Behörighet till stadsdomartjänst.Hovrätterna hava fastställt följande principer för tillämpning av kungörelsen d. 8 jan. 1944 (nr 3) angående behörighet till vissa befattningar vid rådhusrätt (se SvJT 1944 s. 184), såvitt gäller den på hovrätterna ankommande prövningen huruvida vederbörande aspirant funnits skickad att erhålla fortsatt domarförordnande.
    1. Prövning av aspirants lämplighet för fortsatt domarförordnande enligt kungörelsen den 8 januari 1944 (nr 3) bör såvitt möjligt äga rum inom ett år från det aspiranten efter fullgörande av vad i 72 § 1. a)—c) arbetsordningen för Svea hovrätt sägs (motsvarande 62 § för Göta hovrätt, 58 § för Skånska hovrätten och 57 § för Norrländska hovrätten) börjat tjänstgöra i hovrätten. I denna tid av ett år inräknas tjänstgöring i underrätt efter hovrättstjänstgöringens början.
    2. Intyg, att aspirant som innehaft fiskalsförordnande av hovrätten funnits lämplig för fortsatt domarförordnande, beslutas i plenum och undertecknas av presidenten.
    3. Intyg som i punkt 2 sägs utfärdas icke i något fall förrän aspiranten efter fullgörande av vad i 72 § (resp. 62 §, 58 §, 57 §) 1. a)—c) arbetsordningen sägs fullgjort tjänstgöring i hovrätten under minst sex månader samt därunder minst två månader fullgjort göromål som ankomma på fiskal. I denna tid av sex månader inräknas icke tjänstgöring i underrätt med avbrytande av hovrättstjänstgöringen.
    4. Godkännande enligt punkt 1 för fortsatt domarförordnande bör icke meddelas fler aspiranter än som erfordras för tjänstgöring i domstolarna.
    Hovrätten för Övre Norrland har förbehållit sig att utfärda intyg enligt punkt 2 endast i fall där så finnes nödvändigt.

 

    Bonastyrelsenhar i sept. 1943 till K. M:t ingivit sin redogörelse över verksamheten vid statens uppfostringsanstalt å Bona under budgetåret 1942/43. Däri framhålles, att anstalten, i likhet med andra jämförliga anstalter, på grund av ungdomsbrottslighetens under nu rådande kristid fortgående stegring fått under redogörelseåret mottaga ännu flera elever än under föregående redogörelseår, vilket dittills uppvisat maximisiffror i sådant avseende. Medan elevantalet vdd budgetårets ingång utgjorde 202, var samma antal vid budgetårets slut 249, vilket innebär en stegring med 23 procent under året. (Till jämförelse kan nämnas att elevantalet under budgetåret 1941/42 ökades från 182 till 202 eller sålunda med 10 procent.) Medeltalet elever under redogörelseåret utgjorde 236 (motsvarande tal för budgetåren 1938/39—1941/42 var resp. 176, 192, 181 och 196). Högsta beläggningssiffran nåddes redan i nov. 1942, då elevantalet något översteg 250, samt har därefter balanserat kring detta tal med obetydliga avvikelser uppåt och nedåt. Då anstalten är beräknad kunna samtidigt hysa högst 215 elever, har det blivit nödvändigt vidtaga särskilda mått och steg för att kunna möta den inträdda överbeläggningen. Sålunda har bl. a. en elevkoloni för 15 elever anordnats å den till Bona egendom hörande utgården Bookfall, belägen c:a en fjärdingsväg från anstaltens centrala del. Vidare har styrelsen, med tillämpning av 8 § lagen om tvångsuppfostran, i jämförelsevis betydande omfattning överlämnat elever, vilka visat sig särskilt skötsamma, till

fostran och utbildning utom anstalten i enskilda hem. Tack vare de sålunda vidtagna anordningarna har det visat sig möjligt att bemästra de uppkomna förläggningssvårigheterna.
    Under budgetåret 1942/43 nyintogos 218 ynglingar, av vilka 5 överflyttats från skyddshem med stöd av 43 § 4 mom. barnavårdslagen. Genom dom å tvångsuppfostran förverkades i 71 fall anståndet med tidigare villkorligt ådömt straff. Förutom de 5 elever, som överförts direkt från skyddshem, hade ytterligare 22 elever tidigare varit intagna å sådant hem samt 78 varit föremål för annan, lindrigare åtgärd av barnavårdsnämnd. De nyintagna eleverna hemmahörde till ett antal av 165 i städer eller större samhällen, medan den egentliga landsbygden bidrog med 53 elever. Av de sistnämnda hade emellertid 21 haft anställning i stad eller större samhälle. Tillgreppsbrott, enbart eller i förening med annat brott, hade begåtts av 196 eller i runt tal 92 procent av de nykomna, av domstol till tvångsuppfostran dömda eleverna. Av de övriga hade 12 gjort sig skyldiga till förfalskning, bedrägeri eller förskingring, 1 till våldtäkt, 2 till straffbar otukt, 1 till utnyttjande av annans otuktiga levnadssätt och 1 till olovligt brukande av annans egendom. På prov utskrevos under redogörelseåret 143 elever och slutligt direkt från anstalten 15 elever. Dessutom utskrevos slutligt 81 tidigare på prov utskrivna elever. Av de sistnämnda hade 23 efter återfall i brott åtalats samt i 3 fall straffriförklarats och i 20 fall dömts till straff, nämligen ungdomsfängelse i 7 fall, straffarbete i 8 fall och fängelse i 5 fall. Under redogörelseåret har anstalten nödgats återtaga 36 (nästföregående två redogörelseår 50 resp. 41 elever), vilka tidigare utskrivits på prov, därav 1 till tvångsuppfostran återdömd. Under utskrivningen på prov gjorde sig 50 elever skyldiga till återfall i brott, vilka i 35 fall blevo beivrade men i 15 fall, i enlighet med styrelsens tillstyrkande, ledde till åtalseftergift. Rymningsfrekvensen, 47 fall på i medeltal 236 elever eller icke fullt 20 procent, var något lägre än föregående år, då procenttalet var 21.4. Hela antalet på prov utskrivna elever uppgick den 30 juni 1943 till 176, varjämte 45 elever vid samma tidpunkt voro överlämnade till fostran och utbildning utom anstalten. Till slut må nämnas, att sedan Bonaanstalten med 1905 års ingång trädde i verksamhet, intill den 1 juli 1943 till densamma överlämnats inalles 3,265 elever.
 

C. G. B.