Bevisvärdet hos blodgruppsundersökningar i faderskapsärenden
    Den 8—10 maj 1958 hölls i Stockholm det andra nordiska mötet¹ mellan de blodgruppsforskare, som utföra rättsliga blodgruppsundersökningar, med anslutning av kliniska blodgruppsforskare och humangenetici.
    Vid detta möte upptogs bl. a. till ingående behandling den vid det 1:a mötet av motsvarande slag i Köpenhamn 1952 utarbetade interskandinaviska vägledningen för det rättsliga bedömandet av blodgruppsundersökningar i faderskapsärenden (Svenska upplagan publicerad i SvJT 1954 s. 511—523 under titeln »Bevisvärdet hos blodgruppsundersökningar i faderskapsärenden», i det följande åberopad som »Vägledning 1952»).
    Det visade sig att, trots den utomordentligt starka utvecklingen inom blodgruppsforskningen under de senare åren, denna Vägledning 1952 i praktiskt taget alla delar behållit sin aktualitet och allt fortfarande är väl ägnad att läggas till grund för det rättsliga bedömandet.
    De fördjupade kunskaper om en del sällsynta genvarianter inom Rh systemet och deras betydelse som felkällor vid faderskapsbedömandet samt den ökade erfarenheten av faderskapsbedömandet genom blodgruppsstatistisk faderskapsvägledning, som uppnåtts sedan 1952, göra emellertid en komplettering av enstaka punkter i vägledningen påkallad.
    Mötet fastslog, att sista stycket å s. 511 och första stycket å s. 512 i svenska upplagan av Vägledning 1952 numera borde givas följande lydelse.
    »Möjligheten till uteslutning av faderskap genom undersökning enligt de olika blodgruppssystemen beror på den säkerhetsgrad, med vilken arvgången inom vederbörande system är bevisad, samt på undersökningsteknikens tillförlitlighet. Så fort säkerheten i dessa båda avseenden bekräftats genom undersökning av ett arvbiologiskt tillräckligt stort material, däribland särskilt familjeundersökningar, mödrabarn-kombinationer och tvillingundersökningar, gör systemets biologiska bevisvärde en rättsmedicinsk användning till uteslutning av faderskapsmöjlighet berättigad. Som det alltid framhållits från biologisk

 

¹ Deltagare i mötet voro från Danmark: avdelningsföreståndaren Klavs Henningsen och assistenterna Hans Gürtler och Frode Galatius-Jensen vid Universitets retsmedicinske Institut samt amanuensen MOGENS HAUGE, Universitetets arvebiologiska Institut; från Finland: dr Olavi Mäkelä, Universitetets serobakteriologiska Institut; från Norge: överläkare Otto Hartmann och avdelningsläkare Else Vogt, Statens Institutt for Folkehelse, samt prosektorn Jon Lundevall och fil. mag. Evi Fleischer, Rettsmedisinsk Institutt, Universitetet i Oslo; samt från Sverige: rättsläkare Bertil Falconer, Kungl. Medicinalstyrelsen, avdelningsföreståndaren Birger Broman, laboratorn Claes Högman och överassistent Bengt Jonsson, Statens rättskemiska laboratorium, samt professorn Jan-Arvid Böök och fil. lic. Lars Beckman, Statens Rasbiologiska Institut.

sida kan ingen arvbiologisk undersökning nå den absoluta säkerheten (bl. a. på grund av mutationsmöjligheten), men däremot kan, under förutsättning av fullgod teknik, storleksordningen av den uppnådda säkerheten vid en på biologisk undersökning baserad rättsmedicinsk faderskapsuteslutning till en viss grad uppskattas siffermässigt, en är med sanna fäder och ett motsvarande material med icke fäder. Säkerheten kan uppskattas som det reciproka uttrycket för förhållandet mellan frekvenser av en given morbarnmankombination i ett material med sanna fäder och ett motsvarande material med icke fäder. Säkerhetens storleksordning kan bl. a. uppskattas genom antalet påvisade undantag från arvgångsregeln i ett morbarnmaterial i förhållande till det antal fall i samma material, där ett sådant undantag skulle kunna påvisas».
    Mötet fastslog även att näst sista stycket å s. 512 i svenska upplagan av Vägledning 1952 numera borde givas följande lydelse:
    »Rh systemet.
    Under förutsättning av fullgoda tekniska möjligheter och klara, typiska reaktioner har faderskapsuteslutning efter undersökning med de fyra sera: anti-C, anti-c, anti-D och anti-E, tillräckligt biologiskt bevisvärde. Sammanfattningsvis kan säkerheten hos en faderskapsuteslutning efter Rh systemet på det föreliggande erfarenhetsmaterialet uppskattas till en storleksordning av omkring 99,9 %, dock i vissa fall något större, i andra litet mindre. I fall där speciella genvarianter kunna antagas vara av betydelse bör särskild beräkning företagas.»
    Vid mötet framlades resultatet av en del undersökningar av blodgruppsgenfördelningen beträffande de olika systemen inom olika regioner av Sverige, vilka stärka underlaget för beräkningen av den ofta s. k. statistiska relativa faderskapssannolikheten (statistisk faderskapsvägledning) och även i viss mån möjliggöra en mera nyanserad sådan beräkning.
    Mötet behandlade även de senaste årens resultat av undersökningar beträffande vissa med ärftliga anlag sammanhängande äggviteämnen i blodserum, de s. k. haptoglobinerna, och fann, att sådana undersökningar hade ett stort arvbiologiskt bevisvärde och i den utsträckning omständigheterna medge böra utnyttjas som ett komplement till den övriga blodundersökningen, även om tiden ännu icke är mogen för en generell vägledning beträffande systemets säkerhetsgrad.
    Det redan bestående interskandinaviska samarbetet inom området skall utvidgas beträffande materialbearbetning, utbyte av tekniska erfarenheter och utväxling av utlåtande i principiellt viktiga ärenden samt genom regelbundet vart tredje år återkommande möten av föreliggande typ. Vidare skall, i den utsträckning gällande lagar och rättspraxis samt ev. kommande lagändringar medge, största möjliga konformitet i utlåtandesverksamheten eftersträvas.

Bengt Jonsson