Les systèmes pénitentiaires en vigueur dans divers pays. — Recueil de documents en matière pénale et pénitentiaire. Bulletin de la commission internationale pénale et pénitentiaire. Volume IV (spécial). Bern 1935. Stæmpfli. X + 804 s.
På förslag av generalsekreteraren prof. van der Aa, framlagt i samförstånd med kommissionens dåvarande president, den nyligen avidne engelske fångvårdschefen Ruggles Brise, beslöt den internationella penitentiärkommissionen redan kort före världskriget att låta utarbeta en systematisk framställning av straffsystem och straffverkställighet i de inom kommissionen företrädda länderna. Först till sommarens penitentiärkongress i Berlin förelåg emellertid den sålunda för mer än tjugo år sedan beslutade framställningen färdig. Dröjsmålet med projektets realiserande har i ingen mån minskat verkets behövlighet — snarare torde man kunna säga, att efterkrigstidens alla nyskapelser och omvälvningar på straffrättens område gjort ett arbete som det nu avsedda ännu mer välkommet än tidigare, då ju dock de tyska strafflagsförarbetenas »Vergleichende Darstellung» var jämförelsevis aktuell.
Den digra volymen upptager i bokstavsordning redogörelser för straffsystem och straffverkställighet i nästan alla europeiska länder ävesom Nederländska Indien. I en planerad supplementvolym komma att intagas redogörelser från återstående europeiska stater samt vissa utomeuropeiska. De nu givna översikterna äro alla upprättade efter ett på förhand inom kommissionen utarbetat detaljerat schema, vid vars tillkomst bl. a. den förutvarande svenske fångvårdschefen Almquist aktivt medverkat. Enligt detta schema inledes redogörelsens första huvudavdelning — Législation — med uppgifter om de viktigaste gällande lagarna och författningarna inom ämnesområdet, varpå följer
en kort beskrivning av systemets huvuddrag. Härefter lämnas i tur och ordning uppgifter om olika tänkbara straff- och skyddsåtgärdsformer, om »les alternatives des peines» (villkorlig dom, övervakning med eller utan domfällande, villkorlig frigivning) samt om vissa speciella institut. I en andra huvudavdelning — Administration — följa så till en början data om den centrala fångvårdsmyndigheten, om anstalterna, om personalen (sammansättning, rekrytering, yrkesutbildning, avlöning m. m.), om frihetsstraffens verkställighet och om behandlingen av vissa speciella brottslingskategorier. De återstående avsnitten inom denna huvudavdelning avhandla förebyggande åtgärder, ungdomsbrottslighet, statistik och vissa allmänna spörsmål.
Det ligger i sakens natur, att av den högsta officiella sakkunskapen (kommissionens egna medlemmar) författade eller endosserade redogörelser enligt detta schema måste erbjuda det största intresse både för kriminalister i allmänhet och för dem, som i samband med forskning eller lagstiftningsarbete hava att syssla med komparativa rättsstudier. Det trånga utrymme, inom vilket de flesta referenterna lojalt begränsat sig, synes visserligen ibland hava föranlett, att vissa avsnitt blivit väl knapphändigt behandlade, men i gengäld förvånas man andra gånger över, huru koncist och klart referenten lyckats medfå ord utreda besvärliga ämneskomplex. Framställningarnas med nödvändighet något officiösa ton har lyckligtvis icke alldeles uteslutit vissa personliga ackord; såsom ett sådant får man kanske betrakta slutorden i den rumänske referentens utförliga svar under rubriken »Peines corporelles», där han — i stället för att som flertalet av sina kolleger kort upplysa, att sådana straff ej finnas inom hans lands straffsystem — i helt förklarlig stolthet över den rumänska rättskulturens avancerade utvecklingsstadium betygar, att sedan 1864 kroppsstraff i Rumänien förekomma varken såsom huvudstraff eller diciplinärstraff eller »såsom medel att uppnå bekännelse under polisundersökning»(!).
K. H.