Rättsprinciperna vid artificiell insemination. Nordiska juristmötet i Köpenhamn behandlade i augusti frågan om utomäktenskapliga barns rättsliga ställning på grundval av ett referat av jur. dr Ilmari Melander, vilket finns utgivet som särskild skrift »Om utomäktenskapliga barns rättsliga ställning» (Helsingfors 1948). I ett särskilt avsnitt berör förf. frågan om genom konstbefruktning alstrat barns rättsliga ställning. Riktigheten av hans uttalande, att en närmare granskning av denna fråga ger upphov till många svårlösta frågor, kan icke bestridas. Hans framställning av den ställning särskilt finsk gällande rätt intar till den, skall inte heller ställas under debatt. Den principiella bakgrunden till förf:s synpunkter på hela frågan, som ju framför allt är att behandla de lege ferenda, förefaller emellertid så världsfrämmande och dogmatisk, att ett genmäle är starkt påkallat.
    Förf. utgår från att samhället endast kan ge sin sanktion åt den i äktenskapet skeende barnalstringen, detta i syfte att söka hindra tillkomsten av mindervärdiga individer. Han synes här bortse från att den artificiella inseminationen mestadels sker i sådana former, att särskilt starka hänsyn tas till rasbiologiska och besläktade överväganden. Han ställer sig tveksam till spörsmålet om konstbefruktning över huvud är eller bör vara »tillåten» av rättsordningen och finner »uppenbart» att detta vore »ägnat att främja disciplinlösheten på könslivets område». Detta egendomliga uttalande följs av ett inte mindre anmärkningsvärt sådant: »Särskilt i det fall, att ogift man överlåter sädesvätska för befruktande av ogift kvinna, skulle godkännandet av en dylik överlåtelse sakligt sett betyda sanktion av olaglig samlevnad. Det vore ägnat att öka antalet utomäktenskapliga barn, vilket ur samhällets synpukt icke är önskvärt». När förf. närmar sig de enskilda frågeställningarna i hela problemet, söker han hela tiden efter analogier från gällande lagstiftning. Hans synpunkter de lege ferenda bestäms av nu angivna grundsyn.
    Bakom denna synes emellertid dölja sig ett fundamentalt fel. Lagstiftningens negativa inställning till utomäktenskapliga barns rättsliga ställning torde ha sin grund i en önskan att slå vakt om familjen, ursprungligen förestavad av såväl etiska och religiösa skäl som hänsyn till familjeenhetens särskilt på landsbygden ekonomiska betydelse. Härtill har sedan också rasbiologiska synpunkter kommit att spela in. Hänsynen till barnen och vikten av deras ekonomiska försörjning, inte minst ur kriminalpolitisk och allmänt social synpunkt, har sedan legat bakom kraven på ändrat bedömande i lag av denna fråga. Typiskt för den situationsom föreligger vid bedömandet av utomäktenskapliga barns förhållanden (utom då både försörjnings- och faderskapsfrågan är löst genom att

 

HILDING EEK. 605s. k. stockholmsäktenskap eller liknande fast förbindelse föreligger mellan föräldrarna) är att barnet icke är önskat. Föräldrarna önskar det icke, modern försätts ofta genom graviditeten och moderskapet i ett ur ekonomisk och social synpunkt prekärt läge och fadern söker undandra sig förpliktelserna mot barnet. Samhället önskar därför icke heller, att sådana barn sätts till världen, men söker av skilda skäl och inom gränser som bestämts av nyss nämnda hänsyn till familjen som institution sörja för en viss trygghet åt även de utomäktenskapliga barnen.
    Vid den artificiella inseminationen är förhållandet radikalt ett annat. Där är just önskan hos kvinnan att sätta barn till världen det bestämmande och då mannen tillhandahåller sädesvätska sker det just i avsikt att denna skall komma till användning i och för befruktning. Könsdriftens tillfredsställande som det grundläggande, det därmed förenade riskmomentet för graviditet, oviljan mot barnet — allt detta som är typiskt för den vanliga situationen vid tillkomsten av barn utom äktenskap är totalt främmande för situationen vid artificiell insemination. Det borde då stå klart, att de rättsliga problemen i dessa båda typer av situationer icke kan samordnas. Detta är det principiellt grundläggande konstaterande som bör göras vid frågans bedömande. Det är principiellt oriktigt att som Melander (s. 63) göra gällande, att »frågan om av ogift kvinna fött, genom konstbefruktning avlat barns rättsliga ställning torde böra bedömas enligt de grunder, som gälla för på naturlig väg avlat barn utom äktenskapet». En jämförelse kan närmast göras med de f. n. någon gång förekommande fall, då en ogift kvinna, som önskar barn, avtalar med en man om könsumgänge i detta syfte. I sådana fall är försörjningsfrågan i allmänhet genom avtal reglerad på förhand och mannen har avstått från alla anspråk på barnet. De för normalfallet typiska konfliktlägena inträder ej alls.
    Den artificiella inseminationen riktar sig icke mot äktenskapet som institution. Den bidrar tvärtom i fall, då mannen i ett äktenskap är impotent, till att möjliggöra äktenskapets fortsättande. Metoden är också förmånlig ur nativitetssynpunkt. I den mån den kommer att tas i flitigare bruk i de antagligen icke så fåtaliga fall, då ogifta t. ex. yrkesarbetande kvinnor önskar barn, men icke vill eller har möjlighet att ingå äktenskap och inte heller är frigjorda nog att genom avtalat samlag ådraga sig graviditet, synes den icke heller utgöra något hot mot äktenskapet eller familjen som institution. Den är då endast ägnad att befrämja nativiteten under hänsyn till rasbiologiska överväganden, som får anses tillhöra metoden, såvitt den administreras av läkare. Ur dessa synpunkter kan följande svar ges på de frågor de lege ferenda som Melander uppställer. 1. Hustrus konstgjorda befruktning med makens sädesvätska bör självfallet vara tillåten. 2. Detsamma gäller om hustrus befruktning med annan mans sädesvätska enligt överenskommelse mellan makarna. Melanders krav, att tillförlitlig utredning måste förebringas, att maken icke är kapabel att försätta sin hustru i grossess, synes överflödigt. Dylikt barn bör anses som »äkta». 3. Även ogift kvinnas befruktning genom artificiell insemination bör anses tillåtlig. Försörjningsplikten

 

606 RÄTTSPRINCIPERNA VID ARTIFICIELL INSEMINATION.bör i sådana fall ligga hos modern, såvitt annat icke avtalats, och faderskapet bör principiellt icke vara förenat vare sig med förpliktelserna enligt nuvarande lagstiftning mot utomäktenskapliga barn eller med några särskilda rättigheter mot barnet.

Hilding Eek.