Rivista di diritto inter nazionale e comparato del lavoro. Direttore RENATO BALZARINI. 1 Quadrimestre 1953. Cappelli editore, Bologna.

 

    Arbetsrätten har med sina olika komponenter — det enskilda tjänsteavtalet, organisationernas stridsåtgärder och kollektivavtal, den statliga arbetarskyddslagstiftningen — visat sig ge ett rikt fält för vetenskaplig forskning. Det bästa som skrivits på området utgöres av arbeten som inte begränsats till de traditionella juridiska frågeställningarna utan jämsides tagit upp statsvetenskapliga och sociologiska problem. Som exempel kan nämnas det stora verk som skrivits av fransmannen DURAND: Traité de droit du travail (1947 och 1950, 1 600 s.). En idéhistorisk bakgrund ger hos Durand liv åt det omfattande materialet av förvaltnings- och socialförfattningar. Hos amerikanaren CHARLES O. GREGORY (Labor and the Law, 1946) är den dominerande synpunkten att skildra lagstiftningen som ett led i den politiska och sociala maktkampen.
    Den som söker att studera arbetsrätten komparativt kan till en början bli avskräckt av de stora olikheterna. Arbetsrätten har inte samma formella enhetlighet som obligationsrätten, där de romerskrättsliga grundsatserna fortfarande utgör en brygga mellan folken. I alla länder med en fri arbetarrörelse är emellertid de centrala problemen väsentligen desamma, vilket också framstår klart så snart man anlägger ett allmänt samhällsvetenskapligt perspektiv. Det är därför välkommet, att vi fått en internationell tidskrift för arbetsrätt, Rivista di diritto internazionale e comparato del lavoro, utgiven i Bologna. Första häftet, som omfattar 326 sidor, utkom i slutet av 1953. Meningen är att tidskriften skall utges med fyra häften om året. Bidragen skall vara på italienska, franska, engelska, tyska eller spanska med korta resuméer på de övriga språken.
    Rivistas första häfte inledes av en avdelning internationell arbetsrätt, som innehåller bl. a. en uppsats av tidskriftens redaktör prof. BALZARINI om den internationella arbetsrättens källor. Den andra avdelningen, som utgör häftets huvuddel, innehåller en serie uppsatser från olika länder. Det svenska bidraget kommer från CARL KURTZ som i en välskriven artikel behandlar »Die Kollektiven im Arbeitsfriedensrecht Schwedens». Det skulle föra för långt att här fortsätta med en uppräkning av övriga bidrag. Anm. väljer i stället några exempel.
    Prof. GEORGES LEVASSEUR från Lille behandlar i en översikt över fransk lagstiftning bl. a. problemet vilken inverkan deltagande i strejk har på den enskildes tjänsteavtal. Sedan början av detta århundrande gällde som fransk praxis, att strejk avbröt tjänsteavtalet. Denna ståndpunkt hade också bekräftats av högsta instans, Cour de Cassation, dock med reservation för kortvariga arbetsinställelser och för arbetsinställelser, i vilka den enskilde inte deltagit frivilligt. Cour Supérieure d'Arbitrage, en institution inrättad 1938 bl. a. för skiljedom i lönetvister, hävdade emellertid en motsatt uppfattning.

Denna institution tillämpade samma princip som vår arbetsdomstol, nämligen att en strejk endast suspenderade tjänsteavtalet. Frågan har slutligen lösts genom den franska kollektivavtalslagen, la loi du 11 février 1950 sur les conventions collectives et l'arbitrage. Där stadgas uttryckligen, att en strejk inte bryter tjänsteavtalet, om inte arbetstagaren gjort sig skyldig till grovt kontraktsbrott.
    MOLITOR, en av Västtysklands bästa experter, tar upp problemet om organisationerna som lagstiftare för de enskilda. Han understryker den garanti som ligger i motsättningen mellan arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna och avvisar tanken på att organisationerna så att säga skulle sluta sig samman mot staten. I stället består en annan fara, för vilket Hitler-perioden utgör ett belägg, nämligen att staten skall utnyttja organisationerna för sina ändamål. Det är nödvändigt, att statsmakten ålägger sig själv begränsning. Molitor ställer till slut frågan, om inte kollektivavtalssystemet borde få motsvarighet även på andra områden. Detta vore den naturliga metoden att reglera standardvillkor i olika slag av massavtal.
    Den amerikanska arbetsmarknaden har varit fylld av sprängstoff, vilket också belyses av ARTHUR LENHOFFS artikel »The Progress of Labor Law in the United States of America since 1950». En dramatisk episod var presidentens order i april 1952 om att staten skulle övertaga stålindustrin, en order som meddelades med stöd av hans befogenheter som överbefälhavare för krigsmakten några timmar innan arbetarna skulle gå i strejk. Parterna hade redan haft sin »cooling off» period. Detta torde ha varit skälet till att presidenten inte, vilket eljest legat närmast till hands, stödde sin åtgärd på Taft Hartly Act av 1947. Företagarna lydde ordern men under protest och begärde sedan hos domstol förbud mot presidentens ingripande. Högsta domstolen( the Supreme Court) biföll med 6 röster mot 3 företagarnas talan. Alla de sex domarna som bildade majoriteten avgav särskilda vota. Förf. citerar bl. a. Mr. JUSTICE BLAK. »Även om begreppet 'theatre of war' kunde ges en vidsträckt tolkning, kan vi inte, om vi skall vara trogna mot vår konstitution, anse att överbefälhavaren har makten att taga i beslag privat egendom för att hindra att produktionen stoppas upp i samband med arbetskonflikter. 'This is a job for the Nation's lawmakers, not for its military authorities ...»
    På omslagssidan upptager Rivista en förteckning över vetenskapsmän från olika länder som ingår i tidskriftens »comitato scientifico». Denna förteckning kan fattas som ett löfte, att tidskriften i sina följande nummer skall ge mycket av värde och intresse.

F. S.