Fastighetsöverlåtelse enligt lagberedningens förslag. I häfte 5 år 1943 av Tidsskrift for Rettsvitenskap (s. 504—511) har ordföranden i den svenska lagberedningen, universitetskansler ÖSTEN UNDÉN, lämnat en redogörelse för några av de spörsmål rörande fastighetsöverlåtelse, varmed beredningen är sysselsatt. De frågor som därvid beröras äro dels fastighetsköpets form, dels villkor vid fastighetsköp och dels sambandet mellan lagstiftningen om fastighetsbildning och de civilrättsliga reglerna om överlåtelse av fast egendom.
    Beträffande förstnämnda fråga uttalar förf., efter att ha erinrat om gällande rätt och tidigare framlagda reformförslag i Sverige och de övriga nordiska länderna, att det i vårt land icke torde finnas någon större anslutning till tanken på ett mildrande av fastighetsköpets formbundenhet. Regeln om fastighetsköpets skriftliga form har oavbrutet funnits i vår rätt sedan tillkomsten av 1734 års lag och torde ha trängt in i det allmänna medvetandet. Då några olägenheter icke heller synas kunna befaras av att bibehålla denna regel torde lagberedningen komma att föreslå regelns upprätthållande i vår rätt. I samband härmed föreslås en skärpning av vittnesregeln i huvudsaklig överensstämmelse med jordabalkskommissionens förslag från år 1921, d. v. s. genom införande av »laga köpvittnen». Dessa vittnen skola vara skyldiga att föra särskild förteckning över ingångna avtal och att periodvis insända uppgift därom till vederbörande inskrivningsdomare. Härigenom kan en effektiv kontroll över lagfartspliktens fullgörande komma till stånd. Regeln om köpeavtalets skriftliga form innebär att samtliga villkor liksom enligt gällande rätt skola avfattas skriftligen och att muntliga överenskommelser i princip sakna rättslig verkan. Vissa modifikationer av principen kunna emellertid följa av allmänna rättsgrundsatser och avtalslagens regler om rättshandlingars ogiltighet. Lagberedningen torde icke ha anledning föreslå några särskilda bestämmelser härom i jordabalkens kapitel om fastighetsköp.
    Det nya förslaget torde komma att fasthålla vid det i JB 1 kap. 2 § andra stycket stadgade förbudet mot varaktiga villkor i samband med fastighetsköp. En mera preciserad gränsdragning mellan tillåtna och förbjudna villkor än den nu gällande kommer att eftersträvas. Förslaget torde sålunda komma att innefatta en bestämmelse att alla slags villkor, de må vara avfattade såsom suspensiva eller resolutiva, skola vara tillåtna, såvitt de skola ha betydelse endast för viss kortare tid, förslagsvis två år. Det skulle vara

442 NOTISER FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET.förbjudet att hålla äganderätten svävande under längre tid, med undantag blott för det självklara fallet att villkoret hänför sig till köpeskillingens erläggande. Nämnas må att beredningen har för avsikt att föreslå vissa särskilda regler om förköpsrätt.
    I fråga om sambandet mellan lagstiftningen om fastighetsbildning och de civilrättsliga reglerna om överlåtelse av fast egendom erinrar förf. inledningsvis om de olägenheter, som uppkommit genom möjligheten enligt nu gällande ordning till s. k. sämjedelningar. Beredningen har ansett det oundvikligt att i princip sätta genomförandet av en laga delning såsom villkor för beståndet av en försäljning varigenom viss areal eller viss kvot del aven bestående registerfastighet överlåtes. För att denna regel icke skall visa sig lika ineffektiv som äldre regler av sådant innehåll, ämnar beredningen föreslå att inskrivningsdomaren, när lagfart sökes på ett dylikt köp, ex officio översänder lagfartshandlingarna till vederbörande lantmätare för delningsförrättningens verkställande. Om den planerade delningen skulle visa sig strida mot jorddelningslagstiftningens normer för fastighetsbildningen, skall beslutet härom delgivas inskrivningsdomaren, som då upptager lagfartsfrågan till slutlig prövning och avslår den sökta lagfarten. Härom erhålla parterna underrättelse och få alltså officiellt besked att överlåtelsen icke kunnat komma till stånd. Något hinder bör ej möta mot en försäljning av en kvotdel utan efterföljande utbrytning, om syftet är att egendomen skall brukas gemensamt under samäganderätt eller i enkelt bolag.
 

E. Bz.