Professuren i rättsvetenskap vid handelshögskolan i Göteborg lockade åtskilliga sökande, av vilka vid speciminationstidens utgång kvarstodo preceptorerna Svante Bergström, Stig Jägerskiöld och Tore Strömberg samt docenterna Kurt Grönfors och Lars Hjerner.
De sakkunniga i tillsättningsärendet — professorerna Hadar Berglund (professurens hittillsvarande och förste innehavare), Sjur Brækhus och Knut Rodhe — funno att samtliga nämnda sökande voro kompetenta till professuren. Grönfors, Bergström och Jägerskiöld placerades av de sakkunniga främst och i nu angiven ordning. Därefter sattes Strömberg och Hjerner; dessa placerades av Brækhus och Rodhe i nämnd ordning, medan Berglund icke angav särskild ordningsföljd dem emellan.
I sina utlåtanden bygga de sakkunniga i hög grad på och referera utlåtanden i tidigare tillsättningsärenden (jfr SvJT 1955 s. 362 och 363, 1956 s. 72 och 1957 s. 513) och utlåtanden som i detta ärende införskaffats från specialsakkunniga, nämligen prof. Nils Herlitz (rörande Jägerskiöld) och prof. Håkan Nial (rörande Hjerner).
Den sökta professuren — som har ämnesbeteckningen rättsvetenskap —ledigförklarades av handelshögskolans styrelse som »professur i rättsvetenskap (förenad med undervisning företrädesvis i privaträtt)».
Prof. Berglund har i sitt utlåtande sammanfattat kraven på innehavaren av professuren så, att denne enligt Berglunds uppfattning skall genom sin produktion ha ådagalagt 1) fördjupning på det »handelsrättsliga» forskningsområdet och 2) överblick över rättsvetenskapen i den utsträckning som som motsvarar handelshögskolans behov. Med utgångspunkt från denna bestämning har Berglunds bedömning resulterat i att »när det gäller kravet på fördjupning Bergström och Grönfors tillsammans med Hjerner stå före övriga två sökande, men att, när fråga är om ådagalagd överblick, Bergström och Grönfors böra ställas efter Jägerskiöld men jämte Strömberg före Hjernersamt att vid. en kombination av de båda kraven Bergström och Grönfors komma före Jägerskiöld och denne före Hjerner och Strömberg». När det gäller att skilja mellan Bergström och Grönfors ser Berglund emellertid ingen möjlighet att med den angivna måttstocken ge den ene företräde framför den andre. Båda äro, yttrar Berglund, var i sin art lika skickliga byggmästare. Bergström bygger efter en djup grundgrävning ett högt torn, medan Grönfors' byggnad är lägre men längre och bredare. Och även om Berglund äger den största personliga sympati för Bergströms höga tankebyggnader med den vida utsikt de möjliggöra finner Berglund att Grönfors' produktion mera än Bergströms svarar mot handelshögskolans behov.
Även Brækhus motiverar sin placering av Grönfors före Bergström medhänvisning till att Grönfors bäst fyller de speciella krav som undervisningen och forskningen vid handelshögskolan kräva. Rodhe anför liknande synpunkter samt understryker härjämte att Grönfors spänner över ett större register än Bergström.
Grönfors har sedermera utnämnts till innehavare av professuren (se nedan s. 62).
S. R.