Handbok i sjöfart under redaktion av C. A. BERGSTRÖM, SETH BRINCK och SAM SVENSSON I—II. Sthm 1951. Natur och Kultur. XVI + 720 s., XI + 721—1511 s. Inb. Kr. 140,00.
Avsikten med förevarande arbete har, såsom det uttalas i förordet till detsamma, varit att giva en samlad bild av huru svensk sjöfart av idag arbetar och att konkret och lättillgängligt skildra huru ett fartyg bygges, redes, befraktas och handhaves.
Efter några inledande avsnitt om fartygets utveckling, handelssjöfartens historia och vår tids världssjöfart behandlas i handbokens första del: »skeppsvarvet samt fartygets byggnad och handhavande». Detta sker under följande rubriker, som här till belysning må anföras: Nutida handelsfartyg, fartyg för speciella ändamål, stabilitet, varvet och fartyget, arbeten vid utrustningskaj, fartygsmaskineriet, propellern, ånganläggningar, dieselmotorer, elektriska anläggningar, däcksmaskiner, kylmaskiner, fartygets underhåll, klassning, skeppsmätning, sjömansyrket, befälhavaren, planläggning av en resa, rutinen ombord, sjömanskap (undvikande av ombordläggning m. m.), sjöräddningsväsendet, navigation samt radiokommunikation och radionavigation.
Arbetets andra del har till föremål »rederiet och dess arbete, befraktning, lastläggning och liknande samt de statliga institutioner, som beröra sjöfarten». Den är indelad i följande underavdelningar: Hamnväsende, hamnarnas anordning och utrustning, svensk hamnlagstiftning, rederiet, den mindre sjöfarten, intendentur, befraktning, spedition, sjöförsäkring, tankfart, bulklaster, styckegodslaster, stuverirörelse, isbrytning, bärgning och bogsering, Kommerskollegium såsom ämbetsverk för sjöfartsfrågor, lots- och fyrväsendet, sjömanshusen, sjömätning, tullverket och dess befattning med sjöfarten samt sjukvård ombord.
Den mest ingående behandlingen är den, som ägnas åt befraktning (s. 845—1060). Såsom utgångspunkt har därvid valts det s. k. »Genconcertepartiet» (»Uniform General Charter»), som tolkas klausul för klausul under jämförelse med sjölagen.
Arbetet avslutas med litteraturförteckning, i vilken emellertid saknas vissa kända sjörättsliga arbeten, och ett mycket omfattande sakregister, vilket är av så mycket större intresse som dispositionen av materialet stundom avviker från den vanliga.
Handbokens njutbarhet ökas i hög grad genom de i stor utsträckning förekommande goda illustrationerna.
Redaktionen har icke utan skäl funnit nödigt framhålla, hurusom de olika ämnenas samhörighet gjort att de stundom gripa in i varandra. Detta syntes emellertid — säges det — i en handbok som denna ej vara till nackdel och vore så mycket mera naturligt som de skilda uppsatserna vid behandlingen av samma problem nalkades detsamma från olika sidor, varigenom ytterligare belysning erhölles. Ett exempel äro de framställningar, som under rubriken »Sjömansyrket» lämnas dels av en sjökapten rörande »Rederiet och