Det nordiska lufträttsarbetet återupptaget. Under de båda senaste åren har vid flera tillfällen från dansk sida genom luftfartsdirektøren K. Gregersen framställts önskemål om återupptagande i en eller annan form av det nordiska samarbetet på lufträttens område. Det har härvid uttalats, att den starka utveckling av luftfarten, som kunde förväntas efter krigets slut, sannolikt komme att inträda genast efter ett vapenstillestånd och oberoende av ett fredsslut, varför det vore angeläget att lagstiftning på området sorgfälligt förbereddes redan före krigets slut.
    Närmast med hänsyn härtill tillkallades d. 8 sept. 1944 inom justitiedepartementet sakkunniga för att biträda med en förberedande utredning rörande nya privaträttsliga bestämmelser på lufträttens område (SvJT 1944 s. 827). Dessa avlämnade d. 29 sept. 1945 sitt Betänkande: »Förberedande utredning angående lagstiftning som påkallas i anledning av den vid konferens i Rom år 1933 antagna konventionen rörande ansvarigheten för skada, geom luftfartyg tillskyndad tredje man på jordytan, jämte tilläggsprotokoll».
    Sedan K. M:t härefter d. 5 okt. 1945 meddelat i denna tidskrift 1945 s. 920 omförmälda förordnanden, ägde ett nordiskt lufträttsmöte rum i Stockholm d. 26—d. 31 sistlidna okt. I sammanträdet deltogo: för Danmark Overformynder L. Ingerslev, för Finland förvaltningsrådet R. Beckman, för Norge høyesterettsdommer E. Alten samt för Sverige presidenten B. Ekeberg, hovrättsrådet H. Wikander och häradshövdingen F. Folkard von Scherling, vilken sistnämnde fungerade jämväl såsom sekreterare. I överläggningarna

 

deltogo därjämte vid olika tillfällen dels försäkringsdirektören M. Hall dels ock representanter för utrikesdepartementet och luftfartsstyrelsen samt t. f. universitetskanslern T. Engströmer.
    Huvudparten av arbetet vid mötet ägnades förenämnda konvention, den s. k. tredjemansskadekonventionen. Därvid utarbetades på grundvalen av omförmälda betänkande översättning av konventionens text jämte tilläggsprotokoll samt dryftades därmed sammanhängande tolkningsfrågor och viktigare lagstiftningsspörsmål. Däremot ansågs, att utarbetandet av slutliga lagförslag i ämnet borde ytterligare något uppskjutas. Av den norska samt den danska delegerade framhölls sålunda det lämpliga i att dessförinnan vinna ökad klarhet, huruvida konventionen i dess nuvarande skick komme att i större omfattning tillträdas av de på luftfartens område ledande staterna eller om ändringar av densamma måhända kunde befinnas erforderliga. Med hänsyn särskilt till det högeligen önskvärda i samarbete mellan samtliga nordiska länder på ifrågavarande rättsområde förenade sig de svenska och finska delegerade i att förorda att med fortsättningen av lagstiftningsarbetet måtte ytterligare något anstå.
    Vid mötet diskuterades vidare, på föranledande av svenska justitiedepartementet, förslag till konventioner om dels äganderätt till luftfartyg och luftfartygsregister, dels ock panträtter, andra säkerhetsrätter och förmånsrätter i luftfartyg, vilka förslag Förenta staternas regering inbjudit den norska och den svenska regeringen att underteckna. Under framhållande av ett avsevärt antal brister i förslagen uttalade de svenska och norska delegerade, att det syntes dem vara att tillråda att frågan om undertecknande uppskötes tills det visade sig, om förslagen bleve ändrade genom en revision företagen antingen av Förenta staternas regering eller på en diplomatisk lufträttskonferens. Samma uppfattning uttalades även av den danska delegerade, förutsatt att Danmarks regering, såsom syntes antagligt, erhölle motsvarande inbjudning.
    Till behandling av konferensen hade slutligen hänskjutits även en inbjudan av den franska regeringen till en diplomatisk lufträttskonferens i Paris. De svenska, danska och norska delegerade funno sig böra tillråda sina regeringar att antaga inbjudningen och uttalade samtidigt önskvärdheten av att förbindelsen med Comité international technique d'experts juridiques aériens (C. I. T. E. J. A.) upprätthölles.

Hugo Wikander.