Den nedsatta prenumerationsavgiften för juris studerande. Liksom föregående år erhålla juris studerande Svensk Juristtidning för ett nedsatt prisav 10 kronor (se Sv. J. T. 1925 s. 85). Då tidskriften emellertid måste till förutvarande prenumeranter i vanlig ordning utsändas mot postförskott å 13 kronor, äga de juris studerande å expeditionen återbekomma skillnaden mellan detta belopp och den nedsatta avgiften eller alltså 3 kronor. Nytillträdande prenumeranter kunna anmäla sig i Stockholm hos e. o. hovrättsnotarien Phillips Hult, i Uppsala hos docenten Eric Lindahl och i Lund hos akademikamreraren Nils Hintze.

 

    Tioårsregister till Svensk Juristtidning. Med detta häfte av tidskriften följer såsom ett särskilt häfte 2 b dels register till Svensk Juristtidnings rättsfallsavdelning 1916—1925 dels ock innehållsförteckning över tidskriftens notisavdelning för samma tid. Förutvarande prenumeranter äga hos expeditionen bekomma de båda registren mot en avgift av två kronor.

 

    Föreläsningar över skiftesstadgan. Revisionssekreteraren Hilding Forssman har under höstterminen 1925 vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning föreläst över "Den svenska skiftesstadgan med särskild hänsyn till dess tillämpning i praxis". Dessa föreläsningar hava sedermera till de juris studerandes tjänst utgivits i övertryck genom Stockholms högskolas juridiska förening. Ett mindre antal exemplar få försäljas även utanför högskolan. Priset är 10 kr. + porto för exemplar, och rekvisition kan göras hos Juridiska Föreningens bibliotekarie Harry Johansson, Stockholms högskola.

 

    Ernst Herslow †. D. 9 febr. 1926 avled f. d. justitierådet Ernst Johan Adalberth Herslow i den höga åldern av nära 88 år.
    Tillhörande en gammal skånsk prästsläkt bedrev H. sina juridiska studier i Lund (kansliex. 1857, hovrättsex. 1859), meriterade sig till vice häradshövdingtiteln i Luggude härads domsaga och tjänstgjorde därefter inom hovrätten i Kristianstad. År 1874 utnämndes han till assessor, men hade då redan flyttat till huvudstaden som t. f. revisionssekreterare. Under hovrättstiden var han ett par år auditör i Vendes artilleriregemente. Han blev ordinarie revisionssekreterare 1877, t. f. byråchef för lagärenden och ledamot i Nya lagberedningen 1884, justitieråd 1886.
    H:s ledamotskap i lagberedningen inföll under en tid, då arbetet på den stora processreformen just avstannat och beredningen hade sig anbefallt att uppgöra förslag i olika ämnen av mindre räckvidd. Vid trenne sådana förslag är H:s namn knutet. Blott det minsta av dem upphöjdes till lag (skiljemannalagen); av de båda övriga rörde det ena ämnen (åtalsrätt, förundersökning i brottmål m. m.) som ännu vänta på sin legislativa reglering, medan några spillror av det andra kommo med i 1898 års lagstiftning om äkta makars egendomsförhållanden.
    Inom justitiedepartementet utarbetade H., med biträde av tekniskt sakkunniga, det förslag som ligger till grund för den betydelsefulla lagen ang. ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift. Han skrev sedermera själv en

 

förträfflig kommentar till lagen (N. J. A. II 1886 nr 8). Förgätas bör ej heller att 1887 års goda förslag till ny tryckfrihetslag (k. prop. nr 21) torde hava att väsentligen tacka H. för sin tillkomst.
    Högsta domstolen förvärvade med H:s inträde en synnerligen värdefull kraft. Med en beläsenhet vida utöver det då för tiden hos domstolsjurister vanliga måttet, tillika praktiskt välförfaren, skarpsinnig och outtröttligt arbetsam vann han inom domstolen en framskjuten ställning redan innan han nådde platsen som dess äldste ledamot — en plats som han intog under den sällsport långa tiden av tio år (1898—1908). Av skånsk flegma fanns hos honom intet, men en stridbar energi och levande nitälskan för rätten. Hur högröstad diskussionen kunde bli när H. var med, förnimmer man ännu som i ett svagt eko om man läser exempelvis rättsfallet N. J. A. 1895 s. 518 eller 1901 s. 22.
    H. skilde sig även däruti från mängden av sina samtida i HD att han idkade juridiskt skriftställeri. Förutom den redan nämnda avhandlingen skrev han sålunda en mindre uppsats om ägostyckning (N. J. A. II 1896) och en principundersökning om företrädet mellan skadeståndsplikt och obligatorisk försäkring vid lagstiftning om arbetsgivarens ansvarighet för olycksfall i arbetet T. f. R. 1891). Han ombesörjde också en med förklaringar, prejudikathänvisningar m. m. försedd edition av utsökningslagen, som varit mycket använd och utkommit i två upplagor. Men mot 1912 års ändringar i utsökningsväsendet ställde han sig kritisk. Han fann de nya bestämmelsernas invecklade beskaffenhet varsla om lagstiftningskonstens förfall, och den som skriver detta hörde honom mer än en gång harmset fråga vem som egentligen vore författaren.
    Ett erkännande av H:s auktoritativa ställning inom den svenska juristvärlden gavs honom av hans ungdoms Alma mater, då han sekelåret 1900 i Lund kreerades till juris hedersdoktor.
    Om de allmänna kulturella och sociala intressen som voro för H. utmärkande, vittnar bl. a. att han under en följd av år var ordf. i styrelsen för Stockholms högskola och att han flitigt och verksamt deltog i församlingslivet i den trakt av huvudstaden där han var bosatt. Åldern gav väl även honom krämpor, men minskade ej hans andliga vakenhet, enkannerligen icke hans intresse för HD. Mer än 80-årig, med en försvagad syn, nedskrev han —utan koncept och utan möjlighet att själv läsa det skrivna — väl avfattade och roande "iakttagelser och erinringar från en 34-årig tjänstgöring i Högsta Domstolen", vilka i sinom tid skola överlämnas till HD:s bibliotek att där förkommande generationer bevara minnet av en bland domstolens mest förtjänta och trofasta ledamöter.

B. W.