KARL OLIVECRONA. Inteckningsförordningen. Föreläsningar. Tredje, genomsedda uppl. Uppsala (tr. i Lund) 1946. Lundequistska bokh. 138 s. Kr. 5.50.

 

    Redan för ett år sedan utkom tredje uppl. av prof. Karl Olivecronas välkända, i akademisk undervisning och praktiskt rättsliv lika högt skattade föreläsningar över inteckningsförordningen. Tager man hänsyn till att den första tryckta uppl. (1934) föregicks av någon eller några stencilerade kompendieupplagor, har arbetet i omkring femton år tjänat de juridiska studierna, och snart lika länge har det utgjort en viktig källa till vetande för inskrivningsdomare och andra, som ha med inteckningsreglernas praktiska tillämpning att skaffa.
    Första uppl. anmäldes i denna tidskrift 1934 s. 462 ff. av Carl Arhusiander, som betygade bokens karaktär av klar, väl disponerad, överskådlig och givande framställning. Bearbetningar och tillägg ha i de senare upplagorna ytterligare ökat arbetets värde. Den sista uppl. bjuder vid ett närmare studium åtskilligt nytt, som dock icke mera utförligt kan redovisas här. S. 19 omnämnes 1946 års lag om handläggning av domstolsärenden, som träder i kraft samtidigt med nya RB. Även om inskrivningsärenden möjligen icke kunna direkt hänföras till domstolsärenden, anser Olivecrona sagda lag dock analogivis tillämplig, i den mån ej 1932 års lag med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivningsärenden givit avvikande bestämmelser. Numera kan av följdförfattningarna till nya RB också påpekas lagen den 20 dec. 1946 med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar, vilken lag får betydelse bl. a. för vittnen å inteckningsmedgivande. Beträffande verkan av ett inteckningsmedgivande ansluter sig Olivecrona i denna uppl. till en av anmälaren tidigare hävdad tolkningsprincip, enligt vilken medgivandet in dubio bör anses innefatta tillstånd till inteckning blott en gång och sålunda icke bör kunna användas en andra gång för ny fastställelse, sedan inteckningen upphört att gälla t. ex. genom dödning (s. 27). När Olivecrona (s. 31) angiver att man torde kunna räkna med att institutet ogulden köpeskillings rätt avskaffas i samband med genomförande av en ny jordabalk, vinner detta numera stöd i Lagberedningens förslag till jordabalk I (1947) s. 223 ff. Å s. 45 f. borde i stället för 1930 års lag om vägrätt ha åberopats 1943 års lagom allmänna vägar, 18—26 §§ (om äldre vägrätter se 73 §).
    Den invecklade materian rörande gemensamma inteckningar framställes liksom i de tidigare upplagorna med förebildlig klarhet och pedagogisk skicklighet. Anmälaren kan vitsorda, att Olivecronas arbete

 

medfört, att det blivit möjligt att upprätthålla krav på tämligen goda kunskaper hos de juris studerande beträffande hithörande regler. De flesta av de många svårbedömbara detaljspörsmålen på de gemensamma inteckningarnas område och principerna för deras besvarande beröras i boken. Naturligtvis har där dock icke kunnat beredas rum för en uttömmande diskussion av dem alla. Ett exempel på en regel, som vid en närmare undersökning låter åtskilliga frågetecken träda i dagen, utgöres av satsen, att en avstyckad lägenhet uppnår förmånen av blott subsidiärt ansvar för stamfastighetens inteckningar endast under förutsättning av att lägenheten kommit i annan ägares hand. Denna regel, vars konsekvenser något behandlas av Olivecrona s. 69 f., är icke helt klar till sin innebörd och ger anledning till en hel del kritiska erinringar.
    Med dessa rader må den nya upplagan livligt anbefallas de intresserade till studium. 

Åke Malmström.