SEXTONDE NORDISKA JURISTMÖTET.
    Det sextonde nordiska juristmötet avhölls i Oslo d. 23—25 aug. 1934.
    Antalet medlemmar i de nordiska juristmötena utgör f. n.: från Danmark 368, från Finland 136, från Island 39, från Norge 304 och från Sverige 413, s:a 1,260. Av dessa närvoro: från Danmark 126 (därav 44 med damer), från Finland 27 (därav 8 med damer), från Norge 234 (därav 103 med damer) och från Sverige 177 (därav 105 med damer). Det samlade deltagarantalet utgjorde följaktligen 564 (därav 260 med damer).
    Såsom generalsekreterare för mötet fungerade enligt uppdrag av den norska styrelsen høiesterettsadvokat H. Bødtker och såsom ordförande för fest- och arrangementskommittén høiesterettsadvokat L. Rode.
    Dagen före mötets början sammanträdde den gemensamma styrelsen kl. 2 e. m. på universitetet för behandling av vissa i samband med mötet stående frågor.
    Mötet öppnades torsdagen d. 23 aug. kl. 11 f. m. i universitets aula av ordföranden i den norska styrelsen prof. F. Stang, som i ett tal hälsade deltagarna välkomna och erinrade om minnet av sedan det sista juristmötet avlidna nordiska jurister. Han nämnde härvid särskilt prof. C. G. Björling (S), dr. jur. Holger Federspiel (D), fylkesmann G. Hallager (N). prof. A. Taranger (N), prof. J. C. W. Thyrén (S) och nationalbankdirektør C.Ussing (D).
    Till mötets ordförande valdes därefter prof. F. Stang (N). Till vice ordförande utsågos, för Danmark nationalbank direktør F. Schrøder, för Finland f. d. justitierådet prof. O. Hj. Granfelt och för Sverige presidenten B. Ekeberg.
    Sekreterare för de särskilda länderna blevo, för Danmark fuldmægtig H. Jacobi, för Finland advokaten L. Borenius, för Norge høiesterettsadvokat S. Arntzen och för Sverige hovrättsassessorn I. Strahl.
    Då ingen deltagare infunnit sig från Island, kunde isländsk vice ordförande och sekreterare icke utses.
    Därefter vidtogo förhandlingarna över den första plenarfrågan: »Rättsskydd för yrkeshemligheter». Till grund för diskussionen låg en av prof. R. Knoph (N) författad uppsats. Efter ett 10-minuters inledningsanförande av prof. Knoph tog korreferenten prof. G. Eberstein (S) till orda. Under den följande diskussionen yttrade sig, förutom referenten och korreferenten, justitierådet P. von Seth (S), høiesterettsadvokat K. Meinich Olsen (N) och højesteretssagfører N. J. Gorrissen (D).
    Norske konungen var närvarande under denna dags förhandlingar.
    Fredagen d. 24 aug. behandlades fyra sektionsämnen med två ämnen i vardera av de två sektionerna. Första sektionen sammanträdde i universitetets gamla festsal och den andra i dess aula.
    I första sektionen diskuterades ämnet »Rättens ställning till konkurrensregleringar» med trustkontrolldirektør W. Thagaard (N) som inledare och ämnet »Kräves av trygghetshänsyn begränsning av möjligheten att täcka

 

sig genom ansvarsförsäkring?» med inledningsanförande av direktør K.Christensen (D). I diskussionen angående det förra av dessa ämnen deltogo, förutom inledaren, landsretssagfører K. Rørdam (D), direktören C. von Sydow (S), prof. C. J. Arnholm (N), højesteretssagfører K. Meyer (D), høiesterettsadvokat C. Borchgrevink (N), sekretær i industriraadet Johs. Hansen (D) och overrettssagfører H. Ameln (N). I diskussionen över det senare ämnet yttrade sig, förutom inledaren, direktør D. Dahl (N), prof. H. Ussing (D) och højesteretssagfører N. H. Bache (D).
    I andra sektionen dryftades ämnet »Den straffrättsliga behandlingen av fosterfördrivning» med statsrådet K. Schlyter (S) som inledare samt ämnet »Enskild åtalsrätt» med prof. O. Hj. Granfelt (F) som inledare. Under diskussionen angående det förra av dessa båda ämnen yttrade sig, förutom inledaren, riksadvokat H. Sund (N), universitetslektor O. K. Magnussen (D), høiesterettsdommer F. Schjelderup (N), presidenten B. Ekeberg (S), overretssagfører H. Sachs (D), statsadvokat R. A. Asgaard (N), f. d. justitierådet N.Gärde (S) och borgmästaren G. Bissmark (S). I det av prof. Granfelt behandlade ämnet gjordes inlägg av, förutom inledaren, prof. O. H. Krabbe (D), prof. H. Munch-Petersen (D) och prof. Th. Engströmer (S).
    Samma dag hölls i en av universitetets lärosalar av advokaten Märta Björnbom (S) föredrag över ämnet »Några spörsmål rörande avbetalningsköp».
    Sista mötesdagen lördagen d. 25 aug. behandlades i plenum i aulan ämnet »Skadeståndsskyldighet på grund av farlig verksamhet». Till grund för överläggningen låg en av justitierådet E. Sandström (S) utarbetad avhandling. Diskussionen inleddes med ett 10-minuters anförande av justitierådet Sandström, varefter korreferenten prof. H. Ussing (D) fick ordet. I den följande diskussionen deltogo, förutom korreferenten, højesteretssagfører N. H. Bache (D), høiesterettsadvokat E. Corneliussen (N), høiesterettsadvokat M. Schjøtt (N), højesteretssagfører K. Meyer (D), hovrättsassessorn I. Strahl (S), universitetsadjunkten E. af Hällström (F), rettspresident M. Hansen (N) och prof. H. Munch-Petersen (D).
    Efter lunchpausen denna dag förrättade deltagarna nationsvis val av ledamöter och suppleanter i lokalstyrelserna. Följande personer valdes.
    För Danmark: Ledamöter: prof. H. Munch-Petersen, nationalbankdirektør F. Schrøder, højesteretsdommer J. Møller, højesteretsdommer V. Topsøe-Jensen och højesteretssagfører C. B. Henriques. Suppleanter: departementschef A. Svendsen, prof. Fr. Vinding Kruse och højesteretssagfører Ø. Ahnfeldt-Rønne.
    För Finland: Ledamöter: advokaten L. Castrén, prof. L. Cederberg, f. d. justitierådet prof. O. Hj. Granfelt, hovrättspresidenten H. Malmberg och prof. B. Sjöström. Suppleanter: advokaten L. Borenius, direktören Å. H. Gartz, bankdirektören R. von Fieandt, prof. K. Kaira och prof. K. Kauppi.
    För Norge: Ledamöter: høiesterettsjustitiarius P. Berg, prof. R. Knoph, høiesterettsadvokat A. Skjelderup, høiesterettsdommer E. Alten och høiesterettsadvokaten J. M. Lund. Suppleanter: høiesterettsdommer F. Schjelderup, prof. A. Lindvik, overrettssagfører H. Ameln, sorenskriver E. Solem och høifjellsdommer S. Grette.
    För Sverige: Ledamöter: presidenten B. Ekeberg, statsrådet K. Schlyter,

 

advokaten T. Forssner, borgmästaren G. Bissmark och prof. Th. Engströmer. Suppleanter: justitierådet E. Stenbeck, häradshövdingen C. Arhusiander, justitierådet E. Lind, advokaten A. Forssman och prof. R. Bergendal.
    Den isländska lokalstyrelsen består enligt inkommet meddelande av följande personer: Ledamöter: hoiesterettsdommer E. Arnόrsson, høiesterettssagfører L. Johannesson och prof. B. Benediktsson. Suppleanter: f. d.høiesterettsdommer L. H. Bjarnason, f. d. byfoged J. Jόhannesson och f. d.prof. M. Jönsson.
    Därefter antogs i plenum ett av den finska styrelsen framlagt och av den gemensamma styrelsen tillstyrkt förslag om ändring i stadgarnas 8 §, enligt vilket det, när juristmöte avhålles i Finland, skall vara tillåtet att göra diskussionsinlägg på finska språket, därvid yttrandet genast skall översättas till något av mötets allmänna förhandlingsspråk och på detta språk intagas i den tryckta redogörelsen över mötets förhandlingar. En inbjudan från den finska styrelsens ordförande prof. Granfelt till nästa mötes hållande i Helsingfors antogs.
    Sedan förhandlingarna därmed avslutats, uttalade mötets ordförande prof. Stang ett tack till dem som medverkat vid mötet, varefter prof. Granfelt frambar mötesdeltagarnas tack till ordföranden. Därefter förklarades mötet avslutat.

 

Festligheterna.
    Onsdagen d. 22 aug. voro ledamöter och suppleanter i de nordiska juristmötenas lokalstyrelser inbjudna till middag av prof. Stang
    Torsdagen d. 23 aug. gav staden Oslo på aftonen mottagning på Akershus. Ordföranden i Oslo formannskap Eyvind Getz höll därvid följande välkomsttal:

 

»Mine damer og herrer.
    På Oslo Byes vegne hilser jeg Dem alle velkommen til Oslo og vel møtt ved denne mottagelse på Akershus.
    Vi har i Oslo hvert år den glede å hilse mange gjester fra eget og fra andre land i forbindelse med møter og kongresser. Med glede fordi vi alltid meget gjerne ser at der kommer gjester til vår by. Gjester som møter oss og våre bestrebelser i dette land med sympati og forståelse, og også med nøktern kritikk. Altså møter oss som sande venner.
    I våre dager da så meget er underkastet en rivende — ja tildels revolusjonær— utvikling, da tanker og idéer tar nye veier i så mange spørsmål, gir disse sammenkomster endog mer av værdi enn ellers. Det internasjonale samarbeide på alle feller blir av høiere værdi, dets betydning rekker lenger enni den epoke av mer rolig utvikling som særpreget de siste decennier før verdenskrigen.
    Det er ikke alene teknikken som preger vår tid, om enn dens raske fremgang kanske vil sette det skarpeste preg på tiden i manges øine. Nei det er utviklingen i menneskenes opfatning og tenkning, i deres samvirke, i deres gjensidige bedømmelse og vurdering, som dog kanske til slutt er det som skarpest gir tiden dens farve for oss som lever midt oppe i dens brytninger.
    Under disse forhold er det av uvurderlig betydning at Nordens folk rum-

 

 

mer jurister, innen videnskap, innen dommerstann, innen de praktiserende på livets forskjellige felter, som har øie både for de varige værdier og forutviklingens krav. Som lever i full forståelse av det levende liv, som kan stemme det som var, det som er og det som kommer inn i et sammenhengende hele. Og som forstår samarbeidets betydning.
    Juristene er den akademiske stann som mest kommer i forbindelse med alle livets forhold og interesser. Dem finner vi innen de ledende statsmennsrekker, innen finansverdenens store, innen produksjonslivets ledelse. Gjennem sitt virke der og gjennem sitt rike faglige virke i videnskap, i lovgivning og i dommergjerning er de med når tiden skal gis sitt preg og utviklingen føres videre frem. Også skrankens menn kan ofte virke med i disse opgavers tjeneste.
    Nettop derfor hilser jeg idag med særlig glede det sekstende Nordiske Juristmøte velkommen I den rivende utviklings tid, i en tid som famler på mange felter, en tid under nydannelse, da så mange spørsmål reises, så meget endres, så meget lempes på. Den tid stiller oss rike opgaver. Den måda også gi store mål.
    Med disse ord hilser jeg byens gjester vel møtt i det håb at forhandlingene og de øvrige sammenkomster vil gi resultater som dekker deltagernes forventninger. Og med en sikker forvissning om at det sekstende Nordiske Juristmøte vil bekrefte på ny betydningen av de nordiske lands samarbeide på rettens område.
    Jeg retter min hilsen til alle byens gjester og adresserer den til møtets presidium.»
    Nationalbankdirektør F. Schrøder (D) framförde gästernas tack.
    Talaren framhöll till en början det fruktbärande och tankeväckande inflytande, som förhandlingarna på juristmötena hade, samt påpekade, att de olika länderna därigenom finge möjlighet att draga nytta av varandras bidrag till utvecklingen. Vad Norge angick, framhölls särskilt det inflytande, Norge som föregångsland utövat inom straffprocessens och straffrättens områden. Getz' och Hagerups namn gjorde sig påminta i detta sammanhang; dessa två män hade ju också spritt glans över juristmötena genom värdefulla bidrag till tidigare förhandlingar. — Det vore alltid glädjande och uppfriskande att komma till Norges huvudstad, vars natur och friluftsälskande ungdom höjde humör och arbetsglädje. Det vore också en upplevelse att få komma till den storartade festen på det minnesrika Akershus. Att staden stode som inbjudare till festen tillade talaren en särskild betydelse såsom uttryck för att det vore icke blott juristerna utan även hela stadsbefolkningen som hade ögonen öppna för att juristmötena ägde ett mera allmänt intresse.
    Efter att ha berört den rika utveckling och den initiativrika verksamhet, som präglade staden och som i det nya rådhuset funnit en symbol, utbragte talaren, med önskan om ett lyckligt genomförande av detta storverk och med framförande av gästernas djupt kända tack, ett fyrfaldigt leve för Oslo stad och stadsstyrelse.
    Fredagen d. 24 aug. gåvo Norges jurister middag å Frimurarlogen dels för mötesdeltagarna dels för deras damer. Vid middagen för de förra utbragtes av prof. Stang en skål för de nordiska länderna och deras stats-

 

33 — Svensk Juristtidning 1934.

 

överhuvuden. Prof. Stang hälsade därefter gästerna välkomna i ungefär följande ordalag:
    »Det går en festlig stemning gjennem alle oss Nordens jurister når vi samles til våre møter. Vi gleder oss over arbeidet som foregår, og vi gleder oss till samværet med nye og gamle venner.
    Fem forskjellige folk er det som møtes her og de møtes til et samarbeid, som alt har pågått i to menneskealdre og som fortsetter med usvekket kraft, et samarbeid på rettens områder så omfattende og så varig at man veltrygt kan si, det ikke har sidestykke verden over.
    Samarbeidet begynte i 1872, med det første nordiske juristmøte. Alt der blev planene lagt for et fellesnordisk lovgivningsarbeid. Snart kom da også det første lovarbeid, vekselloven, og så er efterhånden en rekke lover kommet til, de behersker de centrale deler av formueretten og store deler av familieretten. Stater som ikke har felles lovgivningsmyndighet og ikke har noen felles domstol er det som har kunnet skape dette omfattende verk av felleslover.
    Jeg har sagt at det samarbeid, de nordiske land har drevet, er uten sidestykke i verden. Jeg er glad ved å kunne tilføie, at det nu begynner å fået sidestykke. Jeg sikter til det arbeid for unification of law som nu pågår i Amerikas Forenede Stater. Her har man fra innvandringens tid den engelske common law som felles rettslig grunnlag. Enkeltstatene har imidlertid lovgivningsmakt og den gamle rettsenhet er derved litt efter litt blitt opløst. Nu søker man igjen å nærme statenes lovgivninger til hinannen —man arbeider for en unification of law. Og arbeidet foregår efter omtrentsamme linjer som det nordiske lovgivningsarbeid. I Amerika er det en privat organisasjon som forestår arbeidet. Der utarbeides lovutkast som manmener vil passe for alle statene og så søker man å få dem vedt att såvidt mulig overalt. På denne måte er det lykkes å få en rekke viktige lover vedt att i de fleste eller alle statene. En lov om negotiable dokumenter er således blitt vedt att praktisk talt overalt. Det vil ha stor interesse for oss å følge dette arbeid, som jo ligger nær op til vårt eget.
    Det er imidlertid ikke bare lovgivningsarbeid de nordiske land driver i fellesskap. Vi har jo våre juristmøter. Og for noen år siden er et nytt og viktig ledd føiet til: Student-jurist-stevnene som nu har hatt møter i alle de skandinaviske land og i Finland.
    Dette utstrakte og dyptsokende samarbeid har visselig salt sitt preg på de nordiske lands rettslynne i det hele. Det har i hvert fall satt sitt preg på rettsvidenskapen i de nordiske land. Når nu rettsvidenskapen i våre land fremtrer med et særpreg, som skiller den fra andre lands rettsvidenskap, skyldes det sikkert for en ikke liten del det nordiske samarbeid.
    Det er især to trekk, som i mine øine skiller nordisk rettsvidenskap ut fra rettsvidenskapen i andre land.
    Først vil jeg nevne den utstrakte bruk vi gjør av rettssammenligning. At vi alltid trekker også de andre nordiske lands rett inn til sammenligning med vår egen, sier sig selv. Men dessuten trekker vi jo inn alle de store kulturlands rett. Vår rettsvidenskap har derved fått en utpreget internasjonal orientering; langt mere internasjonal enn rettsvidenskapen i de store land. Og det er ikke underlig at det er blitt så. De store land blir så op-

 

tatt av det som foregår innenfor landets egne grenser, at de ikke får opmerksomhet til overs for det som foregår utenlands — hvis det da ikke direkte berør dem selv. Slik er det i kulturlivet i det hele, det er ikke bare i rettsvidenskapen det er så. De små land derimot, blir ikke så optatt av sig selv, de søker å orientere sig utad, de blir internasjonalt innstillet i hele sitt kulturliv og naturlig også i rettsvidenskapen.
    Men så er det et annet trekk jeg vil fremheve. Forholdet mellem rettsvidenskapen og domspraksis. Hos oss søker jo rettsvidenskapen først og fremst sine kilder i domspraksis. Den utnytter domsmaterialet til siste dråpe, men samtidig stiller den sig kritisk prøvende overfor det. Og domstolene tar hensyn til rettsvidenskapen, lar sig gjerne lede av den, men stiller sig også kritisk prøvende overfor den. Dette samarbeid mellem rettsvidenskap og domspraksis forekommer oss selvsagt. Det er imidlertid meget langt fra, at et slikt samarbeid foregår overalt. I Tyskland tok videnskapen makten fra dommerne. I den tyske romanismes tid blev dombegrunnelsene likesålærde som pandektfremstillingene, likeså uforståelige for lægmennene, og likeså verdensfjerne. I England og Frankrike blev det omvendt: domspraksis tok luven fra rettsvidenskapen. De videnskaplige fremstillinger ga i lange tider ikke synderlig mere enn referater — mere eller mindre kritisk siktet — av dommene. Hos oss er det altså anderledes. Her samarbeider domspraksis og videnskap uten at noen av de to faktorer tar overmakten.
    Man lærte før at der bare er to 'rettskilder', lov og sedvanerett. Et kjøretøi som ikke har annet forspand enn disse to, må imidlertid bevege sig meget langsomt fremover. I nutiden erkjenner man, at også andre faktorer spiller inn i rettens utvikling, og særlig er det domspraksis og rettsvidenskap man henviser til. At det i stor utstrekning er dem som har båret utviklingen fremover i det siste hundred år kan da ikke heller nektes. Hver enkelte av dem er en rettsskapende faktor av betydning. Hvor de virker sammen, som hos oss, blir deres makt meget stor.
    De nordiske lands rett og deres rettsvidenskap, deres hele rettslynne har altså sitt særpreg. Det binder oss sammen og det stiller oss som en særpreget gruppe inn i det samlede rettslige verdensbillede. Måtte det lykkes Nordens jurister ikke bare å bevare de lykkelige drag i dette særpreg, men også å føre rettsutviklingen i våre land videre frem, så den kan foregå harmonisk, i ro, føre den frem gjennem en rolig vekst, så vi kan undgå de plutselige, skjebnesvangre brudd. Det er vel den største opgave som fortiden hviler på oss. Og så en skål for våre gjester, for juristene fra de øvrige Nordens land.» Menyn var versifierad och sjöngs unisont. De två första stroferna lydde: Melodi: Wheezy Anna. Juristmeny — De tror vist den så lettvint konciperes. Ja, mange »retter» har vi — men de kan ei godt serveres! Nok lov og rett vi lever av men slutning ut fra dette at lov og rett vi lever av — må vi få lov å rette. Man må ta det hele praktisk skal en sulten mann bli mett, og kan ikke bytte faktisk med juridisk yndlings-»rett»!

 

Vel sagtens kan man si som så: »Med lov skal landet bygges», men vi er intet land og må ha noe som kan tygges. Når De som første rett ikveld får SUPPE (med Skilpadde) det er en contradictio — well, men formannen vil ha det. Og dessuten vinens æraalt er startet med succès: OLD BUAL er god MADEIRA, syns De ikke også det?
    Under middagen sjöngs följande bordsvisa: Melodi: »Rhenvinets lof.» Sum av jus og eloquentianu fra alle land her norder cum summa diligentia blitt plasert om festens bord. Summum jus var blitt injuria: hos Minerva ugalant:|: summet jus så hun blev furia og forlangte noe an't. :|: Dette »annet» — tatt direkte —nærmest motsatt er av jus, men det lar sig ikke nekte at det gir vår jus et pluss. Ja, selv møte diskusjonen får en bedre bakgrunn når:|: vi privat fra fagpersonen rekker mensket innenfor. :|: Goethes råd om »frohe Feste» derfor var ett riktig tipp,»Tages Arbeit, Abends Gäste »er et godt kongressprinsipp. Og hvis nu vår stemnings-statusrokkes ved, med faglig press:|: på »abortus provocatus» roper vi som S. O. S.! :|: Om en stund fra dypets kilder kommer kvinnen som vår gjest, nye, rike farvespill der veves inn da i vår fest. Ingen gledens strangulering ved for megen flirt! — Men la:|: »konkurranseregulering» også ekte mannen ha. :|:*Våre møter går mot målet: å få sikret rettens seir, men omkring oss blinker ståletog er folk i væbnet leir. Små er Nordens korsflaggslande, men kanhende får vi lagt:|: nettop nu på oss å dannerettsideens fanevakt. :|:Nordisk rett har gamle ahner, for i mer enn tusen år har dens rene, stolte faner vaiet over folkets kår. Og så lenge Nordens landereiser rettens merkestang,:|: kan vi trygt med løftet pannekreve sete, plass og rang. — :|:

Edor.
 

    Presidenten Ekeberg (S) talade å de främmande gästernas vägnar. Talaren började sitt anförande med ungefär följande ord: »Herr ordförande! Mina damer och herrar!
    Gästerna från Danmark, Finland och Sverige ha givit mig det hedrande uppdraget att besvara den skål, som nyss utbragtes för oss, och att till våra värdar — Norges jurister — frambära vårt hjärtliga tack för denna glansfulla fest.
    Vart tredje år pläga Nordens jurister ägna några sensommardagar åt gemensamma överläggningar i aktuella rättsfrågor och åt sällskaplig samvaro.

 

Denna gång är det Norges sköna land, som bildar bakgrunden för vårt möte och ger grundtonen åt dessa dagars stämning. Både på den, som kommer hit för första gången, och på oss, som varit här många gånger förr, utövar det en förunderlig tjusning, detta land, sådant det stiger furet, veirbitt ur oceanens salta skum. Norges land var oss välbekant långt innan vi första gången satte foten på norsk jord. Vi ha skymtat det i de gamla sagornas dunkla morgongryning, och det har i klar och åskådlig gestaltträtt oss till mötes i edra stora skalders, målares och tonsättares levande mästerverk. Från vilken kant vi än nalkas det, slår oss till mötes den storvulna kraft och ursprungliga friskhet, som präglar Norge, norskt väsen, norsk kultur och som återspeglas även i våra norska kollegers djärva och friska grepp på de rättsliga problemen.
    Det var en ståtlig upptakt till det 16:e nordiska juristmötet, då professor Fredrik Stang i går i Hans Majestät Konungens närvaro bjöd oss välkomna i universitetets vackra aula. Med sin av värme, kraft och elegans präglade talekonst fångade han strax allas våra hjärtan. Ett särskilt tack bringa honom Sveriges och Finlands jurister för de minnesord han ägnade 1734 års lag, som nu i 200 år varit den fasta grunden för rättslivet i Sverige och Finland, som i nöd och lust utgjort ett det starkaste kulturella föreningsband mellan de båda folken och som varit vår odlings fasta värn mot trycket från öster.
    Detta var den monumentala ouvertyren till det ståtliga festspel, som nu här skall pågå under dagarna tre. 'Alt er startet med succès', som det mycket riktigt heter i meny-visan. Så gick ridån upp för första akten av våra förhandlingar.»
    Talaren övergick därefter till att i skämtsamma vändningar, med anknytning till vissa episoder från förhandlingarna och till de avsjungna bordsvisorna, rikta ett särskilt tack till de norska inledarna, prof. Knoph och trustkontrolldirektør Thagaard samt till prof. Stang och advokat Arntzen,vilka förberett förhandlingarna, ävensom till mötets generalsekreterare, advokat Bødtker, och övriga arrangörer, advokaterna Rode och Nansen, byråchef Lund och overrettssagfører Engh. Talaren yttrade vidare ungefär följande:
    »Och så till sist några allvarsord.
    Då vi, jurister från Nordens alla länder, i detta skickelsedigra år 1934 äro samlade till samarbete i rättskulturens tjänst, glida tankarna lätt ut över Nordens gränser. Vi göra oss den frågan: Var annorstädes än här i Norden kunde jurister från skilda stater i en sådan förbrödringens stämning samlas kring allvarliga gemensamma samhällsuppgifter och till en fest sådan som denna? Helt visst ingenstädes. Många element bilda tillhopa den gynnsamma jordmån ur vilken den nordiska lagstiftningen spirat upp. Men den fasta grund, på vilken vårt arbete ytterst vilar, är dock nordbons djupa vördnad för lagens majestät. 'Land skall med lag byggas', sjöngo vi för en stund sedan. Denna redan under medeltiden präglade vishetsregel står särskilt levande för oss i dag, då vi se rättssystem vackla i sina grundvalar runt omkring oss. Vi ha haft djärvheten att gå ett steg längre än våra fäder och vidga den gamla satsens giltighet att gälla även mellan folken. Och vi vilja, trots allt, ej uppgiva hoppet att en gång ur kaos skall upp-

 

stå en ny värld, byggd med lagen, icke med svärdet. I avvaktan på att en ny dag skall randas vid den världspolitiska horisonten arbeta vi tryggt vidare på vår egen mark. Då vi ej blott under goda år utan även då Nordens himmel någon gång höljer sig i moln beslutsamt fortsätta arbetet på att utbygga en nordisk rättsordning, bereda vi samtidigt genom vårt exempel vägen för ett liknande arbete i större sammanhang. Vi kunna, ej utan stolthet, blicka tillbaka på resultaten av det nordiska samarbete, vars ursprung och kraftkälla juristmötena äro. Gemensamt mäkta vi vad den ensamme ej förmått. Concordia res parvae crescunt.
    Jag finner, att jag är på väg att förirra mig längre in på principdiskussionernas område än tillbörligt är i detta sammanhang. Men därav hjärtat fullt är, därav talar munnen, och det må lända mig till ursäkt att jag alltsedan min ungdom med hela mitt hjärta omfattar detta nordiska lagstiftningsarbete. Detta arbete har en förunderlig förmåga att grunda oslitliga vänskapsband, att göra livet ljusare och rikare, vidga den andliga synkretsen och låta den enskilde medarbetaren känna sig som medborgare i större fädernesland. Det är sådana värden, som vårt möte här i Oslo och ej minst denna afton i gamla och nya vänners lag skänker oss, edra gäster. Våra norska kolleger, våra värdar här i kväll, bringa vi ett hjärtligt tackför vad de gjort för den gemensamma saken och för allas vår trevnad. Tack inte minst för den våg av sympati som från alla håll strömmat oss tillmötes! Jag tillåter mig föreslå mina danska, finska och svenska kolleger att vi dricka en skål och höja ett tre gånger tre hurra för våra norska värdar.»
    Den norske justitieministern, statsrådet Sunde, uttalade till sist gästernas tack för middagen i det han även framförde en hälsning till mötets deltagare från statsminister Mowinckel, som beklagade att han tyvärr var förhindrad att närvara vid festen.
    Efter middagen, vid vilken stämningen förhöjdes genom studentsång, samlades herrar och damer, varefter vidtog dans.
    Lördagen d. 25 aug. var, vad nöjesprogrammet angår, ägnad åt privata fester. De norska juristerna utövade därvid ett storartat värdskap.
    För mötesdeltagarnas damer hade under mötesdagarna anordnats utflykter och visning av sevärdheter. D. 23 aug. företogs sålunda efter mötets öppnande en bilutflykt till Sundvolden med middag. Andra mötesdagen gick utfärden med båt på Oslofjorden till Ingierstrand Bad, där lunch intogs. Sista mötesdagen gavs tillfälle att bese Nasjonalgalleriet, Folkemuseet på Bygdo och Skimuseet på Frognerseteren.
    Såsom värdinnor för damerna fungerade fruarna Ragna Alten, Kar. Berg, Dagmar Bødtker, Annemari Knoph, Elise Lundh, Bigga Paulsen, Anna Rode, Kitty Skjelderup och Didi Sunde.
    Mötet gynnades alla tre dagarna av det vackraste väder.
    Efter mötet hade den norska mötesstyrelsen i samverkan med Bennetts resebyrå anordnat vissa sällskapsresor i Norge. En av dessa avsåg ett besök i Lillehammer söndagen efter mötet, två resor voro fyradagarsturer till Sogn resp. Hardangerfjord och en fjärde en fjortondagarsresa till Valdres, Balestrand m. fl. orter.