Tysk lag till skydd för äktenskap, familj och moderskap. Under år 1943 har i Tyskland tillkommit en straffrättsligt betydelsefull lag under rubriken: förordning till skydd för äktenskap, familj och moderskap. Genom dess bestämmelser reformeras i själva verket vissa partier i strafflagens speciella del. Tanken i den nya lagstiftningen utgöres av en strävan att skapa effektiva lagbud till skydd för folkets livskraft och tillväxt samt för familjebanden såsom samhällets grundval. Straffen för fosterfördrivning hava nyanserats alltefter brottets beskaffenhet och avsevärt skärpts, särskilt för abortörer, vilka, om deras verksamhet bedrivits yrkesmässigt, hotas med dödsstraff eller långvarigt tukthusstraff. Handeln med fosterfördrivande medel och preventivmedel har lagts under statlig kontroll, och brott mot hithörande ordningsföreskrifter kan föranleda upp till fängelse i två år. Med fängelsestraff belägges också vidtagandet av åtgärder, som framkalla eller utgöra fara för sterilitet, i andra fall än när de lagligen erkända, eugeniska eller medicinska, indikationerna för sådana ingrepp föreligga. Barnafaderns plikt att icke blott utgiva underhållsbidrag och andra ekonomiska prestationer utan även moraliskt bistå modern ävensom båda föräldrarnas skyldighet att vara verksamma för barnets vård och uppfostran sanktioneras genom särskilda straffbestämmelser, som delvis äro helt nya, delvis anknyta till redan förefintliga stadganden i strafflagen.
I. A.
Fransk lag om unga lagöverträdare. Den franska rättens regler om särskilda rättegångsformer och skyddsåtgärder för ungdomliga lagöverträdare hava ytterligare utvecklats och kompletterats genom en lag av d. 27 juli 1942. Med anknytning till tidigare reformer har lagstiftaren genom särskilda arrangemang under det förberedande förfarandet och genom en förstärkning av de år 1912 inrättade ungdomsdomstolarna velat skapa garantier för en fullständig utredning beträffande delinkventens personliga förhållanden i socialt och individuellt hänseende. Bland de materiella ändringarna märkes, att minderåriga mellan 13 och 16 år (som ju enligt fransk rätt av domstolen kunna anses straffmyndiga) icke skola underkastas annat än rent uppfostrande skyddsåtgärder om icke brottet är särskilt grovt. Arterna av dessa åtgärder hava utökats väsentligt, så att kriminalvård i frihet samt utnyttjandet av olika sociala och kurativa vårdformer i vidsträcktare mån än tidigare komma att ersätta uppfostran i korrektionella anstalter. Om undantagsvis straff ådömes, skall detta bestå i enkelt fängelse, som ej får verkställas i vanliga straffanstalter utan i särskilda avdelningar av uppfostringsanstalt. För åldersgruppen 16—18 år anses visserligen vanligt straff regelmässigt kunna ådömas, men lagen bygger här vidare på en reform av år 1906, vilken innebär att straff kan utbytas mot uppfostringsåtgärder, antingen i frihet under övervakning eller i särskilda korrekt ionsanstalter eller kolonier.
I. A.