VELI VERKKO. Verbrechen wider das Leben und Körperverletzungsverbrechen. Über die Bestimmung ihrer Entwicklungsrichtung und Stufe (Henki — ja pahoinpitelyrikollisuuden kehityssuunnan ja tason määräämisestä). Eine statistisch-methodologische Untersuchung. I. Finnland und die benachtbarten Länder. Verkürzte Übersetzung aus dem Finnischen. Helsinki 1937. Buchdruckerei des Staatsrates. 151 s. Fmk 150.00.

    Chefen för finska justitieministeriets statistiska byrå dr VELI VERKKO har med sina undersökningar rörande våldsbrotten presterat ett arbete av betydande omfattning. Undersökningarna ha publicerats i fyra delar. Två av dessa behandla brotten mot liv och andra brott mot kroppslig integritet ur statistisk-metodologisk synpunkt (I. Finland och dess grannländer; II. Övriga länder). De båda andra delarna äro av statistiskt-kriminologiskt innehåll och belysa de biologiska faktorernas inverkan på nämnda brott respektive våldsbrottslighetens beroende av folkkaraktär och andra etniska faktorer. Förf. har begagnat finska språket, en omständighet som tyvärr medföro förmåga för mången intresserad utanför Finlands gränser att taga del av arbetet i dess helhet. Dess bättre har förf. nu låtit utgiva den förkortade

tyska upplaga av den metodologiska framställningen rörande Finland och dess grannländer, vars fullständiga titel angivits härovan. I denna tyska upplaga ha icke medtagits bland annat större delen av originalets omfångsrika siffermaterial och dess diagram; i stället ha lämnats erforderliga hänvisningar till originalet samt fullständiga översättningar av tabell- och diagramrubriker i detsamma. En utförlig innehållsförteckning underlättar översikten över arbetets disposition.
    ENRICO FERRI skilde mellan »delinquenza legale», d. v. s. den del av brottsligheten som konstateras genom domstols dom, »delinquenza apparente» eller de brott som komma till polisens kännedom, samt slutligen »delinquenza reale», den verkliga brottsligheten. Kriminalstatistiken har stort värde såsom belysande de båda första av dessa tre kategorier, men än större är dess betydelse i den mån den förmår att redovisa den verkliga brottsligheten. Enligt dr Verkkos mening kan man i åtminstone ett särskilt fall nå framtill en sådan redovisning, nämligen i fråga om uppsåtliga, fullbordade brott mot liv utom barnamord och fosterfördrivning. Såsom ett stöd för kriminalstatistiken tjänar här dödsorsaksstatistiken. Förf. betonar starkt den praktiska betydelsen av internationella kriminalstatistiska jämförelser. I anslutning härtill må nämnas, att fråga om samarbete mellan de nordiska länderna beträffande kriminalstatistiken för närvarande står på dagordningen. Vad angår de uppsåtliga, fullbordade brotten mot liv, har dr Verkko i ett slutkapitel fördelat de olika länderna på fem särskilda klasser. Till den första av dessa med minsta relativa antalet brott, höra de skandinaviska länderna Sverige, Norge och Danmark, medan Finland och dess grannländer Ryssland, Estland, Lettland, Litauen och Polen måste inrangeras i den femte klassen med den största relativa brottsfrekvensen.

Sverker Groth.