Juris doktorer i Finland 1600—1899

    I SvJT 1946 s. 466—469 ingår en av justitierådet KURT KAIRA författad uppsats om de då levande juris doktorerna i Finland. Det kan vara av intresse att kasta en återblick på äldre tiders finländska jurister, som tilldelats denna lärda grad. Vid uppgörandet av förteckningen över dem har beträffande de under nris 1—14 och 17—41 nämnda doktorerna följts den inbjudningsskrift, som förelåg vid juris utriusque doktorspromotionen d. 31 maj 1860 och som författats av dåvarande dekanus vid juridiska fakulteten vid universitetet i Helsingfors, juris professorn Johan Philip Palmén. Uppgifterna rörande övriga här angivna (nris 42—58) äro hämtade ur tillgängliga uppslagsverk. Förteckningen upptar icke efter ingången av år 1900 legitimerade juris doktorer.
    Inbjudningsskriften inledes med en historisk översikt av den juridiska utbildningen. Förf. betonar vikten av att utbildningen är såväl teoretisk som praktisk och framhåller, att teoretisk insikt, utan förmåga att använda densamma i verkligheten, kunde förliknas vid ett dött kapital, liksom åter praktik, utan kännedom av de grundsatser, som borde tillämpas, vore ett förnuftsvidrigt oting. I själva verket kunde praktiken icke tänkas annorlunda än i förening med åtminstone någon grad av teoretisk insikt; men ju fattigare denna vore, desto större bleve ock vådan av en sådan lagskipning för samhällsordningen. Finlands rättshistoria bevarade härav sorgliga minnen från 17:de seklet, då lag- och domsagor förlänades innehavare av riksråds- och andra höga ämbeten samt den lägre rättsvårdens utövning överlämnades åt okunniga och illa avlönade vikarier eller s. k. lagläsare, om vilka drottning Kristinas förmyndarregering yttrade i brev till Pehr Brahe d. 26 okt. 1638: »Thet är säkert nog, at til landsens ruin hafva elaka lagläsare mycket hulpit». Förf. slutar med konstaterandet, att den sanna juridiska skickligheten måste vara rättsförfarandet eller m. a. o. teori och praktik i förening. Genom ensidighet bleve teorin färglös och ofruktbar och vore förtjänt av det klander, som Goethe i sin »Faust» låter Mefistofeles utsäga med de bekanta orden:
 

»Grau, teurer Freund, ist alle Teorie,
und grün des Lebens goldner Baum».

    Även den framstående civilrättsläraren och statsmannen Matthias Calonius kritiserar i den sista av sina akademiska dissertationer den ensidigt teoretiska och praktiska riktningen hos jurister. Calonius' verksamhet var, framhåller Palmén, på sätt hans verksamhet vid Finlands universitet och regeringskonseljen samt vid Högsta domstolen i Sverige utvisade, »ett sällsynt mönster af fulländad teoretisk insigt och praktisk förmåga uti trogen förening».
    I inbjudningsskriften följer sedan en förteckning över finländare eller i Finland anställda män, som under 17:de och 18:de seklerna »ve- 

 

terligen tillvunnit sig juridiska fakultetsgrader». I det följande nämnas, i överensstämmelse med avsikten med denna uppsats, endast de, som erhållit juris doktorsgrad.

 

Vid universitet utom Finland:

    1. Petrosa, Peder Eriksson, med antaget namn Romanowitz, f. i Österbotten, J. U. D. i Rom omkr. 1604. Efter sin återkomst till Sverige användes han i viktiga diplomatiska värv, men beträddes med förrädiska stämplingar mot hertig Karl till konung Sigismunds förmån och blev lagförd inför rikets ständer i Örebro 1606 samt på det grymmaste sätt avrättad. (Se närmare om honom i Nordisk Familjebok, nedan NF).
    2. Wisius, Michael Canuti, från Åbo, J. U. D. i Jena 1656, borgmästare i Narva o. slutligen assessor i Göta hovrätt.
    3. Ekenberg, L. A., från Finland, J. U. D. i Greifswald omkr. 1750.
    4. Pryss, Olof, f. i Åbo 1708, juris professor där 1747, utnämndes vid konung Adolf Fredriks kröning 1751 till J. U. D. o. erhöll diplom i Uppsala utan högtidlig promotion 1752. Död 1775.
    5. Papke, Christian, f. i Lund 1718, utnämnd till J. U. D. 1751 och promoverad i Uppsala 1752 liksom Pryss, 1749 e. o. juris professor i Åbo o. slutligen assessor i Göta hovrätt 1756. Död 1761.
    6. Krook, Carl, från Finland, J. U. D. i Uppsala 1752, lagman i Söderfinne domsaga.
    7. Siercken, C. M., från Åbo, J. U. D. i Uppsala 1752.
    8. Brandt, Joh. Alex., från Finland, J. U. D. i Uppsala 1763, häradshövding.
    9. Myréen, Daniel Johan, f. i Lerbo, Södermanland 1782, J. U. D. i Uppsala 1810, juris professor 1812—31 vid Åbo Akademi o. Helsingfors universitet (eller som det efter överflyttningen till Helsingfors 1828 hette Kejserliga Alexanders-Universitetet). Död 1831.
    10. Afzelius, Anders Erik, f. i Västergötland, J. U. D. i Uppsala 1810, juris adjunkt där o. slutligen professor i Åbo 1818—22.
    11. Lagus, Wilhelm Gabriel, f. i Finland 1786, J. U. D. i Uppsala 1810, 1813 adjunkt o. 1823 professor i allmän lagfarenhet vid Åbo akademi (senare Helsingfors universitet), universitetets rektor 1845—48. (Närmare uppgifter om honom i NF.) Död 1859.
    12. von Bonsdorff, Johan Gabriel, f. i Finland 1795, J. U. D. i Uppsala 1818, senatskamrer 1826—44, statsråd 1844, friherre 1868. B:s namn är i synnerhet knutet vid en väsentlig förenkling av skatteväsendet. Hans 1833 utgivna arbete »Finlands kamerallagfarenhet» är synnerligen värdefullt. Död 1873
    13. Eneberg, Erik Gustaf, f. i Töfsala, Finland 1794, J. U. D. i Uppsala 1818, hovrättsråd i Åbo hovrätt 1847—52. (Närmare uppgifter om honom se WESTEHLUND, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter o. tjänstemän, Band I, s. 281.)
    14. Poppius, Gabriel, f. i Jockas, Finland 1770, häradshövding i Övre Satakunda 1799, erhöll 1801 lagmans titel, 1809 justitieråd o. ledamot av Högsta domstolen i Sverige, dit han överflyttat, promoverades 1818 till honorär J. U. D. i Uppsala, president i kammarkollegium 1826, statsråd 1833—36. Han var en dugande ämbetsman och värderades högt av Karl XIV Johan. (Närmare om Poppius se WEDBEHG, Konungens Högsta domstol 1789—1809 s. 359.) 
    15. Grotenfelt, Adolf, f. i Åbo 1828, assessor 1867 o. hovrättsråd 1870 i Viborgs hovrätt, honorär J. U. D. vid jubelfesten i Köpenhamn 1879. Död 1892.
    16. Borenius, Henrik Gustaf, f. i Borgå 1840, assessor i Viborgs hovrätt 1886, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1892, honorär J. U. D. i Uppsala 1893, president i Vasa hovrätt 1902—09. Död 1909.

 

Vid Åbo akademi och Helsingfors universitet:

    17. Wexionius, Michael Olofsson, f. i Småland, J. U. D. år 1650, fr. o. m.1640 professor i politik o. historia vid Åbo akademi, förestod under Stiernhööks frånvaro o. efter hans avgång juris professuren där, adlades år 1650

 

med namnet Gyldenstolpe, assessor i Åbo hovrätt 1657. (Se närmare om honom i NF o. WESTERLUND, a. a. s. 166.)
    18. Gartzius, Johan, f. i Arboga, J. U. D. 1650 vid promotionen i Åbo 14.6.1650, politices professor vid Åbo akademi efter Gyldenstolpe 1650, men tillträdde icke professuren, assessor i Åbo hovrätt 1673—80. (Närmare om honom hos WESTERLUND a. a. s. 207.)
    19. Chronander, Jacob Pehrsson, f. i Västergötland, J. U. D. 1651 i Åbo, justitie administrator i Pommern, slutligen borgmästare i Visby o. häradshövding på Gotland.
    20. Wexionius, Olof, yngre broder till Michael Wexionius, J. U. D. 1660, professor i politik o. historia vid Dorpats universitet, därefter juris professor vid Åbo akademi.
    Vid promotionen 1840 vid Helsingfors universitet promoverades till juris doktorer:
    21. Ekelund, Karl Evert, f. i Heinola 1791, J. U. D. 1840 i Helsingfors, juris professor. Död 1843.
    22. Bergbom, Johan Erik, f. i Brahestad 1796, J. U. D. 1840, assessor o. hovrättsråd i Viborgs hovrätt, slutligen ledamot av senatens justitiedepartement, statsråd 1855. Död 1869.
    23. Edelheim, Paul Henrik, f. 1801 i Borgå, J. U. D. 1840, protokollssekreterare o. slutligen ledamot av senatens justitiedepartement, statsråd 1854. Död 1855.
    24. Nordström, Johan Jakob, f. i Finland 1802, J. U. D. 1840, professor vid Helsingfors universitet. Hans huvudarbete: »Bidrag till den svenska samhällsförfattningens historia». Utnämndes 1846 till svensk riksarkivarie o. överflyttade till Sverige. Död 1874. (Närmare om honom i NF.)
    25. Hjertman, Christopher Rudolph, f. 1795, J. U. D. 1840, assessor 1840 o. hovrättsråd 1854 i Vasa hovrätt. Död 1858.
    26. Palmén, Johan Philip, f. i Finland 1811, J. U. D. 1840, professor i civillagfarenhet och romersk rätt 1844—67, sistnämnda år senator o. ledamot av senatens justitiedepartement, 1871—77 prokurator, därefter viceordf. i justitiedepartementet,¹ 1877 kansler för universitetet, adlades 1875, friherre 1883. Död 1896. (Närmare uppgifter i NF.)
    Vid promotionen 1840 tilldelades följande jurister (nr 27—34) juris doktorsgrad honoris causa:
    27. Mellin, Axel Gustaf, f. i Akkas 1815, friherre, geheimeråd, viceordf. i senatens justitiedepartement. Drunknade under skridskofärd i Borgå socken 1853.
    28. Walleen, Carl Johan, f. 1781 i Åbo, 1832 geheimeråd, prokurator 1811, ordf. i den för Finland tillförordnade lagkommissionen, 1816 landshövding i Viborgs län, 1820 ledamot av senatens ekonomiedepartement, adlad 1816, friherre 1854. Död 1867.
    29. Adlerstjerna, Carl Adam f. på Sveaborg 1776, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1828—31, president i Vasa hovrätt 1833. Död 1857.
    30. Mannerheim, Carl Gustaf, greve, f. i Lemo 1797, hovrättsråd i Åbo hovrätt 1831, landshövding i Vasa län 1833 o. i Viborgs län 1834, president i Viborgs hovrätt 1839. Död 1854. (Närmare om honom i NF.)
    31. Richter, Carl Fredrik, f. i Åbo 1782, hovrättsråd 1820 i Åbo hovrätt, senator o. ledamot av justitiedepartementet s. å., verkligt statsråd 1836, president i nämnda hovrätt 1840. Död 1858.
    32. von Kothen, Gustaf, f. 1778, friherre, verkligt statsråd, senator o. ledamot av justitiedepartementet, lagman i Viborgs lagsaga 1812. Död 1851.
    33. Hising, Carl Gerhard, f. i Björneborg 1782, verkligt statsråd, senator o. ledamot av justitiedepartementet, lagman i Karelska lagsagan 1833. Död 1844.
    34. de la Chapelle, Albert Fredrik Richard, f. i Tenala 1785, verkligt statsråd 1837, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1822, lagman i Vasa lagsaga 1836, upphöjd i friherrligt stånd. Död 1859.
    De två följande juristerna ha utan solenn promotion förvärvat juris doktorsgrad:

 

¹Motsvarar sedan år 1918 president i Högsta domstolen.

 

    35. Florin, Frans Edvard, f. 1816, J. U. D. 1848 docent o. t.f. juris professor. Död 1854.
    36. Lagus, Knut Ferdinand, f. 1824, J. U. D. 1856, docent i straffrätt o. statsrätt 1856, t.f. professor i ekonomisk rätt o. nationalekonomi 1857. Död 1859.
    Vid 1860 års promotion vid Helsingfors universitet blevo följande fem licentiater, »som sig dertill behörigen legitimerat», promoverade till juris doktorer:
    37. Liljenstrand, Axel Wilhelm, f. i Kangasala 1821, professor i ekonomisk rätt o. nationalekonomi 1857—77, kansliråd 1871. Död 1895.
    38. Ehrström, Karl Gustaf, f. i Åbo 1822, professor i kriminallagfarenhet D. rättshistoria 1860, senator o. ledamot av senatens justitiedepartement 1877. Död 1886.
    39. Rosenborg, Johan Wilhelm, f. i Pernå i Nyland 1823, professor i kameral- o. politilagfarenhet 1860—71. Död 1871.
    40. Lagus, Robert Erik, f. i Åbo 1827, docent i civillagfarenhet o. romersk rätt 1860. Död 1863.
    41. Zilliacus, Henrik Wilhelm Johan, f. i Pyhäjärvi i Viborgs län 1823, sekreterare i Finlands Bank 1858, politieborgmästare i Helsingfors 1866, senator o. ledamot av ekonomiedepartementet 1875—87. Död 1887.
    Sedermera ha följande jurister tilldelats juris doktorsgrad utan solenn promotion:
    42. Montgomery, Robert August, f. i Sund, Åland, 1834. J. U. D. 1869, professor i civillagfarenhet o. romersk rätt 1870—82, prokurator 1882, president i Vasa hovrätt 1886, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1887, ledamot av kommittén för finska ärenden i St. Petersburg, 1896 viceordf. i justitiedepartementet. Död 1898.
    43. Lavonius, Wilhelm, f. i Viborg 1832, J. U. D. 1873, assessor 1881 o. hovrättsråd 1888 i Viborgs hovrätt. Död 1897.
    44. Mechelin, Leopold Henrik Stanislaus, f. i Fredrikshamn 1839, J. U. D. 1873, professor i kameral- o. politilagfarenhet o. statsrätt 1874, senator o. ledamot av ekonomiedepartementet 1882, promoverad fil. dr i Uppsala 1893, viceordf. i sagda departement 1905. Död 1914.
    45. Forsman, Jaakko Oskar, f. i Lillkyro 1839, J. U. D. 1874, professor i kriminallagfarenhet o. rättshistoria 1879, statsråd 1898. Död 1899.
    46. Andelin, Alexander, f. i Kuopio 1836, J. U. D. 1877. Död s. å.
    47. Lang, Joel Napoleon, f. i Pieksämäki 1847, J. U. D. 1880, professor iekonomisk rätt o. nationalekonomi 1882. Död 1905.
    48. Hermanson, Robert Fredrik, f. i Uleåborg 1846, J. U. D. 1881, professor i kameral- o. politilagfarenhet o. statsrätt 1884—1908. Död 1928.
    49. Serlachius, Johan Julian, f. i Kuopio 1854, J. U. D. 1881, häradshövding 1891, hovrättsråd i Viborgs hovrätt 1897, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1900, justitieråd 1919—24. Död 1925.
    50. Lille, Axel Johan, f. i Helsingfors 1848, J. U. D. 1882, publicist, grundare av svenska folkpartiet, orädd kämpe för Finlands konstitutionella rättigheter, verkst. dir. för Städernas allmänna brandstodsförening 1919. Död 1921.
    51. Wrede, Rabbe Axel, friherre, f. i Anjala 1851, J. U. D. 1884, professor i civillagfarenhet o. romersk rätt 1885, senator o. viceordf. i senatens justitiedepartement 1905, kansler för Åbo akademi 1918—30. Död 1938.
    52. Langenskiöld, Bror Carl Johan, friherre, f. i Pau i Frankrike 1857, J. U. D. 1886, bankdirektör i Helsingfors o. Stockholm. Död 1925.
    53. Grotenfelt, Berndt Julius, f. i Viborg 1859, J. U. D. 1887, assessor o. hovrättsråd i Viborgs hovrätt 1893—01, prokurator 1905, senator o. ledamot av justitiedepartementet 1917, justitieråd 1918—20, president i Högsta domstolen 1920—29. Död 1929.
    54. Chydenius, Jakob Wilhelm, f. i Helsingfors 1863, J. U. D. 1891, professor i civilrätt 1901—1926. Död 1926.
    55. Willgren, Karl Salomon, f. i Tammerfors 1865, J. U. D. 1892, professor i förvaltningsrätt 1922—32. Död 1947.
    56. Ståhlberg, Kaarlo Juho, f. i Suomussalmi 1865, J. U. D. 1893, senator o. ledamot av ekonomiedepartementet 1905—07, professor i förvaltningsrätt

 

1908—18, president i Högsta förvaltningsdomstolen 1918—19, republikens president 1919—25, ledamot av lagberedningen 1926—46. Död 1952.
    57. Charpentier, Axel Fredrik, f. i Fredrikshamn 1865, J. U. D. 1898, referendariesekreterare i justitiedepartementet 1906, senator o. ledamot av sagda departement 1917, justitieråd 1918, justitiekansler 1918. Död 1949.
    58. Serlachius, Carl Allan (Särkilahti), f. i Borgå 1870, J. U. D. 1898, professor i straffrätt 1902—17, senator o. ledamot av ekonomiedepartementet 1917, Finlands sändebud i Kristiania (Oslo) 1918—19, justitieråd 1923—35.Död 1935.

    Många av de här nämnda juristerna ha, såsom förteckningen utvisar, gjort lysande insatser i rättsvetenskapens, lagskipningens och förvaltningens tjänst och ett icke ringa antal av dem har beklätt landets högsta ämbeten.

Rudolf Beckman