Ny fransk lagstiftning på civilprocessens område. Den 23 maj 1942 ha i Frankrike utfärdats tre lagar, som avse att främja enkelhet och snabbhet i det civilprocessuella förfarandet.
    Den första av dessa lagar medgiver utvidgad rätt att erhålla provisorisk verkställighet av dom. I den andra lagen givas bestämmelser om parts skyldighet att personligen inställa sig inför rätta. Enligt förut gällande regler kunde domstolen efter framställning av part förordna om mot partens personliga hörande, men uttryckligt stadgande saknades om att domstolen ex officio ägde förelägga part att inställa sig. I praxis torde dock domstolen hava ägt möjlighet att med stöd av en dom från år 1925 av cour de cassation oberoende av yrkande förelägga part att inställa sig personligen. Denna praxis har nu lagfästs. Den tredje lagen begränsar i vissa hänseenden rätten att bringa sak under prövning av högre instans. Sålunda ha bl. a. vissa frister för anhängiggörande av talan förkortats. I detta hänseende gör sig alltså gällande en tendens rakt motsatt den, som framträdde i början av kriget, då vissa processrättsliga frister förlängdes med hänsyn till de då rådande förhållandena (se SvJT 1940 s. 378).

 

B. P.

 

    Italiensk lag mot investering av utländskt kapital. Genom en dekretlag den 24 juli 1942 ha vissa former av utländska investeringar förbjudits i Italien. Överlåtelser av fastigheter eller affärsföretag, befintliga inom italienska statens område, till utländska fysiska eller juridiska personer förklaras sålunda ogiltiga, med mindre utrikeshandelsministern i samråd med korporationsministern godkänt överlåtelsen. Bemyndigande av dessa ministrar fordras även, för att utlänning skall få teckna aktier eller andelar i italienska bolag eller eljest förvärva delägarskap i sådana bolag eller i företag som drivas på italienska statens område. Undantag göres dock för förvärv av aktier, som finnas i utlandet och tillhöra i utlandet domicilierad utlänning, samt för utövande av optionsrätt avseende utlänning tillhöriga aktier. Lagen innehåller även vissa bestämmelser om aktier, som förvärvats av utlänning före lagens ikraftträdande.

 

I. S.

 

    Spansk lagstiftning om brott mot familj. I Spanien har genom en lag av den 12 mars 1942 införts straff för envar som uppsåtligt överger

hemmet eller på grund av ett oordentligt leverne trots förmåga icke uppfyller den underhållsplikt, som följer med fadersmyndigheten, förmynderskapet eller äktenskapet. Straffet är fängelse jämte böter. Dessutom kan förlust av fadersmyndigheten, förmynderskapet eller husbondeväldet ådömas. I lagens inledning heter det, att denna nya lagstiftning och den skärpning straffsatserna för flera hithörande brott undergått finna sin förklaring i den plats i det nya spanska samhället äktenskapet intager och dess karaktär av sakrament.
    Vidare har genom en lag av den 11 maj 1942 straff för äktenskapsbrott återupptagits i strafflagen. I den av republiken promulgerade strafflagen hade detta brott borttagits; den förfördelade maken hänvisades att söka skilsmässa på civil väg. Denna möjlighet har emellertid numera upphört, sedan äktenskapsskillnadslagen den 23 sept. 1939 upphävts. I ingressen till lagen om äktenskapsbrottets återupptagande i strafflagen heter det, att ändringen icke innebär någon grundlig reform av tidigare strafflagstiftnings traditionella skavanker; för att nå detta mål vore det kanske nödvändigt att inbegripa äktenskapsbrottet i ett brottsbegrepp, som skulle omfatta samtliga brott mot familjen, varvid lagbud på de mest skilda platser i strafflagen och annorstädes skulle lösgöras och samarbetas under en gemensam brottsbeskrivning.

 

N. B.