Förslag till ny lagstiftning om brotten mot staten och allmänheten har genom prop. nr 80/1948 med förslag till lag om ändring i strafflagen m. m. framlagts för årets riksdag. Propositionen bygger på straffrättskommitténs år 1944 avgivna betänkande i ämnet (SOU 1944:69; se härom SvJT 1945 s. 185) men avviker i en del punkter från detta.
Avvikelserna innebära bl. a., att i fråga om åtskilliga brott gränsen kring det straffbara området dragits snävare än enligt kommitténs förslag; härigenom ha vissa i remissyttrandena över detta framställda önskemål vunnit beaktande. Vad nu sagts gäller särskilt en del av brotten mot rikets säkerhet i 8 kap. strafflagen. Det under kriget tillkomna och sedermera mycket omdiskuterade brottet olovlig underrättelseverksamhet, vilket kommittén velat bevara i en något modifierad form, återfinnes sålunda i propositionen endast såtillvida, att där upptagits ett stadgande om straff för militärt spionage mot främmande makt; detta brott har definierats sålunda, att någon, med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, efter åtagande eller mot ersättning bedriver verksamhet för att anskaffa uppgifter, som röra annan främmande makts militära förhållanden av hemlig natur. Även i fråga om gärningar, som eljest äro ägnade att skada rikets vänskapliga förhållande till främmande makt, har det straffbara området minskats i förhållande till vad kommittén föreslagit.
En annan i den allmänna debatten uppmärksammad lagstiftningsfråga, som likaledes upptagits i propositionen, är kriminaliseringen av rashets. I denna del har straffrättskommittén föreslagit ett stadgande om straff för den som offentligen hotar, förtalar eller smädar en grupp av befolkningen med viss härstamning eller trosbekännelse; brottet har av kommittén benämnts hets mot folkgrupp samt hänförts till brotten mot allmän ord-
ning. Vad sålunda föreslagits har föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, funnit icke böra läggas till grund för lagstiftningen, främst av det skälet att en lag med detta innehåll skulle kunna uppfattas som en privilegiering av vissa grupper inom samhället och därigenom komma att motverka sitt syfte att befordra frid i sammanlevnaden. I stället föreslås i propositionen ett tillägg till 18 kap. 13 § strafflagen, varigenom straffbestämmelsen i detta för närvarande om sedlighetssårande gärningar handlande lagrum göres tillämplig även på utspridande och utbjudande av skrift eller bild, som genom grov kränkning av andras människovärde är ägnad att väcka allmän anstöt. Mot detta föreslagna stadgande ha i remissyttrandena framställts åtskilliga invändningar, icke minst ur systematiska synpunkter. Departementschefen framhåller emellertid, att stadgandet i fråga endast får betraktas som ett provisorium, avsett att bestå till dess den pågående revisionen av strafflagens speciella del hinner slutföras. Särskilt hänvisas till att frågan om rashetsens rätta straffrättsliga behandling kan komma i en ny dager, därest vid den förestående revisionen av ärekränkningskapitlet allmänna bestämmelser om ärekränkning mot kollektiva enheter upptagas i lagen. I betraktande av dessa motivuttalanden torde beträffande det nu föreslagna stadgandet icke finnas något utrymme för användning av det på interimistiska lagstiftningsakter ej sällan tillämpliga ordet om det Augsburgska interim:
Das Interim, das Interim, es steht ein Teufel hinter ihm.
Bland propositionens övriga avvikelser från straffrättskommitténs betänkande må här nämnas, att av kommittén föreslagna nya bestämmelser angående vilka befattningshavare som skola vara underkastade ämbetsansvar icke upptagits i propositionen, vilken i denna del väsentligen lämnar de nuvarande reglerna orubbade. Detta har främst motiverats av hänsyn till ämbetsansvarets betydelse för arbetsrätten, såsom beträffande förhandlingsrätt och strejkrätt. Då nämligen en allmän översyn av hela denna fråga synes vara av behovet påkallad, har det i avvaktan härpå befunnits riktigast att icke för närvarande föreslå några ändringar i reglerna om ämbetsansvarets utsträckning, vilka kunna få återverkningar inom arbetsrätten.
Till den i det föregående berörda propositionen ansluter sig prop. nr 94 med förslag till lag om tillägg till kyrkolagen m. m. Innebörden därav är, att prästers ämbetsbrott i likhet med ämbetsbrott av andra tjänstemän skola bedömas enligt 25 kap. strafflagen och att mål härom skola upptagas av de allmänna domstolarna. Lagen d. 8 mars 1889 om straff för ämbetsbrott av präst och om laga domstol i sådana mål föreslås sålunda skola upphävas utan att ersättas av ny speciallagstiftning.1 I stället för domkapitlens nuvarande domsrätt över prästerskapet skola emellertid träda disciplinära befogenheter, svarande mot andra ämbetsverks. De i propositionen sålunda ingående lagförslagen ha redan antagits av 1946 års kyrkomöte.
S. P.