Tidskrift, utg. av Juridiska föreningen i Finland (1937 h. 4—6, 1938 h. 1, 2). Föregående årgångs trenne sista nummer hava sammanförts till ett häfte och givits formen av ett festnummer i anledning av Juridiska Föreningens sjuttiofemårsjubileum. Inom parentes må anmärkas, att själva tidskriften ej är fullt så gammal, då den började utgivas först tre år efter föreningens bildande, d. v. s. år 1865. Festnumret inledes med en av t. f. prof. ERIK AF HÄLLSTRÖM författad redogörelse för föreningens verksamhet under de sista 25 åren. Beträffande föreningens tidigare historia hänvisas till en av presidenten GROTENFELT till femtioårsjubileet 1912 i tidskriften publicerad historik. Läsningen av föreningens historia ger ett mycket starkt intryck av den centrala och dominerande ställning föreningen intagit och fortfarande intager bland Finlands jurister. Genom sina filialavdelningar omspänner den hela landet och den är icke heller begränsad till någon viss yrkesgrupp bland juristerna. Så gott som alla mera kända namn ur Finlands juristvärld återfinnas bland föreningens funktionärer eller åtminstone såsom medarbetare i dess tidskrift och övriga publikationer. Föreningen har ett par gånger tagit initiativet till lagändringar och dess utlåtande har infordrats över ett stort antal lagförslag. Medlemsantalet, som uppgår till närmare 800, är även imponerande. — Till festnumret hava föreningens hedersledamöter, republikens förutvarande president K. J. STÅHLBERG, f. d. presidenten KARL SÖDERHOLM, justitierådet BIRGER WEDBERG och friherre R. A. WREDE lämnat bidrag. De båda förstnämndas bestå allenast av en kortare hälsning samt ett minne från föreningens verksamhet under de upprörda tiderna i seklets början, medan Wedberg i en intressant uppsats belyser institutet återbrytande av dom och friherre Wrede behandlar den paragraf i finska riksdagsordningen, som handlar om riksdagsmännens okränkbarhet (motsvarande svenska regeringsformens § 110). I detta sammanhang må även omnämnas, att föreningen vid jubileumsfesten till hedersledamöter kallat ytterligare universitetskansler Östen Undén, prof. Fredrik Stang, republikens förutvarande president P. E. Svinhufvud och f. d. justitiekanslern A. Charpentier. — Till festnumret hava bidragit ytterligare tre utländska författare, en från vart och ett av de skandinaviska länderna: Prof. POUL ANDERSEN, Köpenhamn, som skriver om jämlikhetsgrundsatsen i förvaltningsrättslig belysning, prof. GÖSTA EBERSTEIN, Stockholm, vars uppsats handlar om remuneratorisk gåva ur inkomst- och gåvoskattesynpunkt, samt høiesterettsdommer F. SCHJELDERUP, Oslo, som talar om erfarenheter från genomförandet av den norska civilprocessreformen. De medverkande finländska författarna uppgå, bortsett från de redan nämnda, till 21 stycken, varav ett par skrivit på finska språket. Av utrymmesskäl kan här i huvudsak endast ifrågakomma att nämna författarnas namn och de behandlade ämnena. Justitierådmannen B. C. Carlson skriver om ett ämne ur den allmänna rättsläran, i det han i en uppsats under titeln »Luckor i rätten» ur finsk rättssynpunkt närmare granskar den tyska rättspositivismens tes, att rättssystemet principiellt är utan luckor och att domarens verksamhet sålunda alltid innefattar tillämpning av gällande rätt och aldrig är rättsskapande. Prof. S. R. BJÖRKSTEN behandlar aktuella folkrättsliga problem och minister R. ERICH skriver om utlämningsinstitutet. Prof. KARL WILLGREN har bidragit

med en förvaltningsrättslig uppsats under titel »Kommunalförfattningen — en grundval för kommunens finansväsen». Ett familjerättsligt ämne dryftas av justitieborgmästaren A. CANDOLIN, nämligen vårdnaden om barn, vilkas föräldrar leva åtskilda. Doktor GUNNAR PALMGREN besvarar frågan, huruvida borgenär kan fordra skadestånd utöver beloppet av utfäst avtalsvite, och lagmannen JOHN UGGLA behandlar byggnadsservitut i stad. Speciella privaträtten representeras av flera författare: Prof. A. W. GADOLIN skriver om den familjerättsliga namnrätten och justitierådmannen GUNNAR NYBERGH om auktorrätten till tonfilm, medan hovrättsrådet RUDOF BECKMAN redogör för den nya lagen om befordran med luftfartyg och advokaten J. O. SÖDERHJELM behandlar ett sjörättsligt ämne. För att övergå till straffrättens område skärskådar universitetsadjunkten AATOS ALANEN brottstyper med objektivt överskott, medan doktor Bo PALMGREN skriver över ett processrätten tangerande ämne, nämligen betydelsen av rättsregeln i RB 10: 23 för den materiella straffrätten. De rena processrättsliga ämnena äro emellertid de som frestat det största antalet skribenter. Föreningens ordförande, prof. O. HJ. GRANFELT bidrager sålunda med en uppsats om officialprincipen, vilken utgör fortsättning och komplement till hans tidigare uppsatser i tidskriften över samma ämne (1912, 1915). Vice häradshövdingen BÖRJE PLANTING avhandlar lagsökningsutslags rättskraft, advokaten GUSTAF NORRMÉN skriver om Finlands enda handelsdomstol och lektor C. M. SCHYBERGSON om akademisk domsrätt i Finland. Ett ämne rörande rättegångsreformen har valts av hovrättsfiskalen J. H. SANDELIN, som därvid särskilt uppmärksammat lekmannaelementet i häradsrätterna. Av rättshistoriskt intresse är slutligen hovrättsrådet H. S. GRUNÉRS studie över sakförarväsende och sakförarmonopol under tiden 1615—1734. Den nya årgångens första häfte inledes med några minnesord med anledning av 200-årsminnet av Matthias Calonius' födelse. Vidare ägnar f. d. justitiekanslern AXEL CHARPENTIER några sidor åt presidenten Marks von Würtembergs minne. Av häftets övriga innehåll är att märka ett föredrag av universitetskanslern ÖSTEN UNDÉN, hållet vid finska juridiska föreningens 75-årsjubileum, angående rättsmissbruk eller s. k. chikan. Förf. ger här en intressant översikt över de utvägar, som olika länders rättsväsen tillgripit för att komma till rätta med dem, som i skadegörande eller illvilligt syfte söka utnyttja sin formella rättsställning. Ehuru den svenska lagstiftningen icke i likhet med den tyska och den schweiziska uppställt ett generellt förbud mot dylikt rättsmissbruk, synes man här i landet, framhåller förf., tämligen väl hava lyckats tillgodose det behov en dylik rättsregel är avsedd att fylla. I första hand har detta skett genom specialbestämmelser för särskilda rättsinstitut, men därjämte är det av stor betydelse, att de svenska domstolarna hava relativt stor frihet vid rättstillämpningen och sålunda icke känna sig bundna att alltid tillämpa ett lagbud efter ordalydelsen. Då omständigheterna sådant påkalla anse de sig sålunda befogade att fälla en s. k. nämndemansdom. — Andra häftet av innevarande årgång domineras av en minnesteckning över den finländska rättsvetenskapens grand old man, friherre Rabbe Axel Wrede. Den är författad av t. f. prof. ERIK AF HÄLLSTRÖM.

E. A.