Trafikförsäkringsanstalternas nämnds referatsamling 1936 ─ 194 1. Sthm 1942. Norstedt. 246 s. Kr. 10.00. ─ Trafikförsäkringsföreningens publikation V.

    Trafikförsäkringsanstalternas nämnd (jfr SvJT 1937 s. 531 och 1940 s. 640) har enligt sitt reglemente till främsta uppgift att verka för enhetlig personskadereglering inom trafikförsäkringen. Till nämndens tillkomst kan också ett annat skäl förmodas icke oväsentligt ha bidragit, nämligen önskemålet att genom uttalande av en auktoritativ institution förebygga rättegångar om ersättningsbeloppen.

    Att bägge dessa syften blivit förverkligade torde framgå av de siffror som uti här ifrågavarande publikation meddelas angående nämndens verksamhet under dess första femårsperiod. I de under perioden avgjorda ärendena, 2,076

till antalet, har mellan parterna uppgörelse träffats i 1,926 fall (92.8 %) i överensstämmelse med nämndens förslag och i 72 fall (3.5 %) med någon ändring av nämndens förslag. Endast i 78 fall (3.7 %) har, efter det nämnden avgivit yttrande, kravet hänskjutits till domstol.
    Inledningsvis lämnas i publikationen en kort framställning angående nämndens ställningstagande till vissa principiella frågor av större betydelse, däribland några av dem som bruka vara föremål för diskussion i domstolarna, såsom sättet för invaliditetsersättningens bestämmande vid oförändrad arbetsinkomst samt inverkan av den skadades eller dödades ålder å beloppet av ersättningen till honom själv, resp. å beloppet av underhållsersättningen till efterlevande.
    Huvudparten av publikationen upptages av en redogörelse ─ i gruppering efter skadans eller den yrkade ersättningens art ─ för 315 fall som behandlats av nämnden. I kort och koncis form meddelas de huvudsakliga fakta som ha betydelse för bedömandet.
    Begagnandet underlättas, förutom av omfattande register, av skelettschabloner och ordlista över i referaten förekommande medicinska termer. Vid de referat, som angå ärr och andra skador å ansikte och hals, förekomma ofta fotografier som åskådliggöra skadans inverkan på utseendet.
    Det är naturligt att man för trafikförsäkringsrörelsen sökt den utväg en nämnd erbjuder för att ernå en jämnare personskadereglering. Domstolarnas praxis i förevarande avseende kan visserligen synas i överraskande grad enhetlig ─ och har väl i sin mån tjänat nämnden till ledning. Det kan dock icke undvikas att med det jämförelsevis ringa material som kommer särskilt under överdomstolarnas bedömande en viss ojämnhet och osäkerhet måste uppstå.
    Nämnden äger på begäran av domstol i där anhängigt mål rörande ersättning för skada i följd av trafik med motorfordon avgiva yttrande i frågaom ersättning för invaliditet eller för lyte eller annat stadigvarande men eller för förlust av försörjare. Enligt upplysning i publikationen ha i ett flertal fall underdomstolar och i ett par fall hovrätt begärt yttrande från nämnden. Genom den nu offentliggjorda referatsamlingen kommer helt säkert nämndens verksamhet att öva än större inflytande på domstolspraxis.
    Samtidigt som publikationen rekommenderas till alla intresserade, är det anmälaren ett nöje att giva nämndens intresserade och energiske ordförande byråchefen i pensionsstyrelsen Edvard Henning en honnör för det förtjänstfulla arbetet.

 

E. Sm.