NILS REGNER. Svensk juridisk litteratur. Institutet för rättsvetenskaplig forskning (XVI). Sthm 1957. Norstedts. XXXII + 610 s. Inb. kr. 56,50.

 

    Det må så gott först som sist sägas, att den imponerande produkt av flit, uthållighet, noggrannhet, kunnighet och tankereda, som här föreligger till granskning, utgör det nyttigaste juridiska arbete som i mannaminne publicerats i detta land. I förordet uttalar förf. — med för honom karakteristisk anspråkslöshet — förhoppningen, att boken trots sina brister skall kunna fylla sin praktiska uppgift. När man fick den digra volymen i sin hand gjorde man väl också den reflexionen, att det skulle vara vackert så, om förf. vid första försöket nästan lyckats ro uppgiften i land. Följande upplagor kunde medföra kompletteringar och förbättringar. Det märkliga är emellertid, att redan den första ansatsen till denna brett upplagda juridiska bibliografi synes ha lett till målet. Anmälaren roade sig med att redan vid studiet av innehållsförteckningen göra upp en liten privat lista över litteratur, som därvid mer eller mindre slumpartat kom honom i tankarna och som han själv haft nytta av i sin verksamhet, självfallet med tonvikt på sådana områden av juridiken, som omständigheterna tvingat honom att specialisera sig på. Anmälaren tänkte sig att på det sättet kunna få ihop en liten önskelista till nästa upplaga av boken. Men därav blev intet. Vid genomgång av bibliografien fick den ena boktiteln efter den andra strykas och vad som återstod var kvantitativt så obetydligt, att det nästan verkar skolmästaraktigt att påpeka det: t. ex. att Nordenstamäven i »Värdering vid expropriation», i en uppsats med titeln »Glesbebyggelsevärde», kommenterat strandlagen.
    De i inledningen (s. XXVII ff.) redovisade principer, efter vilka bibliografiens omfattning och indelning bestämts, synas heller icke föranleda några erinringar. En annan sak är att det nog fordras litet övning innan man lär sig att alldeles utan möda hitta i boken och tillgodogöra sig hela dess rika innehåll. Naturligtvis bör läsaren heller icke förbise, att verket enligt sin titel upptager svensk juridisk litteratur, och att det inte endast är den vetenskapliga forskningen, som har att beakta utländska verk.
    Bokens karaktär är ju sådan, att icke ens en anmälare sätter sig att läsa den från pärm till pärm. Helt förtrogen med verket blir ingen förrän efter ett eller annat års praktisk användning. Även solen har som bekant sina fläckar och anmälaren har med det förut sagda inte velat garantera, att verket saknar varje skönhetsfläck. Hittills har han emellertid icke varseblivit någon sådan och finner ingen anledning att ransonera entusiasmen. Det kommer inte att förflyta lång tid, förrän juristerna i vårt land komma att ställa sig den frågan, hur man överhuvudtaget kunde reda sig utan Regners bibliografi. Omätliga kvantiteter av arbete och tidsspillan komma att besparas jurister av alla slag. Det jättearbete Regner nu efter tio års mödor så lyckligt slutfört kommer att belönas med deras tacksamhet och beundran.

Hjalmar Nordfelt