FREDE CASTBERG. Freedom of Speech in the West. A comparative study of public law in France, the United States and Germany, Oslo & London 1960. Oslo University Press, Allen & Urwin. XIII + 475 s. Nkr. 35,00.
NATO, den nordatlantiska militäralliansen, har sedan åtskilliga å arbetat med utvecklingen av ett kulturprogram avsett att bidraga till »integration» mellan alliansens medlemsstater genom att påvisa de gemensamma i deras tradition och civilisation. Det framgår inte av CASTBERGS bok i vad mån hans undersökning av yttrandefriheten i väster valts som ett ämne särskilt ägnat att belysa det västerländska kulturarvet. Undersökningen har emellertid utförts med stöd bland annat av ett fellowship från NATO. Å andra sidan understryker Castberg i företalet att han själv helt och hållet bär ansvaret för de meningar arbetet innehåller.
Undersökningen har stort intresse inte minst på grund av de historiska återblickar den ger över yttrandefriheten i de tre länder som behandlas, nämligen Frankrike, Tyskland och Förenta staterna. Äldre och gällande lagstiftning skildras kunnigt och i detalj och de ideologiska sammanhangen belysas ingående. Castbergs personliga uppfattning om de problem boken behandlar utvecklas, som alltid i författarens arbeten, klart och tilltalande.
Endast ett problem skall beröras här, nämligen problemet om »tolerance towards intolerance». I försiktiga och väl avvägda ordalag granskar Castberg kritiskt bland annat de ingrepp i yttrandefriheten i traditionell mening, som förekommit i Förenta staterna och burit den numera avlidne senatorn McCarthy's signum. Pendeln har redan svängt i Förenta staterna, vars högsta domstol i the Yates case förklarat, att uttalanden av teoretisk innebörd, som innebära anslutning till kommunismens principer, inte skola anses såsom straffbar »Communist activity»; det som är otillåtet är vädjan till bruk av våld för förändring av statsskicket. Inte desto mindre har genom skilda administrativa och judiciella ingrepp medborgarna i Förenta staterna under en följd av år effektivt hindrats att nyttja sin yttrandefrihet för tillkännagivande av åsikter, som varit eller som av regeringsmakten ansetts vara »kommunistiska». I Frankrike däremot ha alla försök att kriminalisera kommunismen strandat. Vad som hänt i Frankrike under senare år är helt enkelt missbruk av statsmakten för att bekämpa särskilt yttrandefriheten i tryckt skrift i den mån dess fria bruk ansetts vådligt för krigsinsatserna först i Indokina och senare i Algeriet. De uppmärksammade pressbeslagen ha skett under åberopande av en straffprocessuell regel, som tillåter att bevismedel tas i beslag. För detta syfte hade det varit nog att beslagtaga ett enda exemplar av en tidning, som ansetts ha ett straffbart innehåll. Men myndigheterna ha istället tagit hela upplagan — och beslag ha inte alltid följts av åtal. I Tyskland slutligen har man med teoretisk grundlighet i den nya för-