Om rättelse av boupp-teckning och om tilläggs-arvsskatt. Det inträffar stundom att, sedan efter dödsfall bouppteckning förrättats och inregistrerats samt på grundvalen därav i förening med vissa andra uppgifter arvsskatt blivit fastställd, det visar sig, att någon felaktighet vidlåder bouppteckningen eller någon av de grunder i övrigt, efter vilka arvsskatten beräknats. Man har i dylika fall anledning att fråga sig, i vad mån denna upptäckt är av betydelse ur arvskattesynpunkt eller eljest i rättsligt hänseende.
Ett bidrag till denna frågas besvarande lämnas av 49 § 1 mom. i gällande K. F. 1914 om arvsskatt och skatt för gåva. Däri stadgas nämligen, att om på grund av förhållanden, som antingen inträffat efter tiden för skatts erläggande eller ock därvid icke varit kända, skatt utgått med högre belopp än som på grund av bestämmelserna i förordningen bort erläggas, skatten, i den mån den icke bort utgå, må återbekommas. Ordningen härför är densamma som är föreskriven i fråga om restitution av kronoutskylder, d. v. s. i ansökningsväg hos K. B. (Uppbördsreglemente 1917 § 21). Här skall ej upptagas till behandling frågan om räckvidden av detta stadgande om rätt till restitution av arvsskatt utan blott framhållas, att härmed den uppställda frågan är ur arvskatterättslig synpunkt generellt besvarad för det fall, att den inträffade felaktigheten föranlett att arvsskatten fastställts till för högt belopp.
För det motsatta fall, att arvsskatten fastställts till för lågt belopp, ligger det nära till hands att vänta sig en motsvarande generell bestämmelse. Någon sådan finnes emellertid ej. Endast för vissa fall finnas uttryckliga bestämmelser om efterbeskattning på grund av att man vid arvsskattens fastställande utgått från felaktiga förutsättningar. Dessa fall äro:
1:o) om vid arvsskattens beräknande hänsyn icke tagits till testamente, som sedermera bevakats (27 § a);
2:o) om vid arvsskattens beräknande hänsyn icke tagits till testamente som, ändock detsamma icke bevakats, blivit av arvingarna godkänt (27 § b);
3:o) om vid arvsskattens beräkrande hänsyn icke tagits till gåva av beskaffenhet, som i 26 § sägs (27 § c);
4:o) om testamente, som lagts till grund för beräkning av arvsskatt, blivit helt eller delvis ogillt förklarat (28 §).
I det förstnämnda fallet skall enligt 42 § skatten erläggas, då protokollet över bevakningen utlöses. I de tre övriga fallen åligger det enligt 39 § skattskyldig att till K. B. avge deklaration till ledning vid skattens bestämmande samt enligt 42 § att samtidigt där-