Göta hovrätt återinvigd. Som bekant ha Göta hovrätts lokaler ombyggts i samband med processreformen. Tre sessionssalar i hovrättshuset vid Hovrättstorget ha fått ny inredning, avpassad för muntliga förhandlingar, och genom att ta i anspråk aktuarie- och advokatfiskalsexpeditionerna samt biblioteket har man erhållit erforderliga biutrymmen för överläggningsrum, rum för vittnen, åklagare, advokater och allmänhet m. m. Presidentens och hovrättsekreterarens lokaler ha undergått renovering. Rum för ledamöter och övrig personal, aktuarieexpedition, bibliotek och handarkiv ha erhållits genom en ombyggnad av hovrättens arkivbyggnad. Hovrättens 6 000 hyllmeter omfattande arkiv har överförts till en nyinredd flygel av fängelset i Jönköping.
De ombyggda lokalerna återinvigdes av justitieministern, statsrådet Zetterberg, vid en enkel högtidlighet i hovrätten d. 7 maj 1949. Om vad som därvid förekom förmäler Göta hovrätts protokoll följande:
Utdrag av protokollet, hållet inför Kungl. Maj :ts och Rikets Göta hovrätt i Jönköping den 7 maj 1949.
§ 1.
Med anledning av justitieminister Zetterbergs besök i Kungl. hovrätten denna dag hade samtliga ledamöter, fiskaler och fiskalsaspiranter samlats i plenisalen, där presidenten Laurin hälsade justitieministern välkommen med ett tal av följande lydelse:
»Herr Statsråd! När Ni för ett ögonblick sedan gick över hovrättstorget, syntes det inget märkvärdigt på Göta hovrätts fasad. Den låg där lika vördnadsfull, men ändå skön, som våra fäder för jämnt 300 år sedan byggt den åt oss, i sin mäktiga gråskimrande massa. Precis sådan har den tett sig för många andra höga gäster, som under dessa tre sekler kommit hit, och sådan har den tett sig för stadens inbyggare. Så tedde den sig således också för Er själv, då Ni som barn först nalkades denna hovrätt, vars son Ni är. Och på samma sätt som för 100 år sedan ter sig det yttre av vår byggnad på andra sidan parken. Även Göta hovrätt som institution, som domstol, har i dag samma fasad som under alla gångna år, och den fyller — låt vara att området ändrats — i stort sett samma uppgift som klagomur i rättegångar från sitt område. Men i det inre har förvisso under det sista året en revolution ägt rum, större än någon tidigare i hovrättens historia. Ni vet väl vad den innebär, eftersom Ni så livligt själv medverkat till den. Uppför dessa gamla trappor träder inte längre bara hovrättsjurister med sina portföljer eller advokater med sina klagoskrifter utan dagligen också människor av alla yrken och stånd, som här söker sin rätt eller som här skall vittna om andras rätt. Förhandlingarna med dessa människor och hela det nya arbetssättet har krävt helt nya lokaler, och dessa står nu i stort sett färdiga. Göta hovrätt visar dem i dag med glädje och stolthet för Er, rättsskipningens högste vårdare, tackar Er för den välvilja och den frikostighet, som statsmakterna visat vid ombyggnad och inredning, tackar för Ert stora personliga intresse härför och hälsar Er här hjärtligen välkommen. Hovrätten välkomnar och tackar samtidigt övriga representanter för justitiedepartementet, expeditionschefen Bruno och lagbyråchefen Lassen.
Ingen annan nu levande domstol i vårt gamla land har väl så länge som Göta hovrätt fått arbeta i samma byggnad — vi kan säga att vi nu står i Sveriges äldsta domstolsbyggnad. Seklernas och murarnas tyngd framhäver ansvaret för oss, som i nutiden uppbär Göta hovrätts namn. Vi ha i dessa dagar haft den utomordentliga glädjen att konstatera — liksom jag hoppas dagens gäster skall göra — att det lyckats att inom dessa gamla murar skapa anordningar, som är väl lämpade för den nya tidens krav. Liksom det sålunda lyckats att här i det yttre både praktiskt och estetiskt förena det gamla med det nya, är det vår strävan att här i det inre arbetet kunna förena Göta hovrätts ärorika traditioner med kraven på en domstol som ett levande organ i vårt levande fria svenska rättssamhälle.»
Justitieministern yttrade:
Herr President! mina Herrar!
Rättvisans majestät har fått olika sinnebilder och symboler. Konstnärer har ofta visat oss den sköna och stränga gudinnan med omutlighetens bindel för ögonen, och i symbolernas rika värld har vi jurister fått det förpliktande och vackra emblemet med rättvisans våg och svärd. För en liten pojke i Jönköping kan det te sig naturligt, att rättvisans majestät blir symboliserat och förkroppsligat i den sköna och vördnadsbjudande byggnad, där vi nu befinner oss. Dess murar är enkla, majestätiska och allvarsamma som ett lagbud, och bakom dem har århundrade efter århundrade rätten skipats.
När Göta hovrätt instiftades, så var den — liksom många andra nyskapelser vid samma tid i Sverige — ett uttryck för livskraften hos den unga svenska stormakten, som då vann segrar och led nederlag på Europas slagfält, och hovrättens förste president, Johan Skytte, var ett lysande exempel på den tidens ståndscirkulation. Sedan dess har samhället i vårt land undergått stora och genomgripande omdaningar i socialt och ekonomiskt hänseende, ibland plötsligt och våldsamt, som under reduktionen några få årtionden efter hovrättens instiftande, och ibland långsamt men inte mindre genomgripande, som under det sista nu förflutna århundradet, då vårt ur gamla svenska bondesamhälle förvandlats till en helt ny samfundstyp. Men under alla dessa skiftande tider, under krig och i landets yttersta nöd liksom under fredligt framåtskridande, under alla dessa växlande förhållanden har det ständigt och utan uppehåll skipats rätt här i denna vördnadsvärda byggnad. Och därigenom har Göta hovrätt på ett berömvärt sätt bidragit till det som är statens första uppgift. Ty hur vi än vill bygga vårt samhälle, så blir det av föga värde, om inte självständiga och rättrådiga domare ständigt håller strafflagens svärd och mäter vikterna rätt i vågskålen vid avgörandet av medborgarnas tvister.
Om också målet för rättskipningen sålunda ständigt blir detsamma under skiftande yttre förhållanden, så växlar ju formerna för rättskipningens liv och, som Presidenten nyss nämnde, vi står nu i början av en ny epok. Det är min övertygelse, att den nya rättegångsordningen skall verksamt bidraga till att rättskipningen blir ännu bättre än förr, och det är en stor glädje för mina medhjälpare och mig, att vi nu i dag skall få konstatera, att denna reform också har medfört att den ärevördiga hovrätten har fått mera ändamålsenliga arbetslokaler. Jag vet att denna byggnad har restaurerats med all tillbörlig pietet, och jag vet också att den förra arkivbyggnaden — liksom symboliskt för den nya rättegångsordningen — har sett de dammiga luntorna försvinna och levande människor inta deras plats. Inför denna nya epok i gamla Göta hovrätts historia ber jag att få önska Er alla framgång och arbetsglädje i rättvisans tjänst. År 1650, för nästan jämnt 300 år sedan, togs denna byggnad första gången i bruk. Den invigdes då med en bön och en önskan, som alltid bör dröja kvar inom dessa vördnadsvärda murar: att hovrättens arbete städse skall lända »Gud till ära, Hans Kongl. Maj :t till nådigt behag, den Kongl. Rätten till beröm och den fattige till hägn och försvar».
Som ovan.
Enligt uppdrag: Dagmar Nordström.
Parentetiskt må nämnas att presidentens och justitieministerns tal upptogos på ljudupptagningsapparat. Så effektivt hade den nya tiden trängt innanför hovrättens murar.
På kvällen anordnade Jönköpings juridiska förening middag med bal.
B. L.