Danskt betänkande om dommeres uddannelse. Ett av danska regeringen tillsatt udvalg med uppdrag att framlägga förslag till en reform av domarutbildningen har avgivit ett d. 22 maj 1951 dagtecknat förslag i ämnet som även för en svensk läsare är av stort intresse. Udvalget har haft en mycket representativ sammansättning. Dess ordförande har varit højesteretsdommer Victor Hansen.
    Den intressantaste detaljen i förslaget är ur svensk synpunkt säkerligen att man vill för domaraspiranterna införa en aspirant- och provtjänstgöring i landsretterna efter en grundläggande fuldmægtigtjänstgöring i underret. Sålunda föreslås att 20—25 särskilda utbildningstjänster skola inrättas vid landsretterna. Justitsministeriet skall bestämma vilka domaraspiranter som skola få sådan tjänst. Tjänstgöringen skall ha en varaktighet av 1 1/2 till 2 år och vara avlönad. Aspiranternas arbete skall består i att »deltage i sagernes behandling og påkendelse, dog uden dømmende myndighed». Emellertid skola landsretspresidenterna äga konstituera tjänstgörande aspiranter som landsdommere (d. v. s. adjungera dem) under kortare perioder. Under landsretstjänstgöringen skall anordnas en teoretisk kurs för aspiranterna i kriminologi, sanktionslära, bevislära och andra ämnen av särskild praktisk eller social betydelse.
    I förslaget om aspirantutbildning vid landsretterna spårar man ett inflytande från vårt svenska system. Den delegation inom udvalget som sysslat med detta spörsmål (retspræsident Bang, landsretssagfører Karmark Rønsted och landsdommer Mikkelsen) har också bedrivit särskilda studier i ämnet i Sverige. En annan betydelsefull detalj som man funnit sig böra ordna på samma sätt som här utgör domarnas efterutbildning. Man föreslår kurser av c:a en veckas varaktighet anordnade med vissa mellanrum i Köpenhamn och landsorten. Slutligen må nämnas att man rekommenderar en rationalisering av domstolsarbetet och en löneförbättring för domarpersonalen.
    Mycket intressant är den karakteristik som i betänkandet ges av domarutbildningen i skilda länder. Som framgår av det sagda har det svenska

 

¹ Lord MACMILLAN i »Law and other things», Cambridge 1937.

 

systemet inte varit utan inflytande på förslaget. Betänkandet innehåller emellertid en ganska stark allmän kritik av vår ordning.

 

    »Den svenske ordning giver utvivlsomt aspiranterne en omhyggelig og grundig uddannelse, og navnlig giver den en betydelig grad af sikkerhed for, at kun personer af høj menneskelig og faglig standard udnævnes til dommere. På den anden side medfører uddannelsens skarpt afgrænsede rammer, at den unge kandidat umiddelbart efter sin eksamen eller senest ved tilendebringelsen af den elementære tingstjeneste (notarietjenesten) må træffe sit endelige valg mellem dommerbanen og anden juridisk virksomhed, medens det er over ordentlig vanskeligt at søge ind på dommerbanen på et senere tidspunkt, ligesom det kun ganske undtagelsesvis vil være muligt at knytte egnede personer med anden uddannelse til domstolene. Tyngdepunktet i uddannelsen ligger i tjenesten i hovretterne, der for den enkelte aspirant bliver hans egentlige tjenestested, medens tjenesten ved underretterne bliver nødvendige gennemgangsstadier. Dommerstanden opnår herved et stærkt enhedspræg, men kommer samtidig til at stå som en fra andre jurister klart afgrænset gruppe af udpræget embedsmæssig karakter.»
    Både karakteristiken och kritiken förefaller träffande.

B. L.