Reformer inom fransk straffprocessrätt. Bland regeringen Lavals décrets-lois ingår ett dekret av d. 10 aug. 1935, genom vilket vissa förenklingar av straffprocessen införts.
    Fransk straffprocessrätt skiljer mellan rättegångsförhandling av kontradiktorisk art, därvid den tilltalade iakttager inställelse och ingår i svaromål, samt ett slags provisoriskt eller tredskoförfarande, i de fall att den tilltalade icke inställer sig eller underlåter att försvara sig, d. v. s. intager en rent passiv hållning till åtalet. I dessa senare fall, då domen mot honom avkunnas par défaut de comparaitre resp. faute de défendre, står honom ett särskilträttsmedel till buds, nämligen opposition, som motsvarar vårt rättsmedel återvinning. Hittills har dylik tredskodom med ty åtföljande rätt till återvinning principiellt varit möjlig i alla mål, hörande till la malière de simple police och la matière correctionelle. För att hindra tidsödande och kostsamma återupprepningar av proceduren har man nu väsentligt modifierat dessa principer. Ingen tilltalad, som faktiskt är närvarande vid målets företagande inför domstolen, kan förklara, att han icke ämnar ingå i svaromål; processen fortgår i hans närvaro i kontradiktoriska former. I det fall att en tilltalad uteblir utan styrkt laga förfall, kan domstolen besluta, att processen skall fortfara, som vore den kontradiktorisk, och domen blir definitiv såsom i ordinära fall. Samma resultat uppnås, om den tilltalade underlåter inställelse men dessförinnan begär, att målet utan hinder därav handlägges i vanlig ordning, samt domstolen finner, att hans personliga inställelse icke är erforderlig. Processen betraktas även som kontradiktorisk, om den tilltalade ingått i svaromål beträffande vissa delar av åtalet men icke i allo eller om han framställt invändning rörande någon incidenspunkt och målet fortsätter, sedan hans invändning ogillats av rätten. Man torde finna av det anförda, att dekretet i själva verket inskränkt möjligheterna till återvinning till rena undantagsfall. De nya reglerna skola tillämpas såväl vid polisdomstolar och tribunaux correctionnels som vid cours d'appel.

 

    Åtskilliga andra reformer, som dekretet genomför, hava till syfte att hindra des procédures purement dilatoires. Sålunda avskaffas de möjligheter, som tidigare i vissa fall förelegat att särskilt överklaga beslut under rättegången —jugements préparatoires ou interlocutoires, statuant sur des incidents et des exceptions —, även om dessa beslut röra invändningar mot domstolens behörighet att upptiga ifrågavarande brottmål. Detta rigorösa påbud avser rätten såväl till appell som till kassationsansökan.
    Slutligen förtjänar omnämnas, att dekretet rubbat den franska lagens grundsats, att dom i brottmål icke får verkställas, förrän den vunnit laga kraft. Numerar hindrar nämligen icke ansökan om kassation verkställigheten av assisdomstols dom, i vad denna avser civila rättsföljder av brottet.

I. A.