R ä t t e g å n g s b a l k e n   jämte annan processlagstiftning. Med hänvisningar och sakregister utg. av ÅKE HASSLER. Sthm 1950. Norstedt. 492 s. Inb. kr. 36.oo.

    Prof. HASSLER har med föreliggande utgåva avsett att lämna en fullständig redogörelse för den judiciella processlagstiftningen, sådan denna gestaltar sig efter tillkomsten av nya RB och i samband därmed utfärdade författningar. En viktig begränsning anmäler han i förordet: vattenlagens processuella bestämmelser ha endast till den del de avse domstolsorganisationen medtagits. Boken har ändock blivit mycket omfattande. De sammanlagt 126 författningarna — jämte ett alfabetiskt sak-

 

    ¹ En extrem begreppsjurisprudensisk konklusion är väl dock den som återfinnes å s. 199: Om B är förpliktad att sälja en vara till A men åsidosätter förpliktelsen (i strid mot gällande rättsregler håller han varan »ute av omsætningen») samt A själv tager itu med saken och med revolvern i hand genomdriver försäljningen, är denna enligt förf. giltig (och A alltså rätt ägare?), ty våldet har endast neutraliserat B:s rättsstridiga vägran att sälja! Det bleve nog knepigt att övertyga en svensk domstol om något sådant.

   ² »Avtl. § 33 blir derfor snarere en forankring av resultater man vinner på andre veier, enn en selvstendig regel» (s. 323). 

register — uppta inte mindre än 492 sidor i stor oktav. Härav upptar nya RB endast en mindre del, 133 s.
    Uppställningen följer den planen att efter nya RB intas lagar och författningar om allmänna domstolar och ordinär process »i anslutning till RB», därefter författningar om extraordinär process, så en avdelning om specialdomstolar och specialprocess, en om handläggning av ärenden samt slutligen en om skiljeförfarande. Indelningsgrunden kan måhända sägas vara i någon mån akademisk. Jorddelningslagen kommer i enlighet med densamma i avdelningen om specialdomstolar och specialprocess, eftersom ägodelningsrätterna ju äro specialdomstolar, ehuru deras lagfarna ledamöter äro desamma som de ordinära domstolarnas. Sjölagen och sjömanslagen m. fl. dithörande författningar, som jämlikt systematiken förts till avdelningen extraordinär process (vid de allmänna domstolarna) beröra ju däremot endast en del av de allmänna underrätterna. Dessa systematiska synpunkter må emellertid lämnas åt sitt värde. Vid sökandet efter en viss författning eller ett stadgande har man god hjälp av det nyssnämnda sakregistret, som på sina 18 s. innehåller ganska många uppslagsord.
    Utgåvan är en ren textupplaga, alltså utan kommentarer. Vid åtskilliga paragrafer, särskilt i RB och promulgationslagen, ha emellertid intagits hänvisningar till andra lagrum och författningar. I några fall har jämte hänvisningen också intagits texten till de lagrum, till vilka hänvisats (vid RB 3: 1 texten till RegF §§ 17, 22: 1 och 23 samt vid RB 4: 2 texten till RegF § 31); eljest har den principen följts att författningarna intagits efter varandra — i den turordning som betingas av den nyssnämnda systematiken.
    Vilka ha utgivaren och förlaget närmast tänkt skulle ha gagn av boken? Systematiken pekar närmast på den akademiska undervisningen; och denna torde här ha en utgåva av de processrättsliga stadgandena, minst så fullständig som rimligen kan behövas. Domstolarna kunna givetvis begagna sig av den; den är lätthanterligare än den stora lageditionen. För åklagarna har den ett speciellt värde därigenom att åklagarinstruktionerna medtagits medan de uteslutits av AFZELIUS (en åtgärd som kanske varit önskvärd för vinnande av utrymme men som minskat lagbokens värde högst betydligt för den stora kategori lagboksbegagnare som åklagarna utgöra). De flesta bli måhända ändå nödsakade att ha »lagen» dessutom, eftersom författningsmaterialet, när man gräver i det, trots allt visar sig hänga ihop på ett sådant sätt att avgränsningar äro mycket svåra att göra, vilket säkerligen inte minst en utgivare av ett verk som det förevarande fått känna på.
    Boken är dyr.

Bengt Lassen.