DÖDSFALL

 

Rudolf Eklund †
    F. d. justitierådet Rudolf Eklund avled den 14 december 1961 i Stockholm.
    Rudolf Eklund var prästson och föddes den 19 augusti 1883 i Gunnilbo, Västmanland. Han tog studenten vid Göteborgs latinläroverk och avlade 1906 juris utriusque kandidatexamen i Uppsala. Efter tingstjänstgöring i Lindes domsaga fortsatte han på domarbanan i Svea hovrätt, där han blev assessor 1915 och hovrättsråd 1919. Tre år senare följde utnämning till revisionssekreterare.
    Tidigt togs Eklund i anspråk för lagstiftningsuppdrag på centrala rättsområden. Han var sålunda endast 28 år, när han utsågs till sekreterare i obligationsrättskommittén, som tillsammans med motsvarande danska och norska kommittéer höll på med att utarbeta de lagförslag, som ligga till grund för avtalslagen, lagenom avbetalningsköp och kommissionslagen. Under detta arbete kom han i nära kontakt med några av Nordens främsta jurister, Tore Almen, Julius Lassen och Fredrik Stang, och mottog av dem outplånliga intryck. Efter något års tjänstgöring i första världskrigets bränslekommission följde ett nytt krävande lagstiftningsuppdrag inom ramen för det nordiska samarbetet, nämligen ledamotskap i försäkringslagstiftningskommittén. Arbetet åvilade i första hand ett gemensamt nordisktutskott, i vilket han ingick som svensk representant. Sedan kommittén lagt fram sitt förslag till lag om försäkringsavtal m. m., biträdde han med lagstiftningsfrågor inom social- och kommunikationsdepartementen. Ett par år i början av 1920-talet var han suppleant för JO.
    År 1927 utnämndes Eklund till justitieråd. Under de 13 år han tillhörde Högsta domstolen tjänstgjorde han två perioder i lagrådet, sista gången som ordförande i det lagråd som hade den maktpåliggande uppgiften att granska förslaget till ny rättegångsbalk. Med 1940 års utgång lämnade han sitt justitierådsämbete för att bli verkställande direktör i Svenska Personal-Pensionskassan (SPP). Denna post innehade han tills han 1953 avgick med pension.
    För Högsta domstolen innebar Eklunds avgång som justitieråd en svår förlust. Å andra sidan fick näringslivet möjlighet att draga nytta av hans ovanliga kapacitet. Hans stora juridiska begåvning och erfa-

renhet var förenad med praktisk blick, säkert omdöme, orubbligt lugnsamt ett på en gång auktoritativt och älskvärt sätt. Att en man med sådana egenskaper fick en mängd viktiga uppdrag inom näringslivetär naturligt. Bl. a. var han under en lång följd av år styrelseordförande i Grängesbergsbolaget, LKAB, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska cellulosaföreningen och Svenska trämasseföreningen. Trots mångfalden av andra göromål fann han även under senare år i viss utsträckning tid att ägna sig åt nordiskt lagsamarbete. Sålunda deltog han i utarbetandet av den konvention som ligger till grund för 1948 års lag om verkställighet av vissa danska och norska brottmålsdomar samt ledde såsom ordförande det utredningsarbete som utmynnade i 1953 års revision av lagen om avbetalningsköp.
    Eklund var också känd som juridisk författare. Tillsammans med sin vän Almén utgav han kommentarer till avtalslagen och till lagen om avbetalningsköp, av vilka den förra kommit ut i ej mindre än sju upplagor. Ensam utarbetade han en kommentar till försäkringsavtalslagen. De för rättslivet mest betydelsefulla resultaten av hans författarverksamhet torde emellertid vara de av honom ombesörjda tredje och fjärde upplagorna av Alméns berömda kommentar till köplagen. Eklunds arbete med den sista, 1960 utgivna upplagan har av en mycket kvalificerad bedömare betecknats som en verklig bedrift, en sådan som icke många skulle varit mäktiga. Nämnas må också, att han under åren 1935—40 var en av utgivarna av Nytt juridiskt arkiv avd. I. Stockholms högskola förlänade honom 1947 juris doktorsgraden honoris causa.
    Rudolf Eklund var icke blott en av vårt lands yppersta praktiska jurister. Han var också en personlighet av sällsynt resning. Med djup tacksamhet och saknad skola hans närmaste och hans många vänner minnas honom som en verkligt god människa.

Torkel Nordström