FINLANDS JURIDISKA LITTERATURÅREN 1923 OCH 1924.¹

 

    Efter det avbrott i nästan all vetenskaplig verksamhet, som världskriget och frihetskriget i Finland medfört, hava isynnerhet de senaste åren att uppvisa ett för våra förhållanden rätt avsevärt uppsving på rättsvetenskapens snart sagt alla områden.
    För att följa den hos oss vedertagna ordningsföljden må först nämnas ett arbete på rättsfilosofins område, »Oikeuslogiikka I. Muodollinenoikeuslauseoppi» (Rättslogik I. Formell rättssatslära), som utgivits som akademisk avhandling av numera docenten i rättsencyklopedi vid Helsingfors Universitet, dr Elieser Kaila. I arbetet gives en jämförande och sammanfattande framställning av mångfalden av de enligt författarens mening ofta sammanhangslöst uppbyggda eller på alltför smal bas grundade formella rättssatsteorierna. Författaren förfäktar, i motsats till H. Kelsens m. fl. »kognitiva» ståndpunkt, en »volitiv» såväl rätts- som rättssatsåskådning och söker påvisa, att inom den »volitiva» åskådningen »permissivteorien» är och bör vara logiskt, »imperativteorien» praktiskt gällande.
    På den romerska rättens område har jur. dr Viljo Voipio jämväl såsom akademiskt specimen utgivit ett arbete, »Ilman ja virtaavan veden oikeusasema. Esinekäsite-tutkimus roomalaisen oikeuden mukaan» (Luftens och det rinnande vattnets rättsställning. Undersökning av begreppet sak enligt romersk rätt.) Den omfattande avhandlingens— 344 s. 8:o — huvudföremål är den romerska rättens sats, att rinnande vatten och luft äro för alla gemensamma.
    Av arbeten på rättshistoriens gebiet må nämnas det i anledning av Åbo hovrätts 300 års-minnesfest år 1923 av kanslirådet A. W. W e s t e rlund utgivna vackra arbetet »Åbo Hovrätts presidenter, ledamöter och tjänstemän 1623—1923» Bd I, II. XIV + 812 jämte rättelser och tilllägg, förteckning över porträtt, där originalen icke äro fotografier, samt register, Åbo 1923. Arbetet innehåller icke någon egentlig historik eller framställning av hovrättens verksamhet i rättsvårdens tjänst — en dylik framställning lyckades man icke få till stånd — utan endast biografiska och geneologiska anteckningar. För varje i arbetet upptagen person gives uppgifter om hans födelse, studier, befordringar och utmärkelser, övriga levnadsöden, tiden för dödsfallet, föräldrar, morföräldrar, gifter-

¹ Jämte de översikter av dansk och norsk juridisk litteratur, som årligen lämnas i Sv. J. T. av professor Frantz Dahl, Köpenhamn, och professor Ragnar Knoph, Oslo, kommer från och med år 1926 motsvarande översikt för Finland att lämnas av professor Lauri Cederberg, Helsingfors. 

mål, hustruns föräldrar samt utgivna arbeten. Biografierna äro, i den mån så ske kunnat, åtföljda av vederbörandes porträtt eller ock avbildning av vapen eller namnteckning. Även om arbetet, såsom av det sagda framgår, icke har nämnvärd rättshistorisk betydelse, har det däremot ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Ty såsom landets äldsta och under mer än halvtannat sekel enda överrätt har hovrätten i Åbo utgjort en medelpunkt för landets ämbetsmannakår. Det ofrälse borgerskapets och de inhemska tjänstemannasläkternas växande inflytande under sjuttonhundratalet, den finska ämbetsmanna-adelns uppkomst och den finska språkgruppens kulturella frammarsch, allt faktorer avstor betydelse för den finska samhällsutvecklingen, återspeglas rätt klart i detta verk. Recensioner över arbetet hava ingått i Jur. För. Tidskrift 1924, s. 265 ff., och Sv. J. T. 1924, s. 26 ff.
    Såsom hörande till rättshistorien må ännu nämnas: »Äldre Västgötalagen i nysvensk översättning» av professor Bruno Sjöros, Helsingfors 1923 (Holger Schildts förlag, 124 s.), vilket arbete varit föremål för recension i Sv. J. T. 1925, s. 183 ff., och Ekenäs stads dombok 1621—1675, I, 2, utgiven av E. Hultman, Helsingfors 1924 (Ekenäs samf. skrifter, J. Simelii arv. tryckeri, 234 s). Del I, 1 utkomår 1913.
    Av civilrättsliga arbeten må främst nämnas IV och V häften av avlidne professorn F. W. Ekströms stort anlagda, posthuma arbete» Privaträttens allmänna läror». Av arbetet, som utgives av jur. kand. Einar Cavonius, hava häftena I—III utkommit åren 1921 och 1922. Då arbetet icke fullbordats under nu ifrågakommande tidsperiod, skall ett närmare omnämnande av detsamma ske i en framtida litteraturöversikt.
    Av övriga civilrättsliga arbeten, vilka utkommit under åren 1923 och 1924, må omnämnas ett av professor Wilh. Chydenius utgivetarbete: »Lärobok i finsk kontraktsrätt», I, tredje uppl., Helsingfors 1923 (Akademiska bokhandelns förlag, 210 s., jämte bilaga, 24 s.). Arbetet, vars första upplaga utkom år 1911 och andra år 1916, innehåller en klar och instruktiv framställning av viktiga delar av den finska obligationsrättens speciella del. Om professor Chydenii betydelsefulla insats i den finska rättsvetenskapen har professor A. W. Gadolin lämnat en välskriven, saklig redogörelse i Jur. För. Tidskrift 1923, s. 134—146, till vilken här må hänvisas. Av arbeten på civilrättens område kan vidare nämnas tvenne såsom akademiska avhandlingar utgivna arbeten, det ena av jur. dr T. M. Kivimäki: »Asianajajan siviilioikeudellinen vastuu» (Advokatens civilrättsliga ansvarighet), samt det andra av jur.dr Ilmari Caselius: »Omistajankiinnityksestä» (Om ägarehypotek). I det förra arbetet skärskådas frågan om advokatens skadeståndsskyldighet såväl från synpunkten av gällande rätt som de lege ferenda. Däri ägnas särskild uppmärksamhet åt ett flertal sådana fall, i vilka advokaten såsom juridisk rådgivare eller rättegångsfullmäktig kan komma att förorsaka sin huvudman eller motpart skada. I arbetet ingår jämväl en översikt av advokatverksamhetens utveckling i olika länder, varjämte däri gives en framställning av advokatens offentligträttsliga

 

och ståndsrättsliga förpliktelser såvitt de äro av betydelse för hans civilrättsliga ansvarighet. I arbetet »Ägarehypotek» framhåller förf., dr Caselius, att den finska rätten icke ställer sig på den ståndpunkt, att inskrivning vore liktydig med panträtt. Enligt den finska inteckningsförordningen av år 1868 har fastighetsägaren endast befogenhet att pågrund av sin äganderätt grunda en ny panträtt, som erhåller rang i enlighet med tidigare försiggången inskrivning. Det s. k. ägarehypoteket är alltså i ägarens hand en inteckning, som ej har materiellt innehåll.
    Av flera lagkommentarer, som beröra civilrättsliga frågor, må nämnas presidenten J. Grotenfelts »Kommentar till förmyndarskapslagen», Helsingfors 1924 (Söderström & C:o, 189 s.). Kommentaren utgör den första samlade framställningen av gällande finsk förmyndarskapsrätt. Den grundar sig på en ingående kännedom om såväl förarbetena till lagen som den finska och svenska litteraturen i ämnet. —Av andra till denna grupp hörande kommentarer må nämnas tvenne på finska språket utgivna, den ena av dr Caselius till lagen den 17 februari 1923 angående lösöreinteckning, den andra av ledamoten i lagberedningen, A. Kotonen till lagen den 22 mars 1924 om kollektivavtal, i vilka dessa praktiskt viktiga lagar rätt förtjänstfullt belysas.
    På försäkringsrättens område må omnämnas en uppsats av professor L. Cederberg »Om försäkringsgivarens regressrätt», som ingått i Jur. För. Tidskrift 1923 och utkommit jämväl i särtryck. Förf. harsåsom sin åsikt beträffande regressrätten uttalat, att man bör göra skillnad mellan skadeförsäkring och personförsäkring. Vid skadeförsäkring godkänner finsk rätt regressrätten, dock endast i den form, att försäkringsgivaren har rätt att fordra, att försäkringstagarens skadeståndsanspråk överföres på honom. Vid personförsäkring åter har försäkringsgivaren rätt till regress endast om förbehåll därom träffats.
    Av arbeten på den ekonomiska rättens område må nämnas det år 1924 utkomna andra häftet av professor K. A. Morings »Finlandsskiftesrätt» (Söderström & C:o). Arbetet, vars första häfte utkomår 1922 och varav ännu ett tredje häfte är att förvänta, har nyligen uti Tidskrift f. Retsvidenskap 1925, s. 125 ff., varit föremål för en anmälan av presidenten J. Grotenfelt. Här må endast framhållas, att arbetet, som är baserat på noggranna studier av det på olika författningar fördelade, icke lätt överskådliga materialet, belyser en mängd av de olika invecklade frågor, till vilka Finlands nya skifteslagstiftning giver anledning. Såsom bekant har den finska lagstiftningen om skifte av jord och vatten undergått en fullständig nydaning genom de författningar angående skiftesväsendet och om förfarandet vid lantmäteriförrättningar, vilka utfärdats den 26 augusti 1916, samt genom åtskilliga administrativa förordningar och regeringsbeslut, som ansluta sig tilldessa författningar och i detalj förfullständiga dem.
    Av lagkommentarer hänförande sig till den ekonomiska rättens gebit må nämnas »Asutuslaki ja sen toimeenpanoasetus». (Kolonisationslagen och dess verkställighetsförordning), utgiven av ledamoten i lagberedningen A. Kotonen och jur. dr T. M. Kivimäki. Arbetet inne

 

fattar en utförlig kommentar till lagen den 25 november 1922 om anskaffande av jord till kolonisationsändamål och dess verkställighetsförordning. Sagda lag avser att kraftigt befrämja den i Finland alltför talrika obesuttna befolkningens jordförvärv.
    Bland processrättsliga arbeten må främst nämnas andra bandet av tredje upplagan av Finlands gällande Civilprocessrätt av den nordiska processrättsvetenskapens grand old man, f. d. professorn, friherre R. A. Wrede (Bd. I 391 s., Bd. II 404 s. Holger Schildts förlag 1922, 1923). Arbetet har så ofta omnämnts i nordiska facktidskrifter — den tredje upplagan har recenserats bl. a. av prof. O. Hj. Granfelt i Jur. För. Tidskrift 1923, s. 177 ff., och Munch-Petersen i T. f. R. 1925, s. 303 ff. —att ett ytterligare framhållande av arbetets alla förtjänster och den stora tacksamhetsskuld, vari isynnerhet författarens landsmän stå till honom för det utmärkta arbetet, ej är av nöden. Omnämnas må dock, att dennya upplagan icke blott är ett omtryck av tidigare editioner av sammaverk, utan att det behandlade materialet undergått en betydande omarbetning, som huvudsakligen betingats av den fortgående rättsutvecklingen. Därjämte hava flera viktiga tillägg gjorts hänförande sig isynnerhet till den civila specialprocessen. Friherre Wrede har även på tyska språket utgivit i sammanträngd form en framställning av den svenska och finska civilprocessrätten. Arbetet, som bär titeln »Das Zivilprozessrecht Schwedens und Finlands» och utkommit såsom andra band i samlingsverket »Das Zivilprozessrecht der Kulturstaaten» (Berlin, Leipzig 1924, XII + 379 s.), giver en klar, överskådlig och pålitlig bild av sagda länders civilprocessordning. Arbetets närmaste syfte är ju att sprida kännedom om gällande svensk-finsk rätt utom de nordiska länderna, men även Nordens jurister hava utan tvivel nytta av detta verk. Arbetet har recenserats i Sv. J. T. 1924, s. 190 ff.; se ock Munch Petersens anförda rec., loc. cit.
    I detta sammanhang må uppmärksamheten ytterligare fästas vid ett tredje arbete av samma författare. Under titeln »Valda juridiska uppsatser», Helsingfors 1924 (Holger Schildts förlag, 398 s.), har friherre Wrede publicerat icke mindre än 16 uppsatser, av vilka de viktigaste utgöras av processrättsliga undersökningar, vilka alla med undantag aven, nämligen »Domarens processledning i tvistemål», tidigare ingått i särskilda in- och utländska tidskrifter. I sagda, förut icke tryckta uppsats, redogöres för såväl gällande lag i ämnet som för de förändringar i lagstiftningen, vilka vid en blivande reform av rättegångsväsendet måste anses vara påkallade. Av de icke processrättsliga uppsatserna må framhållas den för utlänningar avsedda överskådliga framställningen av Finlands statsrättsliga utveckling från år 1869, då Finland erhöll en ny lantdagsordning, varigenom landets konstitutionella styrelseform vann stadga och fasthet, ända till år 1919, då den nya regeringsformen trädde i kraft. Av processrättsliga arbeten kan ännu nämnas en akademisk avhandling av numera universitetsadjunkten, dr B. A. Sundström med titeln »Asianosaiskäsitteestä Suomen siviliprosessioikeudessa. I (Partsbegreppet enligt finsk civilprocessrätt, I). Författaren giver först en kritisk översikt av de åsikter, som inom den

 

processrättsliga vetenskapen uttalats beträffande »parts» förhållande till det privaträttsliga intresse, vars skyddande den väckta processen åsyftar. Såsom sin egen åsikt uttalar förf., att egenskapen av part i ett flertal fall tillägges och måste tilläggas även sådana, vilka icke hava ett materiellt intresse i avseende å själva tvisteföremålet. Begreppet part kan förty definieras blott formellt. I den senare ännu icke utkomn adelen utlovas en positiv definition av partsbegreppet.
    Av intresse är också ett arbete med titeln: »Avgöranden, protokoll och processåtgärder av allmän underrätt, ägodelningsrätt och skiljemannadomstol på svenska och finska språken formulerade och förklarade» av professor O. Hj. Granfelt under medverkan av häradshövding U. J. Castrén (Helsingfors 1924, Söderström & C:o förlag,245 s.). Arbetet, som samtidigt utgivits jämväl på finska, avser i främsta rummet att utgöra en vägledning för jurisstuderande, men synes därutöver kunna med fördel användas av utbildade jurister i deras praktiska verksamhet. I de till exemplen fogade anmärkningarna ingå ock utredningar, vilka i teoretiskt hänseende äro av betydelse.
    Produktionen på straffrättens område är inskränkt till några uppsatser i våra facktidskrifter. Av särskilt intresse är en av aktuarien Veli Verkkoi tidskriften »Lakimies», årg. 1924, intagen diger avhandling »Henkeen kohdistuvista rikoksista Suomessa» (Om i Finland begångna brott mot individens liv), vari gives en på noggranna statistiska uppgifter grundad framställning av den i Finland under de senaste åren tilltagna brottsligheten och framhålles, huru denna företeelse har sin yttersta orsak i den bristande respekt för lag, som vann insteg under den ryska regimens sista tider och det därpå följande röda upproret.
    Bland statsrättsliga arbeten må främst nämnas det utmärkta arbetet »Finlands Statsförfattningsrätt, i korthet framställd» av f. d. professorn R. F. Hermanson, Helsingfors 1924 (Söderström & C:o förlag,207 s.). Arbetet, som väl närmast avser att giva en vidare läsarkrets en sammanträngd framställning av vår offentliga rätt, har skrivits meden för den utmärkte forskaren kännetecknande grundlighet och tydlighet.
    En på bredare bas grundad framställning av den finska statsrätten gives i professor R. Erichs arbete »Suomen Valtio-oikeus» (Finlandsstatsrätt), vars första del utkommit år 1924. Då den senare delen utkommit först under detta år, skall arbetet närmare omnämnas vid nästa översikt av den finska litteraturen. I en avhandling, »Kompetensfördelning, kompetensprövning och kompetenskontroll enligt Finlands författningsrätt», som ingått i Jur. För. Tidskrift för år 1924, men jämväl utkommit i särtryck, har samma författare gjort till föremål för ingående kritisk behandling en del betydande, till den offentliga rätten hörande spörsmål, som i följd av Finlands förändrade stats- och folkrättsliga ställning fått en långt större relevans än tidigare. Flera av dessa spörsmål hava sedermera ytterligare berörts och utvecklats i författarens ovannämnda stora arbete om den finska statsrätten.
    Ett viktigt statsrättsligt spörsmål beröres av jur. dr Y. W. Puhak

 

kai hans monografi »Ministerien vastuunalaisuus nykyajan valtioissa» (Ministeransvarigheten i den moderna staten), däri denna aktuella fråga närmare utvecklas enligt modern statsförfattningsrätt.
    Folkrätten företrädes under ifrågavarande period endast av särskilda tidskriftsuppsatser, av vilka må framhållas professor R. Erichs »Laquestion de la Carélie Orientale»; »La question de la Carélie Orientale soumise pour avis à la Cour permanente de Justice internationale». Extrait de »Avis des jurisconsultes étrangers sur la question de la Carélie Orientale (1922—1923)», faisant partie des »Documents publiés par la Délégation Carélienne». Helsingfors 1923. Av samma författare har jämväl i »Revue de droit international et de législation comparée»1924 ingått en avhandling: »Le Protocole de Genève». Ännu må nämnas en liten skrift av S. v. Numers: »Kampmedlen i sjökrig». Helsingfors 1923 (Söderström & C:o förlag, 64 s.). Såsom en förtjänst hos detta arbete må framhållas, att författaren gjort sig förtrogen med den praxis, som på detta område gjorde sig gällande under världskriget,varjämte utländsk doktrin noggrant beaktats.
    Bland förvaltningsrättsliga arbeten må nämnas en framställning av den finska förvaltningsrättens allmänna läror av professor K. Willgren. Endast tvenne häften av detta arbete hava likväl under nu ifrågavarande tid utkommit, Helsingfors 1924 (Söderström & C:o förlag, I + II, 310 s.). Med ett närmare omnämnande av detta arbete kan fördenskull anstå intill dess detsamma fullbordats. Av monografier på detta område må antecknas ett arbete av jur. dr Onni Talas: »Suomen pakkolunastuslainsäädäntö, I» (Finlands lagstiftning angående expropriation, I). Arbetet utgör en systematisk framställning av den finska expropriationslagstiftningen. Författaren, som i expropriationsrätten ser ett offentligträttsligt institut, ägnar speciell uppmärksamhet åt expropriationsrättens teoretiska spörsmål med undantag av läran om ersättningens bestämmande, vilken förf. har för avsikt att behandla i en senare utkommande del av arbetet. I arbetet »Valtio ja kirkko» (Stat och kyrka) giver professor K. R. Brotherus en utförlig framställning av religionslagstiftningens utveckling i Finland från reformationen intill närvarande tid jämte en utredning om de ledande principerna i denna lagstiftning.

 

    Av Finlands juridiska litteratur utgöra arbeten, som översatts till finska språket, en icke obetydlig del. Framstående utländska rättsvetenskapliga arbeten, dock huvudsakligen sådana, som antingen användas såsom läroböcker eller annars kunna antagas vara till gagn för en vidare läsekrets, hava sålunda gjorts tillgängliga för en finskspråkig allmänhet. Så har R. Sohms bekanta arbete om institutionerna under ifrågavarande tidsperiod översatts till finska; redan år 1899 har en tidigare upplaga av samma arbete utgivits på finska. Likaså hava de kända norska arbetena F. Hagerups »Ret og Kultur» och Fr. Stang Lunds »Sakførergjerningen» utkommit i finsk översättning.

Lauri Cederberg.