Tillströmningen till juristbanan i Finland. Frågan om tillströmningen till juristbanan och om försörjningsmöjligheterna på denna har — jämte den allmänna frågan om det lärda skråets för snabba tillväxt — redan tidigare väckt uppmärksamhet i Finland, men först under de senaste åren har den givit anledning till oro och tilldragit sig även myndigheternas beaktande. Redan före världskriget yppade sig de första förebuden till överproduktion. Men de av världskriget och vår politiska självständighet omdanade förhållandena, som å ena sidan för en tid minskade de studerandes antal men å andra sidan gåvo nya verksamhetsmöjligheter — i synnerhet inom förvaltningen vars uppgifter efter självständigheten till en början år efter år utvidgades — avlägsnade för en lång tid all fara för överproduktion av jurister. Ända till slutet av sista årtiondet kunde således de nyexaminerade juristerna finna anställningar motsvarande deras studier.
Småningom förändrades dock situationen; därtill verkade två skilda orsaker. För det första började den ekonomiska krisens följder att kännas även på detta område, inskränkande juristernas verksamhetsmöjligheter i det ekonomiska livets tjänst samt deras utövande av advokatyrket. En andra orsak var, att sedan den förutnämnda utvidgningsprocessen av statens funktioner blivit slutförd, nya tjänster ej mera inrättades; de gamla åter voro besatta av jämförelsevis unga män. Allt detta försvårade de unga juristernas försörjningsmöjligheter. Å andra sidan tillväxte samtidigt kraftigt antalet studerande i juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet och antalet därifrån årligen utexaminerade jurister, såsom närmare framgår av följande statistiska uppgifter.
Anmärkningsvärd är i synnerhet den stora tillväxten, både absolut och relativt, av de kvinnliga studerande; dessa studera dock nästan uteslutande endast på lägre rättsexamen. Det är också mest de sistnämnda examinas antal som under de senaste åren ökats. Till jämförelse må nämnas, att under åren före världskriget rättsexamen eller högre förvaltningsexamen, vilka
Tillströmningen till juristbanan i FinlandInskrivna studenter i början av höstterminen Nyinskrivna studenter (under läsåret) Avlagda examina Högre rättsexamen 1 Lägre rättsexamen 21925 908 ( 86) 214 57 (-) 19 (11)1926 961 (100) 212 (37) 60 (-) 24 (12)1927 999 (108) 221 (41) 65 (2) 38 (17)1928 1,130 (143) 289 (62) 55 (1) 37 (16)1929 1,195(183) 282 ( 66) 57 (2) 34 (15)1930 1,327 (220) 328 ( 93) 93 (1) 44 (26)1931 1,407 (223) 307 ( 71) 77 (1) 41 (22)1932 1,508 (263) 363 ( 95) 71 (1) 50 (28)1933 1,761 (360) 454 (138) 68 (2) 51 (31)1934 1,862 (406) 371 (122) 95 (3) 85 (49)1935 1,857 (446) c 350 94 (1) 102 (54) Inom parentes antalet kvinnliga studerande och av dem avlagda examina.
motsvara nuvarande högre rättsexamen, avlades av vidpass 80 personer årligen och lägre förvaltningsexamen av c:a 35 personer. Om man jämför de studerandes antal med antalet avlagda examina, märker man, att åtminstone hälften av de studerande avbryter sina studier utan att avlägga någon examen.
Några hållbara beräkningar, huruvida verklig överproduktion av jurister förefunnits under de sista åren, hava ej verkställts, och åsikterna i denna fråga äro olika. Man har ej kunnat konstatera egentlig arbetslöshet bland dem. Så t. ex. var enligt en under hösten 1934 verkställd undersökning beträffande arbetslösheten bland de intellektuella av de omkring 200 akademiskt bildade arbetslösa icke en enda jurist. Detta har emellertid berott därpå, att i brist på bättre tjänst och i väntan på sådan många jurister emottagit anställning som ej förutsatt eller motsvarat studierna. Det: är allmänt känt, att det har varit svårt för de nyexaminerade juristerna att erhålla lämpliga platser. Å andra sidan måste man dock medgiva, att situationen i Finland — liksom även i Sverige — på det juridiska arbetsfältet ej varit så hotande som på många andra. I viss mån torde detta kunna förklaras av de mera elastiska förtjänstmöjligheter, som juridiska studier medföra.
Den uppenbara faran för allmän överproduktion av akademiskt bildade personer på nästan alla områden har fäst myndigheternas uppmärksamhet på frågan i hela dess vidd. På hösten 1933 kom den under prövning i juridiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Majoriteten inom fakulteten (vid lika rösttal avgjorde dekanus' röst) föreslog, att vissa inskränkande åtgärder skulle vidtagas. Tillsvidare ha dock inga sådana genomförts, men frågan är fortfarande under behandling. Enligt minoritetens åsikt kunde då ännu ej någon överproduktion av jurister märkas och — i betraktande av
det stora procenttalet av dem som avbryta sina studier — funnes ej ens någon fara för överproduktion i den närmaste framtiden. Minoriteten fann därför ej skäl föreligga för vidtagande av åtgärder i syfte att inskränka tillströmningen till juristbanan.
Det ser ut som om minoritetens åsikt skulle ha varit för optimistisk, sedermera har ju antalet avlagda examina betydligt tilltagit. Under de senaste åren har visserligen det kraftiga uppsvinget av det ekonomiska livet i Finland både omedelbart och medelbart i någon mån ökat juristernas försörjningsmöjligheter. Dock har från de unga juristernas synpunkt sett icke någon förbättring i situationen hittills kunnat förspörjas. Det är svårt att bedöma, huru stort behovet i Finland av årligen utexaminerade jurister är. Man bör komma ihåg, att ett flertal tjänster äro besatta av jämförelsevis unga jurister och att man ej heller kan hoppas, att behovet av jurister överhuvud taget inom de närmaste åren skall tillväxa, eller att nya verksamhetsområden skola öppna sig för dem. I betraktande härav kan man, åtminstone så vitt det gäller den närmaste framtiden, ej räkna med att detta behov skulle överstiga vidpass 75 högre och lika många lägre rättsexamina. Då å andra sidan efter all sannolikhet antalet utexaminerade jurister inom de närmaste åren kommer att vara åtminstone lika stort som under de senaste åren, synes en uppenbar fara för överproduktion förefinnas.
Sakari Sohlberg.