2 5   E c o n o m i c   E s s a y s   . . . .   i n   h o n o u r   o f   E r i k   L i n d a h l   2 1   N o v e m b e r   1 9 5 6. Sthm 1956. Ekonomisk Tidskrift. 412 s. Kr. 15,00,inb. 20,00.

    I förestående publikation, utgiven såsom en vacker och välförtjänt hyllning till professor Erik Lindahls 65-årsdag, medverka 26 framstående nationalekonomer från skilda länder. De flesta uppsatserna falla utanför den intressekrets, SvJT företräder, och många av dem undandraga sig för övrigt redan genom (alltför?) flitig användning av ekonometriska symboler insyn från den läskunniga allmänhetens sida. Av påtagligt intresse ur skattelagstiftarens synpunkt är emellertid prof. CARSTEN WELINDERS bidrag med titeln Penningvärdeförsämring och beskattning, där det bl. a. klargöres, att en inflation icke nödvändigtvis behöver medföra omfördelning av inkomstskattebördan i riktning mot de lägre inkomsttagarna. I samband med en analys av den inkomstbeskattning å nominella kapitalvinster, som följer i inflationens fotspår, riktar förf. även en vägande kritik mot 1955 års ändringar i företagsbeskattningen. Något förvånad blir man då avslutningsvis 162 § byggnadslagen rubriceras såsom det enda fall utanför skattelagstiftningen, där »ett direkt realvärdeskydd» gives. Fastlåsandet i 162 § av markens värdering till det tätbebyggelsevärde, som gällde 1 jan. 1948, uppfattas väl allmänt såsom en kännbar begränsning av ersättningsrätten. Att domstolspraxis vid tillämpning härav som plåster på såret tagit viss hänsyn till penningvärdeförsämring efter nämnda tidpunkt, kan väl knappast hälsas såsom något direkt skydd för realvärdet. Med större skäl kunde nog då åberopas domstolarnas benägenhet att även i högre

instans hänföra värderingen av exproprierad egendom till »domens dag», eftersom ju penningvärdeförsämringen ofta fortskrider i raskare tempo än den dömande verksamheten.
    Frågan om penningvärdeförsämringens inverkan på rättsliga förpliktelser — en angelägen uppgift för rättsforskningen — utgör också ett huvudtema i professor GUNNAR WESTIN SILVERSTOLPES bidrag, Om reglering av jordbruksarrenden efter prisindex. HD har ju i rättsfallet NJA 1949 s. 1 uttalat, att regeln i nyttjanderättslagen 2 kap. 6 § icke utesluter varje bestämmande av legan efter indexberäkning. I anslutning till nämnda stadgande diskuterar förf. de ekonomiska verkningarna av olika tänkbara officiella eller »hemmagjorda» indexserier. För egen del synes förf. böjd att förorda socialstyrelsens konsumentprisindex såsom en lämplig och med lagens krav förenlig norm, ehuru han misströstar om att en indexreglering av arrendeavtalen överhuvud har utsikter att slå igenom i praktiken. I resonemangen skymtar även frågan om indexberäkning å husrötebelopp, som ju för några år sedan utlöste en så livlig diskussion i SvJT:s spalter (jfr 1955 s. 199 med hänv.).

Seve Ljungman