SVENSK ARBETSRÄTT OCH SVENSKA ARBETSFÖRHÅLLANDEN SEDDA UR AMERIKANSK SYNVINKEL.
Under åren närmast före krigsutbrottet var våra svenska sociala förhållanden föremål för livlig uppmärksamhet i Amerika. Inte minst intresserade man sig för vår arbetsmarknad, vårt system med kollektivavtal och vår arbetslagstiftning. Genom sin nya giv sökte Roosevelt att uppmuntra den amerikanska fackföreningsrörelsen, som hade gått starkt tillbaka under den tidigare välståndsperioden, och att organisera den amerikanska arbetsmarknaden efter demokratiskt europeiskt mönster. MARQUIS W. CHILDS publicerade 1938 »This is democracy, Collective Bargaining in Scandinavia». Boken utgör i viss mån en fortsättning på hans tidigare välkända verk »Sweden, The Middle Way», där han betecknade Sverige som medelvägen mellan den absoluta socialismen i Ryssland och den konsekventa kapitalismen i Amerika. »This is Democracy» är i likhet med »The Middle Way» ett skickligt journalistiskt reportage, men gör dock anspråk på att samtidigt vara en social studie. Man måste också oförbehållsamt erkänna, att Childs fångat många väsentliga drag i vårt nuvarande svenska samhälle.
Childs uppehåller sig framför allt vid arbetarnas och arbetsgivarnas fackliga organisationer, förfarandet vid avtalsförhandlingar, arbetarnas bildningsverksamhet och de sociala välfärdsanordningarna vid Sandviken och andra mönstersamhällen. Briljant skildras bl. a. nappatagen vid förhandlingsbordet under en uppgörelse mellan verkstadsföreningen och metallarbetareförbundet och allmänhetens lugna, objektiva reaktion inför en restaurangkonflikt. Huvudintresset koncentrerar sig kring frågan om de nordiska demokratiernas motståndskraft mot nazismens och fascismens våldsideologier, en fråga som naturligt nog vid tiden före krigsutbrottet livligt diskuterades i Amerika. De nordiska länderna äro demokratier med alla de förtjänster och fel, som ligga i demokratiens väsen. Världens framtid bestämmes visserligen icke, säger Childs, av det öde som kan komma att drabba de nordiska demokratierna. Men det oaktat är frågan om framgång eller misslyckande för det nordiska sociala experimentet icke betydelselös, när det gäller att bedöma vilken framtid som kommer att möta Amerika.
Den betydelsefullaste undersökningen rörande svenska arbetsförhållanden utgör professor JAMES J. ROBBINS »The Government of Labor Relations in Sweden», en bok på omkring 350 sidor, som utkom år 1942 med bidrag av American-Scandinavian Foundation. Materialet är sam-
lat under vintern 1939—40, då Robbins uppehöll sig i Sverige och träffade samman med ett stort antal svenska experter. På grund av de dåliga förbindelserna med Amerika under kriget har Robbins bok intill helt nyligen varit tillgänglig i Sverige endast i ett fåtal exemplar, vilket förklarar att den ännu icke i tidnings- och fackpressen ägnats den uppmärksamhet den är värd.
Robbins problemställning är närmast statsrättslig, vilket också antydes i arbetets titel som närmast kan översättas med orden »Facklig självstyrelse i Sverige». Han framhåller att den ekonomiska liberalismens betraktelsesätt är felaktigt. På arbetsmarknaden står icke längre den enskilde arbetstagaren mot den enskilde arbetsgivaren utan i stället grupper mot grupper. Den europeiska fackföreningsrörelsen har genomgått flera stadier. Först nådde man ett ömsesidigt erkännande av föreningsrätten, under nästa fas inriktade man sig på att uppbygga mäktiga landsomfattande organisationer. Samtidigt härmed utbyggdes systemet med kollektivavtal till att omfatta majoriteten av alla löntagare. Den sista fasen karakteriseras av att de stora organisationerna av arbetsgivare och arbetare utvecklas till organ som genom självstyrelse förvalta vissa samhällsuppgifter.
Robbins kritiserar med skärpa tanken, att staten och statsorganen skulle vara de enda bärarna av styrelsemakten. Även arbetsgivareföreningar, arbetarnas fackföreningar och andra liknande sammanslutningar kunna i ett konstitutionellt system ha samhällsstyrande uppgifter eller vara »organs of constitutional government». I Amerika ha de fackliga organisationerna endast passerat utvecklingens första stadier. Problemet gäller därför ur amerikansk synpunkt, i vad mån de fackliga organisationerna, som ursprungligen varit enbart kamporganisationer, skola kunna utvecklas till självstyrande organ eller om statliga tvångsingrepp skola vara nödvändiga.
Robbins undersökning består av två huvudavsnitt, det första skildrar arbetsmarknadens organisationer och kollektivavtalens betydelse, det andra lagstiftningen om kollektivavtal och om föreningsrätt. I den första avdelningen uppehåller sig Robbins särskilt vid samarbetet mellan Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Han understryker betydelsen av huvudavtalet av 1938 och av ramavtalen under krigsåren. Parterna ha å ömse sidor varit medvetna om sitt samhällsansvar. Genom att uppställa egna regler för kampen om arbetsvillkoren ha de undvikit statsingripanden, som annars kanske varit erforderliga. Inom vissa arbetarkretsar har man kritiserat detta samarbete med arbetsgivarna och sagt att LO-ledningen skrivit under slavkontrakt. Vilken betydelse man än må tillägga sådana ord, kan man enligt Robbins icke förneka, att den svenska arbetarrörelsen nått en sådan mognad, att dess verksamhet numera utgör en form av samhällsstyrelse och att det icke enbart är fråga om ett ekonomiskt problem eller ett led i »klasskampen».
I den andra huvudavdelningen uppehåller sig Robbins huvudsakligen vid frågan om gränserna för parternas handlingsfrihet. När äro parterna bundna av fredsplikt och följaktligen skyldiga att underkasta sig Ar-
betsdomstolens avgörande av sina tvistigheter, när ha de åter rätt att taga makten i egen hand och tillgripa ekonomiska stridsåtgärder? Robbins understryker helt riktigt vilket vidsträckt område, som är beroende av parternas fria avtal, och hur staten håller sig i bakgrunden som medlare vid förhandlingar om kollektivavtal och som domare i vissa tvister. I sin analys av de svenska rättsreglerna anknyter Robbins till den vedertagna indelningen mellan rättstvister och intressetvister, en indelningsgrund, vars lämplighet dock kan ifrågasättas. Det är närmast vilseledande att som en rättstvist beteckna även det fall, att en part brutit sin fredsplikt för att genomtvinga en ändring av bestående avtal. Är avtalsbrottet ostridigt, föreligger icke någon tvist om rättsläget, utan frågan gäller endast vilken påföljd som kräves för att avtalet skall hållas i helgd. I en eller annan detalj är framställningen av svensk rätt måhända felaktig, men detta är mindre väsentligt i förhållande till arbetets stora förtjänster.
I ett avslutande kapitel, som kanske är det värdefullaste, anger Robbins sin syn på arbetsmarknadens problem. Sverige är en kapitalistisk demokrati — säger Robbins — där föreningslivet dominerar, dock icke som ett nödvändigt ont, som man har att tolerera, uitan som ett väsentligt element i nationens liv. Både arbetsgivarna och arbetstagarna förfoga över mäktiga organisationer, som äro i stånd att hävda självstyrelsens grundsatser. Man har kommit förbi stadiet då kampen gällde föreningsrätten och byggt upp ett omfattande system med kollektivavtal, och man har lyckats att genom samarbete lösa gemensamma problem utan att behöva anlita statens stöd. I flera länder har man försökt lösa arbetsfredens problem genom att undertrycka fackföreningarna eller beröva dem rätten att vidtaga ekonomiska stridsåtgärder. Man har på så sätt slagit in på vägen mot en totalitär regim. Det är emellertid icke nödvändigt att förbjuda strejker och lockouter för att nå arbetsfred och hög produktion. Arbetsfreden kan också, såsom skett i Sverige, under förutsättning av ömsesidigt samförstånd mellan arbetsmarknadens parter byggas på avtalsfrihetens och föreningsfrihetens grundvalar.
Robbins bok är ett märkligt arbete. Hans teorier rörande den fackliga självstyrelsen öppna nya perspektiv på frågan om fackföreningsrörelsens betydelse för samhället. Som utlänning ser han klarare än en svensk våra nationella särdrag. Hans iakttagelser äro icke ytliga, ty han besitter en ovanlig sakkunskap rörande svenska förhållanden. Robbins bok är samtidigt en översikt över viktiga delar av den svenska arbetsrätten, vartill ännu saknas motsvarighet på svenska.
Folke Schmidt.