Nils Lilienberg †. Den 4 maj 1926 avled i Stockholm presidenten Berndt Nils Robert Lilienberg, endast 53 år gammal. Med hans bortgång gjorde den svenska domarkåren och den domstol han tillhörde en stor förlust.
    Född i Stockholm den 23 oktober 1872 avlade Lilienberg mogenhetsexamen där våren 1890 och inskrevs på hösten samma år som student vid Uppsala universitet. Utgången från en högt ansedd domaresläkt slog även han in på den juridiska banan och blev 1902 jur. utr. kand. Efter vunna tingsmeriter tjänstgjorde han från hösten 1905 i Svea hovrätt, erhöll fiskalsförordnande 1907 och adjunktion 1908, blev fiskal 1912 och hovrättsråd 1914. Redan 1911 övergick han emellertid till tjänstgöring som revisionssekreterare och utnämndes 1917 till ordinarie. Följande år utsågs han till riksdagens justitieombudsman och kvarstod i denna egenskap till början av 1925, då han utnämndes till president i Göta hovrätt.
    Lilienberg ägde gedigna kunskaper och var i sitt arbete sällsynt grundlig. Klok och måttfull, samvetsgrann till det yttersta fyllde han varje honom pålagt värv med aldrig svikande plikttrohet. Av naturen god, ja vek, och i besittning av stark medkänsla för andra ville han allas väl. Att han blev en framstående och allmänt aktad domare är under sådana förhållanden lätt att förstå.
    Sitt livs mest betydande arbete utförde Lilienberg som justitieombudsman. De sju år han innehade detta maktpåliggande ämbete syntes honom långa och tunga; men han bar, som den verklige man han var, arbetsbördan utan att klaga. Och den framgång han under sin ämbetsutövning vann, det allmänna erkännande han alltmer lyckades tillkämpa sig, lättade väl i någon mån bördan för honom.
    När Lilienberg för knappt mer än ett år sedan tillträdde presidentskapet hade man all anledning förvänta, att han skulle få på sin nya post under många år till rättskipningens fromma utöva sitt kära domarekall. Men det blev ej så. Sjukdom tillstötte. Och förra hösten miste han sin högt älskade maka. Därmed bröts hans livsmod. Sjukdomen förvärrades, och efter ett långvarigt plågoläger gick han, utan saknad, bort ur livet. Som närmaste sörjande står hans åldrige fader, f. d. justitierådet Gustaf Robert Lilienberg.
    Lilienberg ägde även andra intressen än juridiken. Så t. ex. nedlade han under många år ett energiskt och betydelsefullt arbete inom Storängens egna hemssamhälle, där han var bosatt. Och den som skriver dessa rader har haft den oskattbara förmånen att under några års samarbete i styrelsen för Sveriges allmänna konstförening knyta ett nära vänskapsband med sin jämnårige kamrat från ungdomstiden i Uppsala. Med glädje minnes man i denna krets hans vänsällhet, hans blida och försynta väsen, hans stilla humor, hela hans värmande, nobla personlighet. Och med djupt beklagande har underrättelsen om hans under så sorgliga omständigheter timade bortgång mottagits såväl där som bland hans många andra vänner.
    Frid över hans ljusa minne!

Axel Edelstam.