BRITTISK PROCESS.
AV
HOVRÄTTSASSESSORN CARL FREDRIK HADDING.
III. SKOTTLAND.
Advokater. Liksom i England är advokatväsendet i Skottland uppdelat på två yrken. Solicitors kallas här även law agents. Counsel, som i England heta barristers, ha i Skottland den vidare benämningen advocate (i Aberdeen ha för övrigt även solicitors rätt till denna titel).
De skotska solicitors äro uppdelade på flera organisationer, bland dem den historiska Society of Writers to the Signet. Arbetsområdet är detsamma som i England, dock är det i Skottland vanligare att en solicitor genomför affärsuppdrag som inte ha ren juridisk karaktär.
Om the advocates är här inte mycket att säga. Vad som gäller om barristers gäller i allt väsentligt om dem. Så uppträda de exempelvis med ensamrätt inför Court of Session och High Court of Justiciary. Likaså finns indelningen i Kings Counsel och Juniors. En skillnad av viss praktisk betydelse är att tlie advocates i Edinburgh ej såsom barristers i London ha sina cliambers nära intill de högre domstolarna utan ha sina arbetslokaler spridda över staden. I ett korridorliknande utrymme intill stora hallen i Parliament House, där Court of Session och High Court of Justiciary äro inrymda, stå därför under sessionsdagarna två långa rader med små (öppna) trälådor, däri varje advocate har handlingarna i sina mål.
DOMSTOLARNA.
Den engelska principen med skilda domstolar för brottmål och civilmål har ej genomförts i samma utsträckning i Skottland. Ej heller är distriktsdomstolarnas kompetens i så hög grad begränsad. I Sheriff Courts har man en allmän underrätt, närmast jämförlig med de svenska rådhusrätterna. Polisdomstolarna, där fredsdomarna sitta, ha på landsbygden knappast någon betydelse, medan i städerna åtskilliga småmål avgöras av dem. Central civildomstol i första instans med högsta kompetens är i Edinburgh Court of Session. Motsvarigheten för brottmål är High Court of Justiciary. Dessa två domstolar ha även avdelningar för dömande i andra instans. Den i High Court ingående Court of Criminal Appeal är högsta instans i brottmål. För civilmål är House of Lords i London sista instans.
Polisdomstolarna. Fredsdomarna — i Skottland kallas en fredsdomare på landsbygden Justice of the Peace och i städerna Magistrate eller Bailie — ha kompetens att avgöra vissa mindre brottmål och även enklare skuldfordringsmål (upp till 5 pund). I en del äldre städer, the Burghs, där domstolen kallas Police Court eller Burgh Court, handläggas åtal för en mängd förseelser medan i övrigt fredsdomarna sällan utöva sin dömande befogenhet. Varje domstol måste bestå av minst två fredsdomare. De äro lekmän. I the Burghs är det dock möjligt att tillsätta en jurist som Stipendiary Magistrale och han dömer då ensam. Någon sådan har tillsvidare endast tillsatts i Glasgow (1875).
Den förberedande rannsakningen inför fredsdomarna (jfr Petty Sessions i England) är inskränkt till en mycket kort procedur.
Systemet med lekmannadomare har ju i England blivit föremål för stark kritik. Frågan har inte så stor aktualitet för Skottland, men den kommission som för något år sedan tillsattes för att komma med förslag till förbättringar skall även behandla de skotska förhållandena.
Sheriff Courts. Dessa domstolar, som ha anor från 1100-talet, finnas i varje county. Efter sammanslagningar av en del counties var Skottland 1941 indelat i 14 Sheriffdoms med ett femtiotal tingsställen.
De handlägga de allra flesta slag av brottmål och tvistemål. Kompetensen är i fråga om brottmål inskränkt på det viset att en Sheriff Court kan handlägga nästan alla mål men får ej döma till mer än två års fängelse. Undantagna domstolens kompetens äro mål om mord, förräderi samt våldtäkt och en del andra otuktsmål. I tvistemål finnes ej såsom för County Courts i England någon begränsning till visst högsta värde hos tvisteföremålet, men liksom den engelska motsvarigheten kan Sheriff Courts ej upptaga skilsmässomål (men väl ge separation orders och utdöma underhållsbidrag m. m.) och en del andra statusmål. Även vissa andra specialmål måste gå till Court of Session. I några fall, där tvisten rör sig om minst 1,000 punds värde, har part rätt att, om han så önskar, få målet överfört till Court of Session. Däremot kunna mål, där tvisteföremålets värde uppgår till högst 50 pund endast upptagas av Sheriff Courts. Här är ej ens fullföljd till Court of Session tillåten.
Antalet egentliga tvistemål (mål handlagda enligt Summary Procedure eller vid Small Debts Court ej medräknade) uppgick vid Sheriff Courtstill 11,555 år 1938 (därav fordringsanspråk 4,815, skadeståndsmål 789, hyresmål 466 och äktenskapsmål 274). Antalet, civila ärenden i övrigt, däribland även administrativa, var 69,247. År 1944 hade antalet tvistemål sjunkit till 5,861, minskningen berörde främst fordringsanspråken, som endast voro 1,561.
För varje Sheriffdom finns en Sheriff, även kallad Sheriff Principal, och några Sheriff-Substitutes (närmast en slags tingsdomare).
Till Sheriff utses i regel en av de ledande advocates. För att kunna bli Sheriff måste man antingen vara advocate med minst 5 års praktik eller också Sheriff-Substitute med lika lång tjänstgöring. De flesta Sheriffs ha sitt ämbete såsom bisyssla vid sidan av advokatverksamheten.
För att bli Sheriff-Substitute måste man ha fem års praklik såsom
advocate eller solicitor. Lönen varierar mellan 1,100 och 1,750 pund. Till skillnad mot en Sheriff Principal kan en Sheriff-Substitute ej fortsätta privatpraktiken. Han har heltidstjänst. Detta avser avlönade Sheriff-Substitutes. En Sheriff kan emellertid till Honoriary Slieriff-Substitutes utnämna personer han anser lämpade härtill. De få samma kompetens som de avlönade.
Mot en Sheriff Courts dom i tvistemål kan man, med redan angivet undantag, fullfölja talan till the Inner House of the Court of Session. I brottmål är andra och sista instans the High Court of Justiciary.
En egendomlighet för Sheriff Courts — som på sätt och vis har sin motsvarighet hos Court of Session och High of Justiciary — är att man till Sheriff Principal kan klaga över domar meddelade i tvistemål av en Sheriff-Substitute.
The Court of Session. Denna domstol, som bildades redan 1532, motsvarar the Supreme Court of Judicature i England. Den är således en tvistemålsdomstol och har en avdelning, the Outer House, för dömande i första instans, och en annan, the Inner House, för dömande i andra instans. Den har vidare översyn över landets lägredomstolar.
I domstolen tjänstgöra tretton domare, därav fem i the Outer House och fyra i vardera av de två divisioner, vari the Inner House är delad. Växeltjänstgöring förekommer vid behov. President för domstolen och ordförande i första divisionen av Inner House är the Lord President (årslön 5,000 pund). Ordföranden för den andra divisionen är the Lord Justice Clerk (lön 4,800 pund). De övriga domarna kallas Lords Ordinary och ha en lön om 3,600 pund.
The Outer House. The Outer House kan upptaga alla slags tvistemål från Skottland med det tidigare nämnda undantaget för smärre skuldfordringsmål. Den är exklusivt forum för bl. a. skilsmässor. Varje mål handlägges av en domare (ang. jury se nedan). Tidigare fanns möjlighet för part att välja viss domare (och i Inner House division). Denna rätt borttogs 1933. Samtidigt infördes the Summary Procedure, närmast ett slags skiljedomsförfarande, där parterna kunna begära att viss Lord Ordinary handlägger målet enligt ett summariskt förfarande.
Antalet mål i Outer House är ej särskilt högt. År 1938 handlades sammanlagt 2,012 mål och 1944 3,002. Ökningen berodde helt av äktenskapsmålen. Denna avdelning som främst omfattar skilsmässorna steg från 839 till 1,779 och år 1945 till 2,264. Den största gruppen härnäst är skadeståndsmål (346 år 1938 och 167 år 1944). Därefter komma skuldfordringsmål (debts) (78 resp. 51).
Mot ett avgörande av the Outer House har man rätt att klaga till the Inner House (reclaim).
The Inner House. Av det föregående framgår att the Inner House är andra instans i tvistemål, som begynt i Sheriff Courts och the Outer House (betr. mål ursprungligen avgjorda av en Sheriff-Substituteeventuellt tredje instans). Härtill komma mål från ytterligare några
civila domstolar, t. ex. Lyon Court och Dean of Guild Court ävensom besvär i åtskilliga administrativa mål.
Såsom nämnts består Inner House av två divisioner. The Lord President har befogenhet att bilda en tredje division av tre Lords Ordinary, som normalt tjänstgöra i Outer House. — Varje mål i Inner House skall avgöras av minst tre domare.
Talan mot en dom av Inner House kan fullföljas till House of Lords enligt i stort sett samma regler, som gälla för Court of Appeal i England.
House of Lords. Tidigare var skotska parlamentet högsta instans i civilmål. När detta slopats genom the Treaty of Union 1707, övergick domsrätten till House of Lords.
The High Court of Justiciary. High Court bildades 1672 och handlägger brottmål. Liksom Court of Session är den en centraldomstol med, frånsett vissa särskilt undantagna förseeelser, obegränsad kompetens och dömer i både första och andra instans. Domstolen har vidare en civil jurisdiktion. Den upptar nämligen besvär över domar meddelade i Small Dept Court (vilka besvär kunna grundas på att domaren varit mutad, inkompetent eller gjort sig skyldig vissa andra fel). Domarna äro desamma som sitta i Court of Session men ha andra titlar. Så kallas Lord President här Lord Justice General och Lords Ordinary heta Lords Commissioners of Justiciary. Endast Lord Justice Clerk har kvar sin titel. Domarna i dessa högre domstolar kallas även Senators of the College of Justice.
I första instans avgöras målen av en domare jämte jury.
Liksom High Court domarna i England resa domarna vid den skotska High Court omkring och hålla ting ute i landet. Därvid handläggas dock inga besvärsmål.
Mot ett avgörande av High Court såsom första instans kan man — i viss utsträckning — klaga och målet avgöres då av tre domare inom domstolen. På samma sätt handläggas besvär från Sheriff Courts och polisdomstolarna. — Vidare fullföljd är icke tillåten. High Court of Justiciary är sålunda högsta instans för brottmål.
CIVILPROCESSEN.
Utmärkande drag för den skotska civilprocessen äro de vida möjligheterna att avpassa förfarandet efter målens natur. Särskilda tids- och kostnadsbesparande processarter finnas för mål om ringa värden eller där bevisfrågan är mindre väsentlig. Vid Sheriff Courts finns sålunda tre huvudprocesstyper: Ordinary Actions, Summary Procedure och Small Dept Court. Vid Court of Session har man vid sidan av Ordinary Actions även det skiljedomsliknande Summary Procedure. I form av Special Case kan ett mål, där endast rättsfrågan är tvistig, få särskild handläggning och då omedelbart börja i Inner House.
Förberedelsen i tvistemål är genomgående mycket enklare och mer praktiskt utformad än i England. Vidare förekommer ej den stora olägenheten av att dag för huvudförhandling ej utsättes i god tid.
Av visst principiellt intresse är att man vid huvudförhandling, däri jury ej deltager (jury förekommer i tvistemål men endast i mycket ringa omfattning), såtillvida gör avsteg från muntlighetsprincipen att parternas yrkanden och grunderna därför ej utsägas; ej heller uppläsas eller refereras skriftliga bevis. Domaren har givetvis i förväg tillgång till vad som sålunda ej foredrages.
Förfarandet i första instans. Court of Session. Ordinary Action. Förberedelsen börjar med en slags stämning, Summons, som vanligen uppsättes av en advocate, och som består av fyra avsnitt. Den första, formella delen anger parternas namn och innehåller en uppmaning till svaranden att, om han har »any good reasons» gentemot bifall till käromålet, skall han anmäla sig (enter appearance) vid domstolens kansli inom viss tid (7 dagar efter delgivningen om han är bosatt i Skottland; eljest 14 dagar) vid äventyr av tredskodom. Denna del av the Summons undertecknas av kärandens solicitor.
Härefter följer the Conclusion, vilken i korthet anger kärandens yrkande, t. ex. »betalning till käranden av ettusen pund jämte 5 % ränta från domens dag ävensom rättegångskostnader» eller »äktenskapsskillnad mellan parterna på grund av svarandens otrohet».
Den tredje delen av the Summons kallas the Condescendence och redovisar i olika punkter de fakta på vilka käranden grundar sin talan. Denna del är av väsentlig betydelse i två hänseenden. Dels måste härangivas samtliga de faktiska omständigheter, vilka krävas för att man skall kunna komma till den juridiska konklusion, vartill käranden syftar. Om något saknas, riskerar man invändning från motsidan, att man ej har »a relevant case». Vidare är käranden vid huvudförhandlingen berättigad att föra bevisning endast om vad han angivit i the Condescendence.
Slutligen kommer the Pleas in Law, som kortfattat ange de rättsliga grunderna för käromålet.
Delgivningen av the Summons (som dock först måste åsättas ett kungligt sigill) ombesörjes av solicitorn och kan exempelvis ske medelst rekommenderat brev. När detta är gjort, och tiden för svarandens anmälan om bestridande utgår, inlämnas the Summons (med delgivningsbevis), kärandens skriftliga bevis med flera handlingar till domstolen, som alltså först på detta stadium börjar medverka i förberedelsen. Målet införes i the Calling List, som anslås i domstolslokalen. Den svarande, som anmäler bestridande (senast dagen efter anslaget) skall sedan inom en vecka ingiva skriftligt genmäle (undertecknat av Counsel). Detta skall punkt för punkt lämna svar på uppgifterna i tlie Condescendence och även innehålla Pleas in Law. Svaranden har sålunda att vitsorda de fakta han vet vara sanna samt bestrida de övriga eller svara »icke kända och icke vitsordade».
Kärandens solicitor lånar nu genmälet och sammanställer det med the Summons, därvid under varje särskild punkt i the Condescendence införas svarandens uppgifter. Denna sammanställning, som vanligen dupliceras (el. tryckes), kallas the Open Record. Två exemplar lämnas
till domstolen och varje motparts solicitor skall erhålla minst sex kopior, vilket skall vara gjort inom en vecka från tiden för genmäle. Målet utsattes att komma inför en domare på dennes Adjustment Roll. Till denna förhandling ha parterna tillfälle att ändra och modifiera sina uppgifter i the Open Record. Göras inga invändningar, som skola behandlas på detta stadium av processen, meddelar domaren beslut, som närmast innebär att målet är färdigt för handläggning (closes the Record). Han bestämmer även vad slags handläggning målet skall få. Kärandens solicitor gör på grundval av den ändrade Open Record iordning the Glosed Record, som mångfaldigas (motparten skall ha inte mindre än femton exemplar).
I samband med Closing of the Record kunna parterna framställa preliminary pleas, processuella invändningar, som exempelvis syfta till målets avvisande eller avgörande utan huvudförhandling. En sådan invändning kan vara att domstolen ej är kompetent att avgöra målet. En annan och vanligare är att motpartens talan ej är av relevans. Käranden kan göra gällande att, även om de av svaranden åberopade faktiska omständigheterna visas vara sanna, så inverka de ej på käromålet. Svaranden kan på motsvarande vis hävda att kärandens fakta äro utan relevans för dennes yrkande. Göres någon sådan invändning, uppföres målet på the Procedure Roll och handlägges inför domaren. Mot dennes avgörande får särskild talan fullföljas efter liknande regler, som gälla för dom efter huvudförhandling.
Bestämmelser om editionsplikt finnas och kunna tillämpas under förberedelsen.
Closing of the Record är ett mycket viktigt skede i processen, eftersom parterna äro bundna av vad de nu anfört och endast i viss utsträckning och med domstolens tillstånd kunna få göra ytterligare ändringar. Bevisningen vid huvudförhandlingen får exempelvis endast avse att styrkade fakta, som intagits i the Closed Record. Vid detta stadium bli även handlingarna i målet offentliga.
Sedan domaren bestämt vad slags huvudförhandling som skall följa (exempelvis om det skall vara med eller utan jury), fastställer tlie Principal Clerk dag för handläggningen. I regel blir denna först omkring fyra månader senare eller inemot ett halvår efter det förberedelsen började.
Huvudförhandlingen är i stort sett lik den engelska. En väsentlig olikhet är dock att handläggningen börjar direkt med att kärandeombudet hör sina vittnen. (Endast om jury medverkar lämnar ombudet först en kort redogörelse för målet.) Domaren måste därför vara förberedd och ha läst pleadings. Vid Court of Session måste en advocate anlitas som ombud eller biträde, medan part vid Sheriff Court kan företrädas av en solicitor. Vittnesförhören tillgå på samma sätt som i England. Vittnena få emellertid icke vara inne i rättssalen, innan de höras (med undantag för parterna själva). Särskilda regler ange, hur ett vittne skall instängas i vittnesrummet och att endast solicitorn för den part, som åberopat vittnet, får träffa honom där.
Sedan kärandeombudet hört sina vittnen, anger han sina skriftliga bevis och andra handlingar — exempelvis protokoll över vittnesförhör utom rätta med sjuk person. Dessa handlingar äro samlade i »the process» och numrerade. De uppläsas ej.
Härefter hör svarandeombudet sina vittnen och anmäler sina handlingar, och sedan bevisningen sålunda förebragts, komma ombudens anföranden. I olikhet mot England är det icke vanligt att dom avkunnas omedelbart, utan domaren brukar nästan alltid »make avizandum», d. v. s. meddela att han vill tänka på saken.
I skadeståndsmål kan deldom givas i frågan om skadeståndsskyldighet föreligger.
Den muntliga bevisningen upptecknas av en officiell stenograf, som även antecknar åtskilligt av diskussioner om formalia med mera. Det antecknade uppläses ej och kontrolleras ej heller på annat sätt. Ej heller göres utskrift annat än om målet går vidare.
Summary Procedure. Den ordinarie civilprocessens relativa långsamhet och dyrbarhet har i Skottland liksom på många andra håll främjat uppkomsten av skiljemannaförfarande (arbitration) vid sidan av domstolarna. Emellertid visade det sig att ej heller detta tillvägagångsätt alltid blev så snabbt eller billigt, varför 1933 en ny processform infördes, som innebär, att en av parterna vald domare vid Court of Session kan avgöra tvister efter ett mycket snabbt och enkelt förfarande.
Med undantag för statusmål kan förfarandet användas vid alla slags tvistemål, som ligga inom kompetensen för Court of Session (värdet måste alltså överstiga 50 pund). Parterna jämte domaren överenskomma om vilken procedur som skall tillämpas. Den bevisning som förebringas skall icke tagas ned i stenogram och protokolleras annat än om parterna så önska. Domaren kan, om skäl föreligger, besluta att målet helt eller delvis skall handläggas »in chambers» d. v. s. icke offentligt. I lagtexten har särskilt angivits att målen skola behandlas med minsta möjliga dröjsmål. Det har också visat sig möjligt att i praktiken avgöra ett mål inom kortare tid än en vecka (från dagen för ansökan om skiljedomsförfarande) .
Talan får icke föras mot dessa domar.
Special Case. Ett annat specialförfarande står öppet för parter, vilka äro överens om de faktiska omständigheterna men vilja få rättsfrågan prövad av domstol. De kunna här vända sig direkt till Inner House och kunna, om de så önska, förklara sig avstå från rätten att senare fullfölja talan till House of Lords.
Sheriff Courts. Ordinary Action. Förfarandet här är i stort sett detsamma som vid Court of Session och den största praktiska skillnaden — förutom närheten till tingsstället — är att processen vid Sheriff Courts är både billigare och snabbare.
Summons motsvaras av en av käranden eller dennes solicitor uppsatt writ och en av domstolen utfärdad warrant. The writ upptager parternas namn och kärandens krav (lika kortfattat som i the Conclusion),
varefter följer the Condescendence och Pleas in Law. Den inges till domstolen, där en tjänsteman utfärdar en warrant, som uppmanar svaranden att, om han har för avsikt att bestrida käromålet, anmäla sig hos domstolen inom viss tid (7 dagar från delgivningen, om han är bosatt i Skottland, eljest 14 dagar). Sedan sådan anmälan inkommit, uppföres målet (is tabled) att förekomma inför domaren. Genmäle (samma som vid Court of Session) skall inges inom 6 dagar från the tabling och tidigast 4 dagar därefter sker the Adjustment inför domaren. Till dess har the Open Record utarbetats. Denna muntliga förhandling får, om icke särskilda skäl visas, endast uppskjutas att förekomma ytterligare en gång. Part måste yttra sig över varje av motparten angiven faktisk omständighet, vid äventyr att eljest anses ha vitsordat den. Editionsplikt och viss möjlighet till komplettering av the pleadings finnes här lika väl som vid Court of Session, och på samma sätt som där iordningställes the Closed Record sedan förberedelsen avslutats. Även reglerna om preliminary pleas äro likartade.
Part har rätt att i vissa mål, där tvisteföremålets värde överstiger 1,000 pund (el. 50 pund om året) få målet remitterat till Court of Session, om han begär det inom 6 dagar från the Closing of the Record. Domaren bestämmer dag för huvudförhandling och kan därvid ge närmare föreskrifter angående denna. Juryförhandling kan i vissa mål förekomma på parts begäran.
Gången av huvudförhandlingen är densamma som vid Court of Session. Protokoll behöver dock ej föras i samma utsträckning eller på samma sätt. Bevisningen må nämligen antecknas av domaren, domstolens clerk eller en stenograf. En utsaga kan antecknas i berättande form eller i form av frågor och svar. Domaren kan, om han tycker det är lämpligt, diktera för the clerk eller stenografen, vad som skall antecknas. Ifrågasättes riktigheten av vad som protokollerats, kan domaren göra nödiga ändringar. I jurymål gälla andra regler för protokollföringen. Då skall, om icke parterna förklarat sig vilja avstå från protokollering, stenograf anlitas.
Handläggningen skall så långt det är möjligt fortgå utan uppehåll. Domaren har dock rätt att efter parternas hörande besluta uppskov. Dom skall meddelas med minsta möjliga dröjsmål.
Summary Procedure. Såsom summary case skola behandlas dels alla mål (utom dem som handläggas i Small Dept Court och en viss annan grupp), som avse betalningsförpliktelse av belopp upp till 50 pund och dels alla mål, där parterna antingen medge att målvärdet ej överstiger denna summa eller ändock överenskomma om tillämpning av summary procedure.
I a summary case har domaren fria händer att förordna om det förfarande han finner lämpligt i det enskilda fallet. Exempelvis är skriftligt genmäle ej nödvändigt. Vid målets handläggning skall bevisningen ej protokollföras, såvida icke domaren på hemställan av part så bestämt. Har i ett mål inför en Sheriff-Substitute bevisningen ej antecknats, är fullföljdsrätten till Sheriff Principal inskränkt till rättsfrågor.
Small Dept Court. Denna processform är gammal. Fortfarande gäller i åtskilliga hänseenden 1837 års författning på området. Dess syfte är att tvister om smärre värden skola kunna behandlas snabbt och billigt. Namnet »Small Dept» täcker ej på långt när de måltyper, som ifrågakomma. Utom rena skuldfordringsmål kunna exempelvis upptagas yrkanden om återbekommande av lös egendom, vräkning (domstolen kan då kallas Summary Removing Court) och utomobligatoriskt skadestånd. Den praktiska gränsen består däri, att tvisteföremålets värde ej får överstiga 20 pund (utom ränta). Det är dock intet som hindrar och det förekommer ofta i praktiken, att det verkliga värdet ligger högre, men för att få använda sig av denna processform inskränker sig käranden till att yrka högst 20 pund.
Förberedelsen är inskränkt till ett minimum. Ingen särskild stämningsansökan delges svaranden. En Summons eller Complaint, där endast yrkandet och grunden för det i korthet anges, undertecknas av en domstolstjänsteman och delges svaranden, som samtidigt instämmes till rätten. Stämningstiden är 6 dagar. Något genmäle inges ej före målets handläggning.
Vid sidan av denna regelmässiga gång kunna i Small Dept Court mål avgöras som först behandlats som Ordinary Action, men som domaren hänskjutit dit. Har remitteringen gjorts av en Sheriff-Substitute kan klagan över beslutet föras till Sheriff Principal.
Enas parterna om framställning om remittering till Small Dept Court, skall så ske.
På motsvarande sätt kan domaren, om han finner sakens betydelse fordra det, på vilket stadium som helst av ett mål i Small Dept Court, remittera det till listan över ordinarie mål. Det kommer då att behandlas på samma sätt som om det redan från början handlagts enligt enligt reglerna för Ordinary Actions.
Vid handläggningen inför domaren i Small Dept Court kunna parterna representeras av ombud. Före 1889 fick part anlita juridiskt utbildat ombud eller biträde endast efter särskilt tillstånd av domstolen.
Enligt ännu gällande regler från 1837 skall domaren höra parterna muntligen, förhöra vittnen på ed och även förhöra parterna på ed, då skäl därtill föreligga. Här möter man två avsteg från de vanliga principerna för en brittisk domstolsförhandling: domaren sköter förhören och parterna kunna höras utan edgång.
Det förekommer ofta att domen ej meddelas omedelbart, vilket dock lagstiftaren tänkt sig. Domslutet antecknas på samma handling som the Summons och kan i stort sett verkställas omedelbart.
Protokoll över handläggningen föres icke (domstolens clerk för enmålförteckning). Ej ens grunderna för parternas talan (the Pleadings) antecknas. Önska parterna protokollföring, kan domstolen lämna medgivande därtill men målet måste sedan behandlas som en ordinary action.
Mot en dom i Small Dept Court är fullföljd tillåten endast i mycket begränsad omfattning. Grunderna för fullföljd ha angivits ovan vid avsnittet om High Court of Justiciary, som i detta fall är andra instans.
Mål fullföljda från Outer House. Klaganden skall inom 21 dagar från domen ingiva (i 5 ex.) anmälan om fullföljd (reclaim),varom motparten skall ha underrättats. Samtidigt skall till domstolen överlämnas fem avskrifter av the Closed Record och den överklagade domen. Så snart som möjligt därefter skall ytterligare inlämnas fem avskrifter av protokollet över bevisupptagningen och av skriftliga bevis. (Ytterligare 5 kopior av alla dessa handlingar skola lämnas för att utdelas till bl. a. advokatorganisationer.) Något skriftligt genmäle förekommer ej. Klagandens motpart kan dock inom viss mycket kort tid låta på besvären anteckna »Opposed as incompetent», vilket medför särskild behandling av målet.
Målet avgöres efter muntlig förhandling liknande den vid Court of Appeal i England. Materialet framlägges av parternas advokater. I Inner House börjar Junior Counsel för klaganden följd av motsidans Junior och därefter tala Senior Counsel. Dom meddelas i regel ej omedelbart.
Mål avgjorda i Sheriff Courts. De flesta tvistemålen i Sheriff Courts handläggas i första instans av en Sheriff-Substitute. Part, som är missnöjd med dennes dom, kan inom tre månader klaga antingen till Sheriff Principal eller till the Inner House of Court of Session.
Om målet går till the Sheriff Principal, kan denne antingen låta parterna utveckla sin talan i var sin skrift eller också höra dem muntligen. På begäran av båda parterna kan han dock, om han finner det lämpligt, avgöra målet utan vare sig skriftväxling eller muntlig handläggning.
Har klaganden vänt sig till the Inner House, blir förfarandet — liksom då någon klagar över dom av en Sheriff Principal (klagotid tre månader) — likartat med det i mål från tlie Outer House.
STRAFFPROCESSEN.
Medan den materiella straffrätten numera är i stort sett densamma för England och Skottland, skiljer sig den skotska straffprocessen ännu i väsentliga avseenden från den engelska.
Så ha fredsdomarna exempelvis ej på långt när samma betydelse som i England. Ingen motsvarighet till Quarter Sessions finns och, såsom redan nämnts, är det endast i the Burghs, som fredsdomarna överhuvud taget döma. Vidare är den förberedande handläggningen av mål, som skola remitteras till högre domstol, ytterst summarisk och vittnesförhör förekommer ej där.
En annan olikhet, som berör lekmännens deltagande i rättsskipningen, är att en jurys utslag ej behöver vara enhälligt utan att det räcker med majoritetsbeslut. Juryn har dessutom ett alternativ utöver »guilty» och
»not guilty», nämligen »not proven», vilket användes då bevisningen ej är fullt tillräcklig.
Bland övriga skotska särdrag kunna nämnas det statliga åklagarväsendet och inskränkningen av fullföljdsrätten till två instanser (intet mål kan gå längre än till High Court of Justieiary). Slutligen har man ju i England ingen egentlig motsvarighet till Sheriff Court såsom brottmålsdomstol.
Det finns två processtyper för brottmålen: Solemn Procedure och Summary Procedure. Den förra användes vid grövre brott (indictable offences). De kanske viktigaste olikheterna mellan de två typerna är att vid Solemn Procedure den tilltalade alltid är häktad (eller fri mot borgen) och, om han bestrider åtalet, skall ansvarsfrågan avgöras av jury. Vid Summary Procedure förekommer ej jury.
Åklagarväsendet. Det statliga polis- och åklagarväsendet står under ledning av the Lord Advocate. Närmast honom är the Solictor General och ett antal advocates-deputes. Dessa utföra åtalen vid High Court of Justieiary. Vid Sheriff Courts tjänstgöra såsom åklagare the Procurator-Fiscals, och vid polisdomstolarna burgh prosecutors. En Procurator-Fiscal är nära knuten till sin Sheriff Court. Han leder förundersökningarna i brottmål. Han handhar även de ärenden om misstänkta dödsfall, som i England tillkomma the Coroner's Court.
Rätten till enskilt åtal är starkt begränsad. För att kunna föra ansvarstalan måste en enskild part erhålla medgivande av the Lord Advocate. Om denne vägrar, kan tillstånd givas av High Court.
Förfarandet i första instans. Summary Procedure. Enligt Summary Procedure handläggas alla mål vid polisdomstolarna samt smärre mål vid Sheriff Courts. För grövre brott måste Solemn Procedure tillämpas, för en mellankategori har åklagaren valrätt mellande två formerna. Särskilda straffmaxima äro föreskrivna för brott handlagda enligt Summary Procedure (lägre för polisdomstolarna än för Sheriff Courts). Vissa mål få handläggas endast inför Sheriff Courts.
Ett åtal anhängiggöres genom en complaint, vari åklagaren i korthet beskriver den handling han lägger vederbörande till last. Om återfall kan grunda straffskärpning, anges tidigare ådömda straff. Vid statutory offence (förseelse mot viss skriven författning till skillnad mot common law offence, d. v. s. brott, som straffas med stöd av sedvanerätt) anges straffmaximum.
The complaint inges till domstolen, och domaren kan, vad saken än rör, meddela beslut om anhållande av den misstänkte eller tillstånd till husundersökning. Domaren utsätter även »diet», d. v. s. dag för målets handläggning.
Härefter delges den misstänkte the complaint med därå tecknade beslut (å samma handling redogöres även senare för all handläggning, inkl. domens innehåll). Delgivning skall ske senast 48 timmar före målets handläggning.
Förfarandet vid handläggningen är, bortsett från att här ej förekommer jury, liknande det vid Solemn Procedure. Målet kan avgöras redan vid första rättegångstillfället, men åtskilliga möjligheter till uppskov finnas. Till skillnad mot vad fallet är vid Solemn Procedure gäller parts erkännande av fakta. Liksom juryn där har domaren (resp. domarna vid Police Courts) här att välja mellan »guilty», »not proven» och »not guilty». Vid lika röstetal mellan domare i skuldfrågan skall den tilltalade anses befunnen not guilty. Den muntliga bevisningen nedtecknas ej annat än då detta är särskilt stadgat. Protokollet kommer därför endast att omfatta åklagarens yrkande, svarandens inställning därtill (the plea), anteckning om åberopade skriftliga bevis samt domen.
Den tilltalade har, sedan bestämmelserna om besvär i the Ileritable Jurisdictions Act 1746 blivit obsoleta, två olika besvärsmöjligheter: Suspension (eventuellt jämte Liberation) och Appeal by Stated Case. För åklagaren står endast den senare vägen till buds. Suspension grundas på sedvanerätt. Den tager sikte på olaga domar, där felaktigheten exempelvis beror på bristande formell kompetens, brist på relevans i åtalet eller orättmätighet från domarens sida.
Appeal by Stated Case infördes 1875 och kan användas mot alla domar enligt Summary Procedure, men kan endast avse rättsfrågor.
Solemn Procedure. Alla mål, som gälla indictable offences, börja med att den misstänkte anhålles. Detta kan i vissa fall ske utan särskilt tillstånd och eljest efter beslut av en fredsdomare eller en Sheriff-Substitute.
Den anhållne blir senast inom 48 timmar ställd inför en fredsdomare och har där, sedan åtalet angivits och eventuellt utvecklats, tillfälle att göra en deklaration, vilken antecknas. Inga vittnesförhör förekomma. Om fredsdomaren finner det vara a prima facie case, hänskjuter han målet till vidare handläggning. Den misstänkte får, med vissa undantag, hållas i häkte högst 110 dagar från dagen för denna remittering. Motsvarande tidsbegränsning finnes ej i England.
Nästa steg, sedan utredningen fortskridit tillräckligt långt, är utfärdandet av the indictment, som motsvarar the complaint, och som delges den misstänkte tillsammans med uppgift på vilka skriftliga bevis och vittnen som komma att åberopas. Den misstänkte har icke rätt att taga del av polisutredningens resultat.
Samtidigt med delgivningen av the indictment instämmes den misstänkte till två diets, d. v. s. rättegångstillfällen, den första tidigast inom sex dagar. Vid denna första diet, som alltid är vid en Sheriff Court och inför enbart en domare, har den tilltalade att taga ställning till åtalet; d. v. s. om han ej gör invändning om otillräknelighet el. dyl. skall han förklara sig skyldig eller icke skyldig. Är målet av sådan natur, att det kan avdömas vid the Sheriff Court, skall den som medger åtalet dömas redan vid denna första diet. Uppskov för meddelande av dom är dock möjligt. Finner domare i ett bestritt mål att de fakta varpå åklagaren grundar sin talan ej konstituerar brott, frikännes den tilltalade omedelbart.
Om den senare diet hålles inför High Court, omprövas vad som förekommit vid the Sheriff Court. — Den som förklarat sig skyldig dömes på vanligt sätt utan jury. Det är tillåtet att ändra ställningstagande ännu vid andra diet, såväl vid Sheriff Court som vid High Court.
Handläggningen i de mål, där jury skall tillsättas, är likartad vid båda domstolarna. Sedan juryn utsetts, läser domstolens clerk ansvarsyrkandet och omtalar eventuella särskilda invändningar (såsom otillräknelighet). Härefter avlägger juryn ed, varpå åklagaren framlägger sin bevisning, följd av svarandesidan. När detta är färdigt, komma anföranden riktade till juryn. Även här börjar åklagaren; därefter kommer svaranden eller hans advocate och slutligen domaren.
Juryn har så att taga ställning till skuldfrågan. Som jag redan nämnt, fäller majoriteten utslaget, och utöver guilty och not guilty finnes alternativet not proven.
Skotska jurister framhålla, att juryn i England lätt kan få förutfattad mening om den tilltalade på grund av tidningsartiklar från den förberedande rannsakningen vid Petty Sessions, medan något sådant ej är möjligt i Skottland, där inga vittnesförhör förekomma före handläggningen inför juryn. Liksom i England få uppgifter om tidigare bestraffning i regel ej framläggas för juryn.
Befinnes den tilltalade skyldig vid en Sheriff Court, kan domaren, om han anser det straff han själv äger utmäta ej tillräckligt, remitteraden tilltalade till High Court för straffs ådömande.
Rättegången inför juryn skall upptagas på stenogram. Härvid skall hela handläggningen medtagas, varvid inbegripes dels diskussioner om varje invändning om åtalets relevans, om jäv mot juryman och om alla frågor, som uppkomma under handläggning tillika med domstolens beslut i dessa hänseenden, dels bevisningen, som förebragts och varje uttalande (statement), som gjorts av den tilltalade eller för dennes räkning, dels domarens summing up och advokaternas anföranden och dels juryns beslut och domarens utslag.
Mot domen i mål enligt Solemn Procedure får ej åklagaren besvära sig. Fram till 1926 hade den som dömdes endast de ytterst begränsade möjligheter till överklagande, som erbjudes av rättsmedlet Suspension (se ovan). 1926 tillkom emellertid Criminal Appeal Aet och enligt den får person, som fälles till ansvar efter indictment, besvära sig i motsvarande utsträckning, som man i England får klaga till Court of Criminal Appeal (se SvJT 1948 s. 549).
Förfarandet i andra instans. Appeal by Stated Case. Anmälan skall göras till underrättsdomaren inom fem dagar från domen. The clerk vid underrätten gör härefter i ording »a draft Stated Case», vari redogöres för målets natur, vilka fakta som medgivits eller bevisats samt grunderna för utslaget. Parterna erhålla del av the case, vilket härefter justeras av domaren och tillsammans med handlingarna i målet sändes till High Court. Vid förhandlingen inför High Court skall den anklagade, om han är på fri fot, vara personligen tillstädes.
Proceduren förenklas väsentligt för den händelse åklagaren förklarar sig samtycka till att underrättens utslag häves.
Appeal efter Solemn Procedure. Vade anmälan skall göras inom tio dagar. Till High Court skola översändas ej endast utskrift av stenogram över bevisupptagningen vid huvudförhandlingen samt övriga handlingar i målet, utan även domarens anteckningar ävensom en av denne efter vade anmälan uppsatt skriftlig rapport, däri han framlägger sin åsikt om målet.
Den som klagar har rätt att personligen närvara vid förhandlingen inför High Court utom när besvären endast röra en rättsfråga. I sådant fall kan domstolen ge särskilt tillstånd.
Om den dömde så önskar, kan han framlägga sin talan skriftligen istället för muntligen och i sådant fall äger han ej muntligen vidare utveckla talan. Något skriftligt genmäle skall ej avges utan särskilt beslut därom. Vadesvaranden får utveckla sina synpunkter muntligen.
Domstolen kan höra vittnen (eller låta underrätten göra det), förordna om sakkunnigutredning genom särskilt tillsatt commissioner och kan även förordna sakkunnig att sitta med i rätten (utan röst).
BEVISRÄTTEN.
Bevisreglerna äro i stort sett desamma som de engelska, varför jag endast skall framhålla några olikheter och särdrag.
Parts erkännande av viss omständighet gäller utom i tvistemål även brottmål enligt Summary Procedure samt sedan 1933 i fråga om skriftliga dokument också i övriga brottmål.
Som jag redan framhållit få vittnen ej vara i rättssalen innan de höras.
Avläggandet av vittneseden sker mycket högtidligare än i England, där the usher (vaktmästaren) förestavar den eller där vittnet läser från ett anslag. I Skottland förestavas eden av domaren, stående med höger hand lyft och handflatan uppvriden mot vittnet.
I fråga om bevisuppskattning fordrar man i stor utsträckning två vittnen för fullt bevis. När det gäller en serie brottsliga handlingar eller vid indiciebevisning av brott, är det tillräckligt med ett vittne för varje enskild handling eller omständighet.
OM RÄTTEGÅNGSKOSTNADER.
Den skotska processen är i regel billigare än den engelska. En bidragande orsak härtill är, att de allra flesta mål kunna avgöras vid Sheriff Courts, där det räcker med att anlita en solicitor. Men även i mål, där en advocate engageras blir det ej lika dyrt som i England. Så är exempelvis genomsnittskostnaden i ett medgivet skilsmässomål vid Court of Session omkring 40 pund (65—85 pund vid High Court i London). Ett enklare bilskadeståndsmål kostar omkring 90 pund med
en Junior Counsel (England 100—150 pund). I alla större mål bruka Kings Counsel uppträda och arvodet till en sådan håller sig i Edinburgh vanligen mellan 25 och 30 pund om dagen (det utdömes dock i regel endast 20 pund från motsidan). Ersättningen till solicitors är synnerligen noga reglerad med bestämda belopp för en mångfald olika arbetsmoment.
I England är utskriften av stenografiska protokoll mycket dyrbar (se sid. 423), i Skottland kostar den endast 2 shilling per ark (om 250 ord), vartill dock kommer ersättningen till stenografen, som betalas av käranden och som varierar mellan 6 shilling 8 pence och 12 shilling 6 pence per timme (alltefter domstol och om utskrift sker eller ej).
Man har i Skottland länge givit medellösa hjälp till fri rättegång. Ett utmärkande drag har härvid varit, att advocates och solicitors i stor utsträckning ställt sig gratis till förfogande. I såväl brottmål som tvistemål kan den, som på grund av fattigdom är oförmögen att kära eller svara, bli uppsatt på the Poor's Roll, om han visar sig ha en probabilis causa litigandi. Till skillnad mot i England fordras i ett brottmål icke att domstolen finner det vara önskvärt i rättvisans intresse att vederbörande skall få juridisk hjälp.
För Court of Session utses för varje år ett antal advocates och solicitors, som skola stå till förfogande för dem som upptagas på the Poor's Roll. På samma sätt nomineras årligen inom varje Sheriff Courts område ett antal agents for the poor. Ersättning för advokaternas utlägg bestridas av allmänna medel. Som jag nämnt, arbeta advokaterna ofta gratis, men arvode kan exempelvis erhållas då förlorande motpart förpliktas ersätta rättegångskostnader.
Med det av Rushcliffe Committee framlagda förslaget om rättegångshjälp för England och Wales (se SvJT 1948 s. 558) till rättesnöre tillsattes i november 1945 en kommitté, som skulle skissera ett motsvarande förslag för Skottland. Denna kommitté har i utlåtande i maj 1946 såsom sina ledande principer framhållit en önskan, att så långt som möjligt bygga på redan befintlig grund och att säkra största möjliga rörlighet för systemet. Den poängterar »the ancient and honourable tradition of gratuitous representation of poor persons by Counsel and Solicitors incivil and criminal causes». Med hänsyn till olikheterna ifråga om den judiciella organisationen och proceduren har kommittén funnit det nödvändigt att föreslå åtskilliga avsteg från det engelska utlåtandet. Den väsentligaste ändringen, när det gäller möjligheten att erhålla rättshjälp, är att man i brottmål vill bibehålla den gamla skotska principen, att sådan skall kunna ges i alla mål oavsett vad som »ligger i rättvisans intresse».
Ytterligare avvikelse göres beträffande parts eget bidrag och även här till dennes förmån. En tilltalad, som bestrider åtalet, borde exempelvis aldrig behöva erlägga något bidrag, oavsett hans ekonomiska ställning. Beslut om rättshjälp bör enligt utlåtandet fattas av lokala kommittéer av advokater.
Fullföljder i tvistemål. Fullföljder i brottmål.
Rättshjälp föreslås kunna givas vid alla domstolar, där solicitors och advocates ha rätt att uppträda; dock med viss inskränkning för Small Dept Court.
I fråga om solicitors och advocates föreslår kommittén, att dessa frivilligt skola få anteckna sig på listor över dem, som kunna anlitas av part med rättshjälp.
Vidare föreslås, att vederbörande domstol skall få rätt att nedsätta beloppet av expenser, som utdömas av förlorande part med rättshjälp, och att i intet fall skall utdömas kostnader utöver det belopp parten haft att erlägga som bidrag till sin egen processföring.
Det framlagda programmet skulle få stor omfattning. De årliga kostnaderna beräknas nämligen till något över 260,000 pund (varav 60,000 i förvaltningskostnader). Redan nu är antalet personer upptagna på the Poor's Roll förhållandevis stort. Av 2,264 skilsmässomål 1945 voro inte mindre än 840 »Poor cases».