Ugeskrift for Retsvæsen (1949 h. 7—26). Prof. GÖSTA EBERSTEIN har s. 53—55 skrivit »Om skyddet för konsthantverk och konstindustri», højesteretssagfører C. B. CHRISTOFFERSEN S. 55—60 om »Gældsforhold mellem et Aktieselskab og dets Hovedaktionærer», landsretssagfører NILS KLERK S. 61—63 om »Aktionærlaan» samt dommerfuldmægtig THORKIL HAAGEN och prof. KNUD ILLUM S. 83—86 resp. s. 86—90 om »Naar Løsørepant skifter Ejer». Prof. O. A. BORUM lämnar s 93—107 en intressant redogörelse för »Arveretten i Sovjetunionen» och meddelar därvid texten till ett dekret av d. 14 mars 1945 om arvingar enligt lag och testamente. Dr. jur. FRANZ MARCUS har s. 113—133 skrivit »Om indfødsret» i anslutning till en nyutkommen kommenterad utgåva av danskt författningsmaterial på gebitet. Redogörelsen är av intresse även för svenskt vidkommande. Kommentaren i fråga, av kontorchef KNUD LARSEN, anmäles s. 177—184 av prof. POUL ANDERSEN; jfr även s. 184 f. och 185 f.
Ekspeditionssekretœr H. SCHAUMBURG-CHRISTENSEN har s. 133—136 behandlat frågan om »Anvendelse av straffelovgivningens konfiskationsbestemmelser overfor strafferetligt utilregnelige personer» (i denna uppsats och ytterligare några tillämpas nystavning ifråga om bruket av små eller stora begynnelsebokstäver, eljest är tidskriften i detta hänseende konservativ).
Danmarks i år etthundraårsjubilerande Grundlov föreskriver att envar som anhålles inom 24 timmar skall inställas för en domare. De som praktiskt studerat dansk process känna väl till detta stadgandes tillämpning i Dommervagten i Köpenhamn. Dommer NIELS HARBOU har i »Fremstillingsfristen efter grundlovens § 78» (s. 155—158, jfr s. 193) velat ifrågasätta huruvida inte fristen under vissa omständigheter bör räknas från en tidpunkt som ligger före det formella anhållandet, t. ex. när den misstänkte efter anmodan »frivilligt» medföljt till polisstationen eller när den misstänkte, som själv efter anmodan inställt sig å polisstationen, förklaras anhållen efter ett långvarigt förhör. Harbou pläderar för att anhållandet under alla förhållanden bör anses ha skett så snart det hos den misstänkte kan uppstå tvekan huruvida han äger frivilligt lämna polisstationen.