ADOLF SCHÖNKE. Strafgesetzbuch. Kommentar. 7., neuarb. Aufl. von HORST SCHRÖDER. München & Berlin 1954. Beck. XVI + 1 068 s. DM 45,00.

 

    Efter prof. SCHÖNKES frånfälle har en ny uppl. av hans välkända kommentar till den tyska strafflagen, det ledande uppslagsverket rörande tysk straffrätt (se senast SvJT 1953 s. 265), utgivits av prof. i Kiel HORST SCHRÖDER. Kommentaren är till sin stomme och allmänna karaktär oförändrad. De förändringar som gjorts bero — förutom på tillkomsten av ny litteratur och praxis — på den lagstiftningsverksamhet, som ägt rum under de senaste åren. Här märkes 1952 års lag om säkrande av vägtrafiken, varigenom införts bl. a. en ny paragraf i strafflagen, § 315 a, vilken straffar främst den som vid förande av fordon åstadkommer fara för annans liv, hälsa eller egendom genom rattfylleri, hänsynslös framfart m. m. Vidare är att nämna den s. k. tredje straffändringslagen av år 1953, vilken innebär dels en omfattande utrensning av föråldrade stadganden i den från år 1871 härstammande strafflagen och dels genomförande av vissa reformer, som man icke velat uppskjuta i avvaktan på den omfattande strafflagstiftningsreform, för vilken nu intensiva förarbeten pågå. Bland de sålunda företagna lagändringar, vilka kommenteras av Schröder, märkas införande av villkorlig dom (tidigare kunde villkorlig dom ifrågakomma blott för ungdomar) samt en modifiering av reglerna om villkorlig frigivning, preskription och objektiva överskott.

H. T.

 

ENRST WOLFF. Bürgerliches Recht und Prozessrecht in Wechselwirkung. J. C. B. Mohr (Paul Siebeck). Tübingen 1952. 115 s. DM 5,60.

 

    Att de olika delar av rättsområdet, vilka ur examenssynpunkt utgöra skilda enheter, icke kunna betraktas isolerade av den som vill skaffa sig en verklighetstrogen uppfattning om rättsmaskineriets funktion, är numera ett välkänt faktum. Icke förty kan det svårligen förnekas, att detta förhållande ofta icke kommer fullt till sin rätt i den akademiska undervisningen och därvid begagnade arbeten. Man har därför anledning att med tillfredsställelse hälsa, att förf. till förestående framställning särskilt tagit till uppgift att belysa samspelet mellan regler, vilka betecknas såsom civilrättsliga resp. processrättsliga. Arbetet utgör dock icke någon systematisk framställning. Det består av ett antal uppsatser över skilda rättsinstitut, som äro var för sig fristående men alla ha relationen mellan civilrätt och processrätt såsom gemensamt tema. De behandlade reglerna skilja sig delvis ganska avsevärt från svensk rätt. Även för en svensk läsare torde arbetet likväl erbjuda åtskilligt intresse, icke minst genom att stimulera till eftertanke över olika tekniska sätt att genom en kombination av civilrättsliga och processrättsliga regler söka realisera vissa rättspolitiska målsättningar.

L. W.