Svenska juristföreningar, som icke uppmärksammats av SvJT, torde benäget till red. insända redogörelse för sin verksamhet.
Juridisk forening i København. Foredragssiesonen 1929 — 30 aabnedes med en af byretsdommer Scharling indledet diskussion om "indførelse af meddomsmænd i straffesager". Derefter holdt dr. med. Knud Malling foredrag om "traumatiske neuroser med særligt henblik paa erstatningsspørgsmaalet", og højesteretssagfører Karsten Meyer indledede en diskussion om "det juridiske studium". I februar maaned havde foreningen den ære som foredragsholder at have professor, dr. juris Fr. Stang, der talte om "nogen forgrundsskikkelser i nordisk retsvidenskap" ; ved dette møde gæstedes foreningen ogsaa af bestyrelsen for Malmø-Lunds Juristforening. Endvidere har der i foreningen været en forhandling om motorlovgivningen, ved hvilken byretsdommer Victor Hansen og højesteretssagfører N. J. Gorrissen indledede, og professor, dr. juris H. Ussing har holdt foredrag om "erstatningsansvar, forsikring og regres indenfor skadeforsikringens omraade".
Fh.
Rekryteringen av rättsbildade biträden i domsagorna. Styrelsen för Stockholms Högskolas Juridiska Förening ingav d. 8 juli 1930 till justitieministern en skrivelse, vari påkallades statsrådets uppmärksamhet å frågan om rekryteringen av domsagornas rättsbildade biträden. Styrelsen refererar till ett uttalande i ämnet av Föreningen Sveriges häradshövdingar och hemställer, med tanke på den stora betydelsen av denna rekryteringsfråga, om ett övervägande av lämpliga åtgärder dels för ernående av ett centraliserat ansökningsförfarande, dels ock möjligen för någon reglering av principerna för tjänsternas tillsättande, i vilket hänseende styrelsen pekar på möjligheten att genom anordnande av provtjänstgöringar erhålla mindre formella hållpunkter för bedömande av aspiranternas kvalifikationer.
Karl von Amira †. Den berömde tyske rättshistorikern professor Karl von Amira i Munchen har d. 22 juni 1930 avlidit i en ålder av 82 år. Född i Aschaffenburg den 8 mars 1848 blev Amira 1875 professor i Freiburg i Breisgau samt var från 1893 professor i München i rättshistoria och tysk rätt. Amira gjorde sig snart känd som jämte Heinrich Brunner den ledande forskaren på den germanska rättshistoriens område och stod vid sin bortgång såsom den erkänt främste, in i höga ålderdomen bevarande sin arbetskraft. Bl. a. var Amira väl förtrogen med de nordiska språken, såväl medeltida som moderna, vilket med hänsyn till de gamla nordiska lagarnas stora betydelse för ett riktigt inträngande i germansk rätt var särdeles värdefullt. Ännu 1926 utgav han en omfångsrik kommentar i 2 band "Die Dresdener Bilderhandschrift des Sachsenspiegels" (1902, 1925—1926) och år 1922 ett 500 tättryckta sidor omfattande arbete "Die germanischen Todesstrafen". Hans huvudverk förblir dock hans om djupträngande vetenskaplig skärpa och koncentration vittnande "Grundriss des Germanischen Rechts" (3:de uppl. 1913). Förarbeten härtill voro "Erbenfolge und Verwandtschaftsgliederung in den alt-