Union internationale pour l'unification du droit pénal höll sin 8:e konferens i Bryssel d. 9—11 juli 1947. Vid konferensen voro ett trettiotal länder representerade, Sverige genom revisionssekreteraren jur. dr Ivar Strahl. Såsom ordförande fungerade ordföranden i Internationella byrån för straffrättens förenhetligande greve Carton de Wiart, såsom vice ordförande procureur général vid Cour de cassation i Bryssel Léon Cornil. Bland deltagarna märktes belgiske justitieministern Paul Struye och byråns sekreterare, förutvarande rumänske ministern Vespasien Pella.
    Konferensen behandlade två frågor. I den ena, som avsåg förfalskning, utarbetades ett utkast till lagbestämmelser avsett att tjäna såsom modell för brottsbeskrivningarna vid lagstiftning på detta område. I det andra ämnet, kallat Crime contre l'humanité, rekommenderade konferensen enhälligt, att i en internationell strafflag och i varje lands strafflag måtte upptagas en bestämmelse om brott mot mänskligheten såsom ett särskilt brott. Bestämmelsen skulle innehålla, att varje dödande, det må gälla enskilda människor eller grupper av människor, och varje handling av beskaffenhet att medföra döden för individer eller grupper skall, om gärningen sker på grund av deras ras, nationalitet, religion eller åsikter, bestraffas såsom mord, vare sig gärningen begås i krig eller fred. Konferensen uttryckte vidare enhälligt en önskan, att staterna måtte undertrycka propaganda ägnad att framkalla sådant brott.
    Generalrapporter hade upprättats av Jules Richard, substitut du procureur général vid Cour d'appel i Bryssel, och av domaren Joseph Y. Dautricourt, likaledes i Bryssel.

I. S.

 

    L'Association internationale de droit pénal, som under kriget nedlade sin verksamhet, har nu återupptagit denna och under dagarna den 28—den 31 juli 1947 avhållit en kongress i Genéve. Denna, som räknade deltagare från tjugu länder, öppnades av Edsförbundets justitieminister E. von Steiger. Från Sverige deltog hovrättsassessorn Sture Petrén. Förhandlingarna leddes

av associationens ordförande, professorn vid universitetet i Bukarest Vespasien Pella. Överläggningsämnena vid kongressen voro två, nämligen dels frågan på vad sätt en stat genom sin interna lagstiftning kan bidraga till att trygga en annan stats fred, och dels frågan huruvida, när det gäller att beivra brott, legalitetsprincipen eller opportunitetsprincipen är att föredraga.
    Referent i den förra frågan var professorn vid universitetet i Paris H. Donnedieu de Vabres, även känd som ledamot av Nürnbergdomstolen. I anslutning till förslag av denne antog kongressen en resolution, som bl. a. underströk önskvärdheten av att staterna i sin interna lagstiftning upptoge straffbestämmelser mot propagada för anfallskrig och mot åtgärder till förmån för en stat, som av vederbörlig internationell instans förklarats vara angripare. Resolutionen framhöll även såsom ett mål att det inrättades en permanent internationell straffdomstol med behörighet att upptaga mål angående förbrytelser mot freden, krigsförbrytelser och förbrytelser mot mänskligheten.
    Beträffande överläggningsämnet nummer två lämnade referenten, professorn vid universitetet i Neuchâtel François Clerc, en sammanfattande redogörelse för frågans principiella aspekter. I den följande diskussionen visade det sig, att betydande motsättningar förelågo mellan anhängarna av legalitetsprincipen och opportunitetsprincipen. Till följd härav antogs icke någon resolution i frågan utan beslöts, att dennas fortsatta studium skulle uppdragas åt en särskild kommitté, som skulle avgiva rapport vid nästa kongress.
    Genévekongressen genomfördes under ett utomordentligt värdskap från de federala och kantonala myndigheternas sida. Deltagarna fingo bl. a. tillfälle att besöka fångvårdsanstalterna i Witzwil och Bellechasse samt Madame de Staëls Coppet. Sistnämnda minnesrika byggnad demonstrerades av Journal de Genèves förutvarande direktör Edouard Chapuisat som i ett inspirerat föredrag belyste dess betydelse för revolutionstidens idéhistoria.

S. P.