Les codes pénaux européens. Présentés par MARC ANCEL avec la collaboration de YVONNE MARX. T. III. Paris 1958. Publié par le Centrefrançais de droit comparé. P. 1023—1619.

 

    Såsom omtalats i SvJT 1957 s. 472, är den livaktiga komparativrättsliga institution som nämnts här ovan i färd med att utge översättningar till franska av alla europeiska strafflagar. Nu har del III kommit ut, innehållande texten till strafflagarna i Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Norge, Nederländerna, Polen och Portugal. Varje strafflag föregås av en helt kort inledning med några uppgifter om lagen och dess tillkomst.

I. S.

 

WFLLIAM H. DAVENPORT. Voices in Court. A Treasury of the Bench, the Bar and the Courtroom. New York 1958. Macmillan. X + 588 s. Inb. kr. 41,35.

 

    Detta är en antologi innehållande icke mindre än 44 artiklar, eller anföranden eller utdrag ur arbeten, av nästan lika många författare.
    De flesta äro amerikanare eller engelsmän och de flesta äro jurister eller skriva om jurister. Men där förekommer också några av de mest berömda skönlitterära skildringarna av rättsväsendet, t. ex. processen Bardell v. Pickwick i Pickwickklubben, och några skildringar, delvis genom ordagranna referat, av rättegångar som ägt rum i verkligheten, t. ex. referat av den avgörande delen av det förhör med Oscar Wilde (såsom målsägande i ärekränkningsmål) varmed han bragtes på fall.
    Rätt mycket av boken upptages av karakteristiker av framstående domare i USA:s Supreme Court under olika epoker. Läsaren får därigenom en viss inblick i utvecklingen av dennas verksamhet, t. ex. i hur det gick till när den tillade sig befogenhet att pröva lagars grundlagsenlighet eller i hur

 

den kommit att småningom acceptera en social lagstiftning som förr skulle ansetts grundlagsstridig. En märklig omständighet är, att icke mindre än fem personer blivit Chief Justice i Supreme Court utan att förut alls ha varit domare.
    Några av bidragen i boken härröra från medlemmar av Supreme Court. Bl. a. förekommer där det föredrag av O. W. HOLMES, vari han yttrade de ofta citerade orden om rättens natur: »The prophecies of what the courts will do in fact, and nothing more pretentious, are what I mean by the law.»
    Icke utan en viss skadeglädje har signaturen läst en artikel av den även hos oss såsom kulturradikal litteraturkritiker kände H. L. MENCKEN. Han liknar många som här i landet kritisera den moderna kriminalpolitiken genom det förakt han visar företrädarna för denna. Men i olikhet mot många svenska kritiker har Mencken ett positivt program. Han drager sig inte för att rekommendera konkreta åtgärder av det mest drastiska slag. På fullt allvar föreslår han, att man skall straffa ficktjuvar genom att amputera yttersta falangen på höger pekfinger. Där har ni, säger han, »ett konkret exempel på vad som kan åstadkommas om vi befriar vår straffrätt från falskhet och sentimentalitet och återför den till sunt förnuft.»

I. S.