Nya publiceringsregler. För två år sedan tillsattes inom publicistklubben ett utskott med uppgift att verkställa en översyn av klubbens publiceringsregler. Frågan om brott och publicitet har väckt uppmärksamhet även utanför pressens egna organisationer. Svenska kriminalistföreningen diskuterade vid sitt årsmöte 1950 just detta ämne (se NKÅ 1950—1951 s. 72—100). Sedan under denna diskussion väckts tanken att kriminalistföreningen borde söka pressens medverkan i frågan, tog föreningen genom en särskild delegation kontakt med publicistklubbens utskott. Efter nära samarbete med kriminalistföreningens delegation har nu inom publicistklubben utarbetats nya publiceringsregler, vilka fastställts i december 1952 att gälla fr. o. m. d. 1 jan. 1953.
Reglerna inleds med en enträgen vädjan till varje man och kvinna i pressens tjänst att noga besinna och hålla i minnet de regler för god publicistisk sed som nu antagits.
Publiceringsreglerna innehåller bl. a. följande.
Läsarnas förtroende är grunden för all sund journalistik. Detta förtroende kan vinnas och bibehållas endast genom en oavlåtlig strävan att giva korrekt information. Skilj på nyheter och kommentar. Rubrik skall ha täckning i textinnehållet.
Den enskildes rätt till skydd för sitt anseende och sin integritet skall respekteras. Publicitet, som kränker privatlivets helgd, måste undvikas, där ej ett oavvisligt allmänintresse kan kräva offentlig belysning.
Giv plats åt befogade genmälen, helst likvärdig med den som beretts de påståenden det gäller.
Publicera icke anmälningar till polisen om brott utan att noga pröva om anmälan förefaller grundad. Betänk att polisens och åklagarens utredning i brottmål, förundersökningen, — med hänsyn till att den misstänkte kan vara oskyldig — enligt rättegångsbalkens regler i princip är hemlig, till dess åtal beslutats. Återgiv därför icke ostyrkta påståenden om personer, som nämnts eller utpekats i samband med brott.
Offentliggör icke enskildas anmälningar mot tjänstemän, läkare, lärare, advokater m. fl. till JK, JO, MO, RÅ, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen och skolstyrelser, advokatsamfundet eller liknande instanser förrän sannolikheten för deras berättigande noga prövats och den anmälde erbjudits tillfälle att i tidningen eller på annat sätt förklara sig.
Myndigheters åtgärder på grund av tjänstemäns förseelser i tjänsten bör ej offentliggöras, om icke förseelserna är av graverande natur eller av principiell vikt.
Undvik detaljerade beskrivningar över tillvägagångssättet vid brott.
Publicera sedlighetsförbrytelser blott om fortsatt fara för omgivningen finnes eller särskilda omständigheter eljest föreligger, som motiverar att allmänheten får kännedom om dem. Skydda offren.
Omnämn icke självmord eller självmordsförsök, som ej begåtts i samband med grövre brott eller under särskilt uppseendeväckande omständigheter.
Pröva noga, om icke publicering kan ske utan att namnet på en för brottmisstänkt, anhållen, häktad, åtalad eller dömd, särskilt villkorligt, utsättes. Föreligger tvekan om den misstänkte, anhållne, häktade eller åtalade begått brottet, bör namnet i varje fall icke tillkännages, förrän målet avgjorts av domstol. Namn bör icke publiceras på unga lagöverträdare och ej heller vid förstagångsbrott, där villkorlig dom kan väntas.