Advokatarvodet skyddas i Österrike. Den sjätte »Gerichtsentlastungsnovelle», som d. 2 juli 1929 antagits i Österrike, innehåller bland andra viktiga nyheter ett tillägg till »Rechtsanwaltsordnung» av följande innehåll: Om en part tillerkänts kostnadsersättning av domstol, annan offentlig myndighet eller genom skiljedom, har den advokat, som sist företrädde parten, panträtt i denna ersättning till säkerhet för sina egna och sina företrädares anspråk på ersättning för utgifter och arvode för det ifrågavarande förfarandet. Särskilda regler äro givna för det fall, att parten slutligen företrätts av flera advokater.

 

    Vissa ändringar i Österrikes strafflag hava införts genom en Strafgesetznovelle av 1929. Mot »Kreditschädigung durch die Presse» riktar sig ett stadgande av innehåll, att om någon i ett tryckalster framkommer med eller utbreder ett osant påstående av faktisk art, vilket på grund av sin osannhet är ägnat att skada annans kredit, förvärv eller yrkesutkomst, han skall — därest straff ej skall inträda enligt lagen om illojal konkurrens — dömas till frihetsstraff (arrest) från en till tre månader eller till böter intill 2,500 shilling. Båda straffen kunna ock ådömas samtidigt.
    S. k. »passive Journalistenbestechung» har belagts med frihetsstraff (sträng arrest) i 3 månader till ett år. Brottet består i, att någon för sig eller annan begär, låter utlova sig eller mottager en orättmätig gottgörelse (Vermögensvorteil) i syfte att i en tidning ej skall offentliggöras ett meddelande av faktisk art.

 

    Rumänisk ackordslagstiftning. Lagstiftning om ackordsförhandling utan konkurs har under senare år så småningom kommit till stånd i ett flertal europeiska länder. Denna utveckling, som mångenstädes haft sin orsak i de av världskriget eller dess avveckling skapade förhållandena, har nu även nått Rumänien, varest d. 10 juli 1929 en lag i ämnet utfärdats.
    Den rumäniska lagstiftningen har icke riktigt kunnat hålla jämna steg med landets snabba politiska uppmarsch; ett gemensamt rättssystem har ännu ej kommit till stånd, utan olika lagar gälla för å ena sidan det ursprungliga konungariket jämte Bessarabien och å andra sidan de f. d. österrikisk-ungerska provinserna. I den förra delen av riket är lagstiftningen byggd på romansk

rätt, vilket, så vitt angår konkurslagstiftningen, innebär, att konkurs kan komma till stånd endast beträffande köpmän och bolag. I den senare delen av riket gälla åter österrikisk-ungerska rättsprinciper, och varje insolvent gäldenär kan i enlighet härmed försättas i konkurs. Den nya ackordslagen är emellertid en lag för hela riket, och dess giltighet har på grund härav måst begränsas till allenast köpmän och bolag. Icke ens alla köpmän kunna erhålla ackord, utan lagen kräver bl. a., att vederbörande drivit handel sedan minst tre år.
    Jämväl i andra avseenden är gäldenärs rätt att få till stånd en ackordsförhandling mera begränsad än hos oss. Utesluten från rätten att inleda sådan förhandling är sålunda ej blott gäldenär, som tidigare dömts för konkursbedrägeri — härutinnan gäller icke såsom hos oss någon tidsbegränsning — utan även gäldenär, som tidigare erhållit tvångsackord men ej kunnat fullgöra detsamma eller haft att fullgöra detsamma under de sista fem åren. Vidare måste ackordsförslaget bjuda borgenärerna utan undantag minst 50 % av fordringsbeloppen att betalas inom tre år.
    Inledandet av ackordsförhandling förutsätter icke någon förklaring från borgenärer, att de äro villiga att gå med på ett ackord; även ett alldeles utsiktslöst ackordsförfarande kan följaktligen inledas. Likvisst kan gäldenären icke försättas i konkurs medan förhandlingen pågår, och oprioriterad borgenär är icke berättigad att påkalla utmätning under förhandlingen.
    Ackordsförhandling öppnas på ansökan av gäldenären genom beslut av rätten, som tillika utfärdar kallelse å borgenärerna att deltaga i förhandlingen. Kallelse till utländsk borgenär avfattas på såväl rumäniska som franska. I övrigt är rättens direkta andel i förhandlingen i huvudsak begränsad till att den prövar av borgenärerna antaget ackord. Rätten övervakar emellertid förhandlingen genom en rättens ombudsman, som är domare. Denne förenar i sin person såväl vår rättens ombudsman som vår god man men har därjämte att utöva viss kontroll över gäldenärens ekonomiska verksamhet.
    För ackord fordras, att ackordsförslaget antages av borgenärer, vilkas fordringar uppgå till sammanlagt minst tre fjärdedelar av de oprioriterade fordringarna, dock räcker det med två tredjedels majoritet, om ackordet går ut på minst 80 %. Deltager en prioriterad fordringsägare i omröstningen, anses han hava avstått från sin förmånsrätt, därest ackord kommer till stånd.
    Reglerna om ackords fastställande överensstämma i huvudsak med de hos oss gällande. Detsamma kan sägas om verkningarna av ackords antagande, dock är att nämna, att om gäldenären, sedan han helt fullgjort ackordet, visar sig hava kvar tillgångar, som med mer än 20 % överstiga hans skulder, så kan borgenär trots ackordet kräva att utfå den genom ackordet efterskänkta delen av sin fordran, såframt han framställer anspråk därom inom fem år från det ackordet fullgjordes.
    Ackordsansökan betraktas såsom en eventuell konkursansökan. Upptages ej ackordsansökningen eller kommer ackord ej till stånd, har rätten därför att utan vidare prövning försätta gäldenären i konkurs. S. L.