Ny engelsk vattenlag. D. 1 okt. 1945 trädde en ny vattenlag i kraft för Storbritannien, benämnd »Water Act, 1945». I motsats till den svenska vattenlagen behandlar den engelska vattenlagen i första hand och till helt övervägande del fördelningen av yt- och grundvattnet och dettas tillhandahållande för husbehovsförbrukning. Föreskrifter finnas givetvis, som tillgodse skäliga anspråk från andra förbrukare, såsom jordbruk och industri, men de äro fåtaliga och subsidiära. Tre fjärdedelar av hela befolkningen erhåller sitt husbehovsvatten från floder, bäckar och annat rinnande ytvatten; grundvattnet är huvudkällan framför allt i landskapen Kent och Surrey, där jordarten är kalk. Den angivna skiljaktigheten mot svenska förhållanden på området är givetvis framför allt betingad av de båda ländernas olikartade geografi och befolkningstäthet. I England och Wales, omfattande 58,343 kvadratmiles, skall en befolkning på 411/2 miljoner människor förses med gott dricksvatten från grundvattnet och från fåtaliga vattenflöden. En jämförelse med motsvarande tal för Sveriges vidkommande, 173,345 kvadratmiles och 61/2 miljoner invånare, pekar direkt på dessa båda länders olikartade struktur.
    Den nya vattenlagen inledes med ett stadgande, som ålägger hälsovårdsministern skyldighet att inom England och Wales främja en jämn vattenförsörjning, att hava ansvaret för hushållningen med vattentillgångarna, främst med sikte på deras framtida bestånd, samt att befordra effektiviteten i de företag, som handhava distributionen av vatten. En av ministern tillsatt central rådgivande vattennämnd (Central Advisory Water Committee) skall hava till uppgift att tillhandagå ministern med råd i alla frågor rörande vattenförsörjningen. Där så visar sig nödvändigt, kan ministern även föranstalta om upprättande av lokala vattennämnder, vilkas åliggande det skall vara att uppgöra planer över vattenhushållningen för att möta en orts framtida, av utvecklingen betingade behov. Envar, som önskar tillgodogöra sig vatten från en källa eller från ett borrschakt, beläget mer än 50 fot under markytan, har skyldighet att göra anmälan om det förestående arbetet till »Department of Scientific and Industrial Research» (Försöksstation för vetenskap och industri) och hålla denna institution underrättad om arbetets fortgång samt om dess avslutande.
    Bestämmelserna i andra avdelningen av vattenlagen berättigar hälsovårdsministern att vid fall av behov förordna om tvångsvis genomförda sammanslagningar av två eller flera vattenverk, evad de äro kommunalt drivna eller privatägda under koncession, vidare om samverkan till en gemensam vattenförsörjning för ett visst ändamål mellan skilda företag samt om skyldighet för ett vattenverk att avstå vatten till eller att mottaga vatten från annat sådant verk. Ett dylikt företag kan vidare genom beslut av ministern åläggas att tillhandahålla vatten till fastigheter utanför dess normala rayon.
    Utförliga bestämmelser äro givna i en tredje avdelning i syfte att inom klart avgränsade områden, där behov visar sig föreligga, förhindra slöseri och onyttigt bortrinnande av vatten samt att bevara och skydda bestående vattentillgångar, vilkas utnyttjande må erfordras för allmänhetens förseende med husbehovsvatten eller för tillgodoseende av industriens behov. Har

 

ett visst område således förklarats vara ställt under denna särskilda reglering, innebär detta, att medgivande från hälsovårdsministern måste inhämtas för varje nyanläggning av en vattentäkt eller för utvidgning av en redan bestående.
    Fjärde avdelningen av vattenlagen fastställer de rättigheter, som tillkomma eller må tilläggas lokala vattenverk eller privata företag för vattendistribution. Bestämmelser ha givits för ett tvångsvis genomförande av en ändamålsenlig vattendistribution, och i sådant syfte må vattenföretag medgivas rätt till expropriation av mark och av rätt till vattentäkt från ytvattensflöden eller från grundvattenstillgångar. Laglig skyldighet har vidare stadgats för vattenverk att på skäliga villkor tillhandahålla vatten för industriella ändamål, för lantbruksnäringen och åt övriga icke-husbehovsändamål. Lokala myndigheter ha fått vidgade befogenheter för framdragande av huvudledningar och för inledande av vattenledningar i bostads- eller skolfastigheter. Översyn av utgående vattenavgifter kan också vid förefallande behov vidtagas.

Folke Persson.