Ändringar i expropriationslagen beslutade av riksdagen. Propositionen med förslag till ändringar i expropriationslagen, för vilken tidigare redogjorts i denna tidskrift,¹ har nu behandlats av riksdagen.
    Såsom av den tidigare redogörelsen framgår innebär propositionen ändringar i väsentligen tre avseenden. Sålunda föreslås införande av den expropriationsgrunden att kommun skall kunna beviljas expropriationsrätt om det prövas nödigt för att säkerställa att mark på skäliga villkor är tillgänglig för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar eller för att eljest i kommuns ägo överföra mark, som icke är tätbebyggd, för upplåtelse med tomträtt. Vidare föreslog K. M:t en ny värderingsregel; enligt denna skall löseskillingen motsvara fastighetens värde med hänsyn särskilt till ortens pris och fastighetens avkastning. Slutligen innebar propositionen den omläggningen, att värderingsfrågan överflyttas från expropriationsnämnderna till domstol samt att särskilda expropriationsdomstolar, en för varje domsaga och stad med rådhusrätt, inrättas för expropriationsmålens handläggning i första instans.
    På hemställan av andra lagutskottet har riksdagen bifallit K. M:ts förslag på alla tre punkterna, dock med ändring av vissa detaljer i fråga om expropriationsdomstolarna och förfarandet i expropriationsmålen.
    Beträffande det nya expropriationsändamålet har utskottet framhållit bl. a., att de syftemål, som förslaget avser att tillgodose, äro av betydelse för dettas räckvidd. Om det finnes befogad anledning antaga, att den enskilde markägaren själv exploaterar marken eller eljest är beredd att upplåta den för exploatering mot skäligt pris, måste det enligt utskottet anses säkerställt, att marken är på skäliga villkor tillgänglig för tätbebyggelse. I angivna fall föreligger därför ej expropriationsrätt enligt första ledet i bestämmelsen om det nya expropriationsändamålet. Om däremot kommunen önskar förvärva marken för att upplåta den med tomträtt, bör — med hänsyn till att det vid tätbebyggelse är lämpligast att äganderätten till marken tillkommer det allmänna och att exploatören endast erhåller tomträtt samt till att tomträtt som regel endast kan upplåtas av kronan eller kommun — kommun erhålla expropriationsrätt till marken, även om den enskilde markägaren är villig ställa marken till förfogande för exploatering på skäliga villkor.

 

    ¹ SvJT 1949 s. 696.

   5—507004. Svensk Juristtidning 1950.

 

    Beträffande den nya värderingsregeln har utskottet understrukit, att ändringen ej avser att rubba principen att den exproprierade egendomens värde skall helt ersättas. Ändringen syftar endast till att avskaffa nu ofta förekommande övervärdering och uppnå en enhetlig värderingspraxis. Av utskottets uttalanden framgår vidare, att bevisbördan i fråga om det exproprierades värde skall åvila den exproprierande.
    De väsentligaste av de utav riksdagen beslutade ändringarna beträffande organisationen och förfarandet äro att expropriationsteknikerna skola förordnas, icke såsom enligt propositionen på tre, utan på sex år samt att den i propositionen föreslagna bestämmelsen om ovillkorlig rätt för den exproprierande att få taga fastigheten i besittning före expropriationens fullbordande ersatts med en regel, enligt vilken förtida tillträde skall få äga rum endast om sådant är av synnerlig vikt för den exproprierande.
    Tidpunkten för ikraftträdandet av de beslutade lagändringarna har, med visst undantag, av riksdagen framflyttats till d. 1 april 1950.

O. P.