är att förklara hur det ekonomiska systemet i Sverige fungerar med hjälp av det grundläggande nationalekonomiska kunskapsstoffet och de viktigaste analysmetoderna. För att hålla framställningen någorlunda kort lämnar han de internationella aspekterna i huvudsak obeaktade. Å andra sidan läggs särskild tonvikt på sambandet mellan ekonomi och rättsregler. Detta motiveras av att läroboken främst är avsedd för juristutbildningen men också av det för oss jurister glädjande faktum att det rättsekonomiska synsättet är på väg att snabbt genomsyra hela det nationalekonomiska grundstoffet, i vilket sammanhang det än aktualiseras (s. 11).
Werin börjar från grunden med individens preferenser och visar hur dessa kan illustreras med indifferenskurvor som visar för individen jämbördiga önskemål. Han påpekar att det i grunden är resonemang av motsvarande typ som måste föras när exempelvis en domstol utmäter ett skadestånd: vilket förmögenhetstillskott försätter individen i det läge att han uppfattar situationen som likvärdig med den som förelåg före skadan? Förf. vidareutvecklar sitt resonemang från det nationalekonomiska paradexemplet "korgar" med kött och fisk till att avse önskemål om rådigheter (property rights) över egendom och slutligen mekanismerna för utbyte av rådigheter genom bilaterala avtal. Därmed är den teoretiska grunden lagd för en beskrivning av marknadsmekanismen. I förbifarten definieras kostnad = alternativkostnad, termen transaktionskostnad, som markerar att avtalet också kan kosta en del när det gäller t. ex. informationsanskaffning och förhandlingar samt slutligen begreppet externa effekter, hur rådighetsutövning kan påverka tredje man, exempelvis negativt i form av miljöskador. Denna för nationalekonomin grundläggande arsenal av metoder och termer är nödvändig att behärska för den jurist som vill kunna föra ett korrekt rättsekonomiskt resonemang. Werin undrar varför rättsvetenskapen inte har motsvarighet till en av termerna, externa effekter, som är en så behändig samlingsrubrik (s. 36). Svaret är enkelt: den juridiska terminologin vill i första hand levandegöra gällande rättsregler och det finns såvitt jag vet inga övergripande legala principer om "externa effekter".
Werin går vidare till en beskrivning av marknadsfunktionen, utbud och efterfrågan, konkurrens och monopol, fixpris och flexprismarknader, begrepp och företeelser som torde framkalla vissa associationer också hos jurister med de nationalekonomiska studierna långt bakom sig. Förf. spär emellertid på med ytterligare kunskaper om verkningarna av skattelagstiftning och priskontroll. När nu marknadernas funktionssätt beskrivits börjar Werin granska agenterna på marknaden, företagen, deras uppbyggnad, redovisningssystem och hur företaget genom interna beslut påverkar sin ekonomiska situation. Sedan de viktiga begreppen gränsintäkt och gränskostnad förklarats diskuteras bl. a. investeringsbeslut och stordriftsfördelar. Avslutningsvis berörs hur samhället påverkar konkurrensläget för företagen genom lagstiftning. Här lägger Werin enligt min mening för mycket vikt vid lagstiftningen mot konkurrensbegränsning och för litet vid marknadsföringslagstiftning och andra regler mot otillbörlig eller illojal konkurrens (s. 193—196).
Werin har nu fört upp läsaren till det krön av ekonomisk visdom där utsikten öppnas över det rättsekonomiska panoramat. Han genomför således nu rättsekonomiska analyser av köp- och konsumenträtt, ersättningsrätt och miljörätt.
Ekonomin styrs emellertid inte bara genom marknader utan också genom politiskt-administrativa processer. Resten av boken ägnas åt frågor som sammanhänger med dessa. Här behandlas inkomstfördelning, socialpolitik, finanspolitik, konjunkturer, inflation m. m. Förf. försöker här skildra den svenska ekonomin i sin helhet, ge det makroekonomiska sammanhanget.
Som framgått är det en mycket innehållsrik lärobok som Werin skrivit. Den är också mycket grundlig och exakt; inget lämnas åt slumpen i resonemangen och läsaren får noga penetrera mängder av kurvor och diagram innan han kommer till insikt. Utöver det gängse kunskapsstoffet i nationalekonomi lägger Werin vikt vid kopplingen till rättsordningen och i vissa kapitel finns som nämnts rättsekonomiska analyser av centrala civilrättsområden.
Jag har stor beundran för Werins pedagogiska ambitioner, men jag är rädd att hans lärobok är så kompakt i sin lärdom att den trots det lättflytande språket kommer att kosta de juris studerande avsevärd studiemöda. Men skam den som tycker illa härom! I de juridiska ämnena i jur. kand.-examen har sedan länge pågått en sänkning av lärböckernas kvalitet och delvis en minskning av lärostoffet i den vällovliga men kortsynta avsikten att göra det enkelt för studenterna. Tidsandan har förändrats och idag är det åter opportunt att ställa krav — ingen vinner på att utbildningen är för elementär. Jag vill således uppriktigt gratulera Lars Werin till att ha höjt kvaliteten på juristutbildningen genom sin gedigna och i god mening moderna lärobok.
Moderna — jag tror att det skulle vara av intresse för tidskriftens läsare om jag gick in på några av de rent rättsekonomiska kapitlen för att antyda vilka nya tankar som är i svang.
I kap. 7 behandlas lagstiftningen om företaget och dess anställda. Werin ser alltså associations- och arbetsrätten som ett sammanhängande regelkomplex.Två skäl talar enligt Werin för att bolag och andra företag kommer till stånd. För det första skulle det dra för höga transaktionskostnader om alla som var knutna till en produktionsenhet träffade avtal sinsemellan rörande varje särskild produkt: samordning under gemensam arbetsledning är nödvändig. För det andra kan man genom bildande av associationer omfördela risker. I det senare hänseendet framhåller Werin bl. a. att de anställda genom aktiebolagsformen får en bättre ställning, eftersom företagarna övertar riskerna. Det är möjligt att Werin här (s. 140) och på andra ställen i samma kapitel använder uttrycket risk i en specifik betydelse. Reellt sett är väl den anställdes risk att förlora sin arbetsplats minst lika påtaglig som företagarens risk att förlora sitt kapital?
Werin fortsätter och skisserar alla de avtalsrelationer som företaget består av. Hans beskrivning (s. 141 — 142) hade kunnat förenklas ytterligare om han hade observerat vilken roll företagets firma spelar i sammanhanget. Detta beskrivs för övrigt på ett ypperligt sätt i Per Stjernquists Föreningsfirmans funktion (1950). Vad aktieägarna beträffar diskuterar Werin om det kan ligga något i de amerikanska auktoriteternas forskningsresultat att företagen vinner på att aktieägarna ges omfattande rådigheter, då detta medför en effektiv styrning av företagets verksamhet. Han tar dock inte själv ställning i frågan. En stor del av kapitlet handlar om anställningsavtalen, där Werin bl. a. visar hur — onödigt — statisk arbetsmarknaden är när det gäller konstruktioner av anställnings- och löneavtal om man jämför med andra avtalssektorer (s. 153). I sammanhanget kommer förf. in på arbetstidslagstiftningen.
Han skriver där en mening som jag finner praktfull i dess strävan att ge en
respektabel utformning åt ett sorgligt faktum: "Det bör framhållas att en individuell anpassning av arbetstiden antagligen i viss utsträckning sker genom sjukledighet som tas ut trots att ingen sjukdom föreligger." Om det är arbetsplatsen eller arbetstagaren som skall lastas för att sådan "anpassning" sker går Werin inte in på.
Något mer ekonomisk — i betydelsen siffror och kurvor — är framställningen av köp- och konsumenträtten i kap. 10. Efter en uppdelning av en avtalsprocess i sökprocess-avtalet träffas förverkligande fas (jfr f. ö. min Civilrättensgrunder, 1974, s. 77) kommer Werin in på "avtalssäkerhet". Egendomligt nog syftar denna term inte på att avtalet är säkert utan den betyder bara att fel, brist, dröjsmål eller skadebringande egenskaper inte föreligger hos levererat gods. En jurist förbinder närmast termen med förhållandet att avtalet är riktigt ingånget och inte kan ogiltigförklaras och jämkas enligt avtalsrättens regler.
Förvånad blir man också då man läser att denna "avtalssäkerhet" upprätthålls genom konkurrens, skadestånd och straff samt "den spontana moralbildande kraft som ligger inbyggd i människors relationer till varandra". Det är förvånande att en ekonom uttrycker sig så metafysiskt. Även uppkomsten av normer individer emellan torde kunna förklaras med ekonomisk teori (jfr exempelvis Göran Skogh i Kontraktsteoretisk översikt, Statsøkonomisk Tidsskrift 1979 s. 36 ff).
Werin diskuterar nu lagstiftningens inverkan på köpet beroende på om risken för godsets kvalitet ligger på köparen eller på säljaren. Avgörande är parternas respektive "ansvarskostnader", vilka varierar beroende på vilket slags köp det gäller. Werin visar övertygande att vår konsumentlagstiftning när det gäller övervältrande av risker på säljaren ligger i linje med vad marknadskrafterna måste sträva mot.
Slutligen belyser Werin insatserna för att hålla uppe kvaliteten på produkter genom lagstiftning. Utan att direkt fördöma sådana lagregler visar Werin på den ekonomiska snedvridning som kan bli följden.
Största intrycket i boken gör på mig analysen av ersättningsrättens grunddrag i kap. 11. Detta kapitel bygger på en artikel av förf. i denna tidskrift (1978 s. 81) om ersättning vid expropriation. Det visar sig här att rådande juridiska föreställningar om affektionsvärden och skillnaden mellan ekonomisk och ideell skada upplöses eller blir till snömos. Genom det renodlat ekonomiska angreppssättet försvinner en del av de problem som fått de skadeståndsrättslärde att grubbla sig fördärvade. Det är kanske framför allt här som läsaren blir övertygad om att rättsekonomin inte är någon modefluga utan snarare en nyttig hjälpare som kommit för att stanna.
Carl Martin Roos