RAGNAR HEMMER. Landsrätten i Åbo, Finlands första Högsta Domstol. Föredrag, hållet vid Finska Vetenskapssocietetens sammankomst den 21 februari 1949. Societas Scientiarum Fennica. Årsbok XXVII B n:o 3, Hfors 1949. 40 s.
Professorn i rättshistoria vid Helsingfors universitet RAGNAR HEMMER har i Finska Vetenskapssocietetens årsbok XXVII N:o 3 lämnat en utförlig redogörelse för den bekanta landsrätten i Åbo på 1400-talet. Det ursprungliga dokument, varigenom denna högsta domstol för Finland inrättades, finnes icke i behåll. Ej heller hava de vid landsrätten förda domböckerna bevarats till eftervärlden. Men författaren har dock kunnat framlägga en åskådlig bild av domstolens sammansättning och verksamhet under den korta tid — nämligen från 1411 till medeltidens slut — man med säkerhet vet alt den funnits till. Detta har varit möjligt medhjälp av andra tillgängliga urkunder. I Åbo domkyrkas svartbok finnes nämligen intagen en av Erik av Pommern år 1435, alltså efter grundandet, utfärdad förordning om landsrätten, vari dennas ändamål och sammansättning angivas. Svartboken ävensom publikationen Finlands Medeltidsurkunder innehålla dessutom ett antal dombrev utfärdade av landsrätten. Detta material har författaren begagnat och sammanställt.
Syftet med landsrättens inrättande var att skapa ett domstolsorgan som kunde i konungens ställe utöva den högsta rättskipningen i Finland, dit konungen för riksens angelägenheters skull sällan kunde komma. Konungen avsade sig dock ej möjligheten att själv döma. Landsrätten hade alltså samma syfte som låg till grund för 1413 års förordning om de svenska räfstetingen. Och låter man tanken gå framåt i tiden, ligger det nära till hands att draga en parallell mellan landsrätten och det av Gustaf Vasa år 1540 inrättade regementet för Västergötland, ett landskap som ansågs hava ett avlägset och utsatt läge i förhållande till det egentliga Sverige.
Första gången landsrätten i Åbo omnämnes är i ett av Erik av Pommern år 1411 utfärdat brev. Sista gången författaren i urkunderna mött en institution, som han ansett i judiciellt avseende möjligen kunna betecknas som landsrätt, är i urkund 1520. Tidigare har man ansett årtalet 1488 vara det sista, från vilket spär av landsrättens domsverksamhet funnits kvar.
Landsrätten i Åbo skulle enligt 1435 års brev bestå av biskopen i Åbo och några medlemmar av domkapitlet, alla medlemmar av rikets råd, som befunno sig i landet, lagmännen och alla häradshövdingar. Därjämte skulle finnas en konungsnämnd, hälften frälsemän och hälften bönder. Att denna domstolens sammansättning i praktiken ej alltid upprätthölls är ej ägnat att förvåna med den kännedom man av svenska motsvarande