FREDRIK STERZEL. God publicistisk sed. Sthlm 1970. Institutet för offentlig och internationell rätt. Norstedts. 113 s. Kr. 10,80.
I förevarande arbete belyser bitr. professor Fredrik Sterzel den självsaneringsverksamhet som pressen genom sina organisationer bedriver utom ramen för gällande tryckfrihetslagstiftning. Både verksamhetens organisation och dess materiella innehåll omfattas av redogörelsen. Inledningsvis redovisas bl. a. den tryckfrihetsrättsliga bakgrunden samt de regler för god pressetik och journalistsed som antagits av Publicistklubben (PK-reglerna) och Svenska Journalistförbundet (SJF:s yrkeskodex). Avsnittet om de organ, som handhar verksamheten, redovisar utförligt de förändringar, vilka genomfördes år 1969 och som bl. a. innebar att Pressens Opinionsnämnd utökades med representanter för allmänheten och fick befogenhet att utdöma ett slags böter, s. k. expeditionsavgifter. Vidare inrättades då funktionen såsom Allmänhetens Pressombudsman (PO) med uppgift bl. a. att pröva och utreda anmälningar mot tidningar samt att agera som åklagare i de ärenden som ombudsmannen anser bör prövas av opinionsnämnden. Framställningens senare delar innefattar en systematiserad redogörelse för den praxis som opinionsnämnden utvecklat i fråga om innebörden av begreppet god publicistisk sed. Till grund härför ligger en genomgång av nämndens uttalanden under de senaste 15 åren.
Vad till en början beträffar redogörelsen för organisationen bör det observeras att det rör sig om en verksamhet som är under utveckling och där formerna kanske ännu inte är fast utmejslade. Mot bakgrunden härav kan analysen av de bestämmelser, som gäller för opinionsnämnden och pressombudsmannen, måhända bli alltför teoretisk. Verksamheten är redan nu föremål för en ny översyn från pressorganisationernas sida på grundval av de erfarenheter som vunnits under något års tillämpning. Därvid kommer bl. a. frågan om expeditionsavgifternas storlek och utformning att bli föremål för nya överväganden.
Framställningens tyngdpunkt ligger i redovisningen av Pressens Opinionsnämnds praxis. Det är av utomordentligt värde att en systematisering av denna praxis kommit till stånd med utnyttjande av den tekniska skicklighet som författaren besitter. En viss osäkerhet har nog hittills rått på många håll i fråga om innebörden av de regler för hederlig journalistik som pres-