Pactum turpe — en rekonstruktion och ett försvar*
Av fil.dr MARCUS AGNAFORS
Ska rättsordningen ha som sitt uppdrag att pröva och eventuellt fastställa avtal som innebär att ett gift par ska skiljas? Är det en domstols uppgift att pröva en fullgörelsetalan rörande ett avtal som kräver att en kvinna ska abortera sitt foster? Rättsinstitutet pactum turpe innebär att olagliga eller omoraliska avtal ibland kan lämnas utan avseende. Principen är inte klart definierad och rörande avtal som anses ”osedliga” lämnas ett mycket stort tolkningsutrymme åt domstolarna. I den här artikeln försvaras pactum turpes relevans och kriterier för dess tillämpning utvecklas och försvaras.1
Pactum turpe är det rättsinstitut som innebär att en tvist rörande ett avtal i strid med lag eller goda seder ska lämnas därhän av rättsordningen. Rättsinstitutet är dock knapphändigt beskrivet både i förarbeten, doktrin och praxis.2 Några tydliga rekvisit för när pactum turpe föreligger saknas.3 Flera rättsvetare har dessutom ifrågasatt om det finns en gemensam moralisk standard att utgå från och även ställt sig tveksamma till rättsinstitutets relevans.4 I den här artikeln kommer jag därför att avhandla två huvudfrågor: Huruvida pactum turpe överhuvudtaget är relevant i en modern rättsordning och hur pactum turpe bör förstås i den svenska rättsordningen. Rörande den första frågan så kommer jag att argumentera för att pactum turpe, tvärtemot vad flera kommentatorer har hävdat, har allt större relevans. Som svar på den andra frågan ska jag försöka åstadkomma en kritisk rekonstruktion. Jag kommer att argumentera för att
* Denna artikel har genomgått kvalitetsgranskning genom s.k. peer review (granskning av jämlike). 1 Författaren vill framföra följande: Föreliggande text har förbättrats avsevärt genom kritiska kommentarer från två anonyma granskare. Ett tidigt utkast har också lästs och kommenterats av Jakob Heidbrink och Violetta Altamirano Ponce. Kvarvarande felaktigheter och tokigheter bär författaren själv ansvar för. 2 Se t.ex. Christina Ramberg, ”Avtal om abort — Pactum turpe?”, i Boel Flodgren, Lars Gorton, Eva Lindell-Frantz, Per Samuelsson (red.), Avtalslagen 90 år: Aktuell nordisk rättspraxis (Stockholm: Norstedts, 2005), s. 307–315, på s. 309, och Ola Svensson, Avtalsfrihet och rättvisa. En rättsfilosofisk studie (Lund: Juristförlaget i Lund, 2012), s. 482 f. 3 Jmf. beskrivningen av pactum turpe i exempelvis Axel Adlercreutz och Lars Gorton, Avtalsrätt I, 13:e uppl. (Lund: Juristförlaget i Lund, 2011), s. 298; Torbjörn Ingvarsson, ”Spel och osedliga avtal”, SvJT 2004 s. 750–758, på s. 750; samt Peter Westberg, ”Ett fall om kärlek och ett om pengar — om pactum turpe och alldeles för långa och krokiga vägar till beslut om att vägra rättskipning”, i Marianne Eliason, Göran Regner och Hans-Heinrich Vogel (red.), Festskrift till Rune Lavin (Lund: Juristförlaget i Lund, 2006), s. 271–283, på s. 272. 4 Se t.ex. Ramberg, ”Avtal om abort — Pactum turpe?”; Ingvarsson, ”Spel och osedliga avtal”.