Kommittén ang. det allmännas skadeståndsansvar (justiterådet Walin, ordf., hovrättsrådet Conradi, tillika sekr., samt professorerna Herlitz och Strahl ; se SvJT 1952 s. 496) har avlämnat lagförslag om skadestånd i offentlig verksamhet (SOU 1958:43). Förslaget har tillkommit efter nordiskt samarbete, som lett till enighet på väsentliga punkter.
    Staten och kommunerna skall enligt förslaget ersätta skada, som uppkommit i deras verksamhet, om skadan vållats genom fel eller försummelse i verksamheten samt de krav som i förhållande till den skadelidande skäligen kan ställas på verksamhetens utövning blivit åsidosatta.
    För vissa områden av den offentliga verksamheten föreslås särskilda bestämmelser. Detta gäller t. ex. om kontrollverksamhet. Fel eller försummelse beträffande kontroll som avser att förebygga brandfara eller risk för olycksfall eller sanitära eller andra allmänna olägenheter skall enligt förslaget ej i och för sig medföra skadeståndsansvar i förhållande till allmänheten. Skadestånd skall utgå endast om felet eller försummelsen var av betydenhet och innebar väsentligt avsteg från den trygghet som åsyftades med kontrollen. — Vissa särskilda bestämmelser föreslås vidare beträffande skada genom felaktiga domar och andra beslut av domstolarna.
    Någon motsvarighet till de på sina håll i utlandet förekommande undantagen från skadeståndsansvaret med avseende å beslut av regeringen återfinnes däremot icke i förslaget.
    I vissa fall skall skadeståndsansvar kunna inträda utan att fel eller försummelse förekommit. Detta är fallet beträffande oriktiga administrativa frihetsberövanden samt vissa skador inom polis- och militärväsendet.
    Förslaget upptar särskilda regler om skadeståndets storlek i syfte att be-

gränsa ersättningarna till rimliga belopp. Bl. a. föreslås att ersättning för mistad inkomst vid personskada ej må överstiga vad som med hänsyn till den skadades utbildning och arbetsförmåga samt omständigheterna i övrigt kan anses rimligt. För att överbrygga den motsättning, som med en sådan regel i förevarande lagstiftning skulle komma att råda i förhållande till skadeståndsrätten i övrigt, har kommittén i den skrivelse, varmed förslaget överlämnats till justitieministern, hemställt om utredning rörande ändring i SL 6:2, så att domstolarna skall få möjlighet att inom skadeståndsrätten i dess helhet begränsa ersättningarna för mistad inkomst vid invaliditet till rimliga belopp.
    Förslaget innehåller även regler om de anställdas rätt till skadestånd och deras personliga skadeståndsskyldighet. I fråga om det personliga skadeståndsansvaret föreslår kommittén — efter mönster i sjömanslagen och luftfartslagen — att det skall kunna nedsättas till belopp som är rimligt med hänsyn till felets eller försummelsens beskaffenhet, skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Regeln ger möjlighet att låta skadeståndsskyldigheten helt bortfalla.
    Beträffande statlig eller kommunal affärsdrift och annan dylik verksamhet skall i huvudsak allmän skadeståndsrätt gälla, d. v. s. samma regler som för privat verksamhet.
    Reservationer har avgivits av hrr Herlitz och Strahl. Herlitz hemställer bl. a., att innan förslaget lägges till grund för lagstiftning, ytterligare utredning måtte komma till stånd beträffande förhållandet mellan de föreslagna skadeståndsreglerna och den administrativa besvärsrätten. Strahl ifrågasätter bl. a., om inte ersättning för personskador orsakade av militär eller polisiär verksamhet eller inom skolväsendet borde i större utsträckning beredas enligt yrkesskadeförsäkringens principer.

E. C.